- -
Matchkrönika: Fiorentina – Lazio 1-2
Gudarna hörde vår bön.
Inför matchen mot Fiorentina skrev jag om det besvärliga läge som Lazio i och med Romas formtopp stod inför. UEFA-cup-chanserna var borta med vinden och bara en vinst borta mot urstarka Fiorentina hade kunnat få oss att drömma igen. Ett kryss hade däremot varit ödesdigert.
Det blev inte kryss.
Det blev inte förlust.
Det blev vinst.
Oj, så stolt man blir över det här underbara laget. När allt ser som mörkast ut så går Lazio ut och vinner på Artemio Franchi mot ett av seriens bästa hemmalag. Ett hemmalag som slagit både Inter och Milan och ett hemmalag som enbart tappat tre poäng.
Och det bästa är att vi inte behöver be om ursäkt för segern. Den var fullt rättvis. Stundtals satt jag bara och imponerades över det härliga spel som Lazio visade upp. Vi spelade till oss tre poäng borta mot Fiorentina och hade marginalerna med oss, utan varken domarens eller motståndarlagets hjälp.
Vi såg Lazio från hennes allra vackraste sida.
Fiorentina och Lazio har stött på varandra vid fyra tillfällen sedan de lilas återkomst i Serie A. Fiorentina har en poäng, Lazio har tio. Lazio har tio.
Vi har regelrätt nollat Fiorentina den här säsongen, vi har spelat bättre än dem och plockat alla sex poäng. Frågan är om något annat lag kommer att lyckas med den bedriften. Den är otrolig och den gör en så oerhört stolt. Liverani, Rocchi, Pandev, Oddo och Behrami – vilka fantastiska insatser. Det är nästan för bra för att vara sant.
Tänker inte skriva något om själva matchen. Lazio vann och det var rättvist, de orden räcker långt.
Roma kan vara fyra hur mycket de vill, det här var det bästa som kunde hända. Nu är vi tillbaka i UEFA-racet igen. Det fanns svårare förluster än den eventuella mot Fiorentina, men att inte jubla över en Lazio-seger känns så avlägset att det inte ens går att föreställa sig.
För i slutänden är det bara La Lazio som betyder något. I slutänden är vi alla stolta och överlyckliga laziali.
GRAZIE RAGAZZI!
