NY Rangers - New Jersey
2 - 1

Matchkrönika: Lazio – Udinese 1-1

UEFA-platsen känns helt plötsligt väldigt avlägsen efter ännu ett kryss hemma på Olimpico.

Förväntningarna inför matchen mot Udinese var inte särskilt höga. Lazio saknade nyckelspelarna Sanchez Cribari och Fabio Liverani, samtidigt som Valon Behrami även han lyste med sin frånvaro på högerkanten.
   Delio Rossi valde dock att försöka göra så få förändringar som möjligt för att inte störa den rytm som Lazio under hösten funnit på Olimpico. Därför fick Stefano Mauri fortsatt förtroende på vänsterkanten medan Manuel Belleri intog positionen som högerytter. Bägge spelarna ställdes alltså mot klubben som fortfarande är deras 100-procentig ägare. Även Roberto Baronio ställdes i en liknande situation åt andra hållet.
   Lazio skulle komma att ta kommandot relativt omgående, även om det friulianska bortalaget skapade de bästa målchanserna. Mannen med det osammanhängande namnet - Antonio di Natale – klippte till på halvvolley utanför straffområdet efter drygt tio minuter, ett skott som passerade metern utanför Angelo Peruzzis högra vapendragare. I övrigt hade bortalaget inte mycket att komma med i första halvlek.
   Förutom straffen, alltså.

Efter 20 minuter nätade Lazios speciella målskytt. Tommaso Rocchi, även kallad ”Rocchigol”, stack fram huvudet på ett utmärkt inlägg från Oddo och styrde elegant in ledningsmålet bakom De Sanctis i Udinese-målet. Anfallarens nionde mål för säsongen och det kom, med tanke på hur bollinnehavet såg ut, ganska logiskt.
   Vid ställningen 0-0 och 1-1 skaffade sig Lazio två fina frisparkslägen. Det första sköts i muren av Dabo, och det andra tvingade De Sanctis att närmast mirakelrädda uppe i ribbhöjd. Även Massimo Oddo slog en bra frispark som bara var centimeter från att dyka tillräckligt och leta sig in i mål.
   När gjorde Lazio senast ett frisparksmål, förresten? Situationen mot Empoli räknas inte, det är inget frisparksmål. Jag vill veta när någon Laziospelare senast gjorde ett riktigt frisparksmål. Det måste ha varit väldigt länge sedan.

Delio Rossi valde att hålla Paolo Di Canio på bänken hela matchen idag. Ett beslut som i mina ögon är väldigt märkligt, speciellt eftersom Liverani saknades. Det blev ganska tydligt att Mudingayi tvingades agera speluppläggare i Lazio, och även om han slarvade vid ett par tillfällen så är det otacksamt att tvingas fördela varenda boll på mittfältet som egentlig bollvinnare. Gaby är knappast den typen av spelare.
   Frågan är om inte Rossi borde ha stoppat in Mauri centralt i den här matchen. Där verkar han ju trivas.

Udinese kvitterade emellertid Lazios ledning sex minuter efter Rocchis fullträff. Återigen är det Iaquinta som gör mål och än en gång gör han det på straff. Den här gången är dock straffen (till skillnad från den på Friuli) befogad.
   Det är Tommaso Rocchi som blir så ivrig i eget straffområde att han tvingas sparka ner Vidigal bakifrån. Sparken är knappast hård och ger på intet sätt Lazio någon fördel, men likt förbannat är det en spark.
   Orutinerat av Rocchi, sånt där skall han hålla sig ifrån.

Hemmalaget hade väldigt svårt att skapa någonting av värde i den andra halvleken och förtjänade på intet sätt tre poäng idag. Målchanserna var jämnt fördelade och även om Lazio ägde initiativet och bollen så gör man inga mål i fotboll utan att skapa chanser. Det gjorde inte Lazio idag.
   Krysset innebär att Biancoceleste numera är noterade för sju antal 1-1-matcher den här säsongen. Matchen var dessutom vår tredje i rad på Olimpico utan seger.
   Nästa chans får vi om 15 dagar.
   Då är det derby.