Seger för Juventus på San Siro
Derby D´Italia blev en match med många utropstecken. Det blev en match med två suveräna frisparksmål. Det blev en match där ett av frisparksmålen ogiltigförklarades. Juventus vann med 2-1 och tog ett enormt kliv framåt och Inter knuffades flera steg bakåt. San Siro delades upp i två världar – himmel och helvete. Ni vet vilka som tillhör vilken av världarna.
Första kvarten av matchen agerade Juventus som om de aldrig igen skulle få spela fotboll igen. Juventus attackerade både från höger och vänster, med Mauro Camoranesi och Pavel Nedved som kantlöpare. Juventus spelade inledningsvis ett rörligt anfallsspel med många spelare involverade. Inters Obafemi Martins hade trots detta inledningsvis en yta lika stor som Saharaöknen att springa på. Skottet kom aldrig fram – Martins tajming var förmodligen kvar i Egypten.
Juventus startade matchen med David Trezeguet och Zlatan Ibrahimovic i anfallet. Ett genidrag av Fabio Capello, eftersom Zlatan visade enorm spelglädje och harmoni (förutom när han sköt iväg bollen efter avblåsning; gult kort). Annars var det den vanliga Zlatan som valsade runt på planen med härliga små vrickningar, skarvningar och passar. Dessutom fanns det indikationer på aggressivitet framför mål. Sådan som han tillsynes har saknat i många andra matcher den här säsongen.
Mittfältsmatchen mellan de båda lagen var jämn - jämnare än gräset på Highbury. För det första spelade Juan Sebastian Verón och Luis Figo fin och rörlig passningsfotboll. Den pånyttfödde Figo utmanade Juventus försvar och den vikarierande högerbacken Federico Balzaretti (oerhört skicklig och snabb) fick slita som en varg för att hålla undan. I Juventus gör Patrick Vieira och Emerson ett strålande jobb på det centrala mittfältet. Agerade följsamt, vårdade bollen och försökte emellanåt sticka fram bollar till Ibrahimovic eller Trezeguet. Den hetlevrade Estéban Cambiasso blev väldigt ofta isolerad och kunde inte fördela spelet på sedvanligt sätt. Denna isolation gav utrymme för Camoranesi och Nedved att operera på kanterna – med Camoranesis briljanta inlägg och passningar som resultat. I slutet av första halvlek renderade Giorgio Chiellinis tillsynes regelrätta tackling i både ett gult kort och i en indirekt frispark – notera; indirekt frispark. Adriano spankulerade fram och skruvade in frisparken – hur snyggt och elegant som helst. Gianluigi Buffon hade ingen chans att ta den, 1-0 Inter. Trodde alla. Paparesta var säker på sin sak och underkände, enligt reglementet, målet.
Efter en mållös första halvlek inleddes andra lika bra som den första avslutades. Högt tempo med många finurliga och väl genomförda offensiva och defensiva aktioner som i stort sätt kännetecknade hela den andra halvleken. Inters spel trevade något med tanke på att Verón fick utgå i första halvlek på grund av skada. I matchens 63:e minut slog Fabio Cannavaro en precis långboll mot Camoranesi, som med en lika precis passning hittade en framrusande Ibrahimovic – denne kunde bredsida in bollen bakom Julio Ceasar. Så vackert, men ändå så enkelt.
Ibrahimovic visade under matchen upp ett brett register av genialitet. Strax efter målet visade Walter Samuel upp ett brett register av idioti. Han sparkade ner Zlatan vid sidlinjen, helt utan en tanke på bollen – bara med syfte att skada, eller i alla fall försöka visa sin något imbecilla manlighet.
Samme Samuel skulle tio minuter efter Juventus ledningsmål trycka sig förbi Vieira på en hörna och knoppa in 1-1. Nu levde matchen i allra högsta grad och i samma ögonblick anade jag att Juventus skulle falla ihop och att Inter skulle forcera in ytterliggare ett eller flera mål. Trots detta kvitteringsmål fortsatte matchen att bölja fram och tillbaka. En inbytt Alessandro Del Piero (in i 73:e minuten mot Zlatan) fick sedan ett gyllene tillfälle att i största mån avgöra matchen. Nedved föll som en fura utanför Inter straffområde (jag förstår Ivan Cordobàs ilska).
”Pinturicchio” gör sig redo för att på sedvanligt manér försöka avgöra kampen med en frispark. Mot Parma hemma senast tog den i virket. Nu sätter han bollen i krysset och Juventus leder med 2-1. Magnifik frispark av en lika magnifik spelare. Juventusfansen skrek av glädje, likaså Juventusspelarna. Inter spelarna däremot såg något skärrade och frågande ut. Lo Scudetton var nu i ”den gamla damens” händer och ingenting talade för annat. I matchens slutskede placerar Alvaro Récoba en virket (till skillnad från Del Piero så satte han sin frispark i onsdag). Matchen slutade med Juventusseger och tolv poäng skiljer nu mellan lagen.
Avslutningsvis; Zlatan var briljant och aggressiv (på ett positivt sätt). Någon som också var aggressiv (på ett negativt sätt) var Kily Gonzalez – han var ju konstant förbannad och har nog haft bättre dagar. Lilian Thuram är tillsammans med Ibrahimovic Juventus bästa spelare. I Inter går priset till Figo.
