Paradiso o Inferno, Settimana 6: Exorcism!
Värsta spöket på väg att bli ett minne blott?
Det sportsliga går ju inte att klaga på. 19 gjorda mål, 2 insläppta, sju segrar i rad. Finns det ett bättre lag i Europa just nu, allvarligt talat? Om man vinner ikväll onsdag mot Cagliari skriver sig Spalletti in i Romas historieböcker som enda tränare någonsin som fört laget till åtta segrar efter varandra. Hans egna, personliga rekord, var med Udinese då han vann fyra matcher, spelade lika en gång, och sedan vann fyra matcher till. Själv tycker han att det viktigaste med den här fantastiska statistiken är de 21 poäng laget lyckats skrapa ihop.
Totti, å sin sida, har gått ut i media i dagarna och oroat genom att hävda att han tillbringar mer tid hos Romas läkare än på träningar pga av alla sparkar och tilltag han utsätts för. VM i Tyskland, tycker han, är i farozonen. Mer positivt är att även han lyfter fram hur enat laget är numera, och säger sitt om eventuella framtida spelare för detta Roma, som han hoppas i framtiden fortsätter ledas av Spalletti, som enligt Totti, förstått honom bäst "psykologiskt". Totti är inte ensam om att uttala sig positivt om framtiden. Kanske bygger en del av lagets nyupptäckta harmoni på den nya närhet som ledningen visar; under december månad besöktes truppen av Rosella Sensi som förmedlade ett positivt budskap: omstruktureringen av AS ROMA, den så kallade "stora projektet" som stundtals såg mest ut att vara en ursäkt, är nästan på plats. Laget kommer att förstärkas, och ekonomin kommer att bli bättre och därmed kommer man att kunna skapa en bättre och mer stabil arbetsmiljö för laget.
Allt har gått hand i hand den senaste månaden, Spalletti blir ofta hyllad av supportrarna, laget likaså, även i hemmamatcherna! Ett trevligt exempel på den närheten mellan laget och supportrarna, var en incident under Livornomatchen: i ledning 3-0 får Perrotta ingen riktig kontroll på en till synes enkel boll och tappar den till utkast för Livorno. Detta möts av jubel och applåder av alla som är på plats på Olimpico. Ett scenario minst sagt otänkbart för den goda Perrotta för bara några månader sedan. Vidare har supportrarna, i takt med de sportsliga framgångarna, minskat, nästan slutat, med sina burop mot vackra fröken Sensi. Harmonin som råder, således, mellan laget-supportrar-ledningen är, för att använda Spallettis egna uttryck "pinsamt bra".
Kostnaderna för att sätta ihop det lag som kom att skörda relativt stora framgångar i början på 2000-talet, under ledning av nuvarande tränaren för Turinlaget, lämnade en ekonomi i ruiner. Detta har Romas nuvarande ledning, med Rosella Sensi i spetsen, jobbat hårt de senaste åren för att kunna sanera. Arbetet går bra. Senaste halvårsbokslutet påvisade ett överskott på 26,5 miljoner euro. Dock ska man ta hänsyn till att Roma i december sålde sin träningsanläggning Trigoria, för 30 miljoner euro, varpå man inte kan se överskottet som en ren vinst under den berörda perioden. Det mest positiva med bokslutet som i dagarna har godkänts av Romas ledning är det faktum att pengarna finns kvar till förfogande; de försvinner inte, på samma sätt som t ex de euro laget fick för Walter Samuel, direkt till skulder som Roma bar på, utan är pengar som blir disponibla för Romas eventuella framtida utgifter. Det var en stor chock, framförallt sportsligt, när Roma sommaren 2004 tvingades sälja två tredejedelar av lagets ryggrad, dåvarande försvarets viktigaste spelare, nämnda Samuel, samt en av världens bästa mittfältare, som Roma tvingades rea till Turin då denna person redan slutit ett avtal bakom ryggen på vår ledning med laget där han ännu spelar med nummer åtta på ryggen. Samma lag vi för övrigt krossade borta i Turin spelmässigt.
Finns det risk i framtiden för att vi ska tvingas sälja våra viktigaste spelare och behöva "börja om från noll", en uppgift som först Spalletti lyckats klara av(med ungefär samma spelarmaterial som förra årets alla tränare hade till förfogande)?
Det första man tänker på är Barispelaren som endast Totti kunde överskugga i Rom, i fråga om popularitet, för ett par år sedan. Om nu ekonomin håller på att bli mer stabil, och Roma vill behålla sina största talanger, varför skeppade man iväg honom till Madrid för bara en bråkdel av priset kan köpte honom för? Det vore lätt att fortsätta titta på den statistisk man gjorde i början på säsongen, där det fanns ett inte helt betydelselöst samband mellan Romas förluster och närvaron av vårt kära ex Cassano. Och fortsätta på den banan och titta på den nuvarande statistiken med alla våra paradvinster. Men det vore att förenkla det hela och skylla alldeles för mycket av obalansen som ändå fanns på en enda spelare. Vi undviker detta, däremot kan vi konstatera att Roma ansåg att han tillförde laget så pass lite att det inte var värt att behålla honom. De historier som läckt ut i efterhand om hur han behandlade sina kamrater, det faktum att han faktiskt kom överviktig till Madrid, trots att hans professionella yrke ändå är sportsutövning, talar nästan sitt klara språk. En försäljning som tyvärr var tvungen att göras. Vi arkiverar detta.
Cassano utgjorde alltså ett undantag. Vad talar för att vi ska även lyckas behålla våra stjärnor även i framtiden(på en realistisk medellång sikt) och undvika ekonomiska katastrofer i framtiden? Hur långt har "det stora projektet" kommit egentligen?
I december slöt Roma ett mycket viktigt avtal med staden Rom om att påbörja uppbyggnaden av en "sportby" i utkanten av Rom på mark som idag ägs av Sensifamiljen. Denna sportby kommer att bestå av flera sportanläggningar, varpå man kommer att bygga på området med affärer, bostadsområden, lokaltrafik, etc. Ekonomiskt sett har det följande konsekvens: markområden, som en gång i tiden köptes för ett lägre pris av Sensifamiljen, kommer att öka i värde då man sätter igång en bebyggelse, en ny mindre stadsdel, om man så vill, på den här marken. Sensifamiljen kommer inte att behålla all mark, utan sälja av delar av den, till ett mycket högre pris än vad man köpte det för, och därmed göra en vinst. Det finns idag ännu inga siffror på hur stor vinsten kommer att bli, eller på hur dessa pengar kommer att användas. Dock står klart att Romas ekonomi kommer att bli betydligt mer stabil med dessa intäkter och omvärdering(plus) av företagets tillgångar. Med andra ord har man skapat en bas för framtiden. Det finns inget heller som säger att Sensifamiljen kommer att behålla majoriteten av Romas aktier, dvs, det är inte omöjligt att dessa finansiella operationer egentligen mest är en förberedelse av en eventuell försäljning av klubben. Dock har Rosella Sensi lovat spelarna, i sitt besök i december, att endast seriösa bud kommer att evalueras. Sannerligen lovande. Men nog med ekonomi nu!
Jag kan ändå inte låta bli att återkomma till den för Roma viktiga Coppa Italia-utgången. Det är inte svårt att dra paralleller mellan Figos flykt till Real Madrid från Barcelona med Turintränarens nattflykt in i Moggis famn. En viktig referenspunkt för laget, och klubben, försvann. Alla möten dittills, hade resulterat i - av olika skäl - förnedrande förluster för Roma. Spalletti hade aldrig heller lyckats besegra Turintränaren. En seger, för romanisti, på så många plan. Och vidare; jag måste dela med mig en observant kommentar från en god vän, om dubbelmötet: man kan inte låta bli att imponeras av bredden på Turinlagets anfallsspel. Ett offsidemål, ett frisparksmål på en frisparkssituation som inte fanns på en övertid som inte fanns, samt en mycket tveksamt dömd straff. Det gäller att ta tillvara på de möjligheter som erbjuds att göra mål, och visst visade Turinlaget hur domarbeslut i eget favör förvaltas på bästa möjliga sätt. Detta fick vi ju se även i Turinlagets match i söndags mot Udinese, så som sagt, jag gläds av att Turinlagets supportrar kan känna samma stolthet över sina vinster och mål som vi romanisti kan.
FORZA ROMA!!
