Ronaldo spelar aldrig i Inter igen!
Veckans Damon gjorde upp med Kejsaren förra gången. Denna gång är det en annan brasses tur.
Kärt barn har många namn sägs det. Det samma gäller kanske en hatad son. För oavsett om det är Judas, Ingrato eller helt enkelt tjockisen som är ens benämning på den person som en gång var känd under epitetet Il Fenomeno, är känslorna för många av oss detsamma. Sveket. Som aldrig kan förlåtas. Det ligger i ens stolthet. Många gör liknelsen med en flickvän. Man tar inte tillbaka flick/pojkvännen som dumpade dig. Det handlar om principer.
Principer är inte ett ord jag förknippar med Massimo Moratti. I dagarna har Il presidente (nej inte marionettdockan Faschetti) återigen förklarat sin kärlek till den försvunne sonen. För det är vad Ronaldo är för Moratti. Det är vad de flesta fotbollsspelare är för Moratti. Han inleder en osund faderrelation med sina spelare som till slut får konsekvenser som att Recoba blir världens mest välbetalde spelare, när Il chino i själva verket skulle ha sålts för många år sen. Det leder till att han fortfarande vill ta hem Roberto Carlos varje säsong, när han egentligen borde koncentrera sig på att hitta en duglig vänsterback. Eller jag måste rätta mig själv. Vad han borde koncentrera sig på är..oljan. För där vi har vi Inters problem i ett nötskal. En ägare som köper in spelare som han vill ha i laget.
Jag fick mig en kort pratstund med Moratti förra sommaren. Bilden av den gentleman som målats upp i mitt huvud förstärktes ytterligare. Här sitter en förmögen oljemiljardär och är så pass ödmjuk att han ställer sig upp och skakar min hand efter vår pratstund. Jag var djupt imponerad. Miljarderna hade inte stigit honom åt huvudet direkt. Det är ingen Roman Abramovich. Han är inte ute efter att glänsa. Han har en dröm. Eller frågan är om det är hans dröm. Kanske är det ett behov? Behovet att fylla pappas skor? Ni vet Angelo som var den store presidenten. Han som basade guldåren 1964-65. Inters storhetstid borde ha varit vid millennieskiftet. Nu får man drömma sig tillbaka mer än 40 år i tiden. Alla dessa miljarder som gett oss alla dessa spelare, har egentligen varit bortkastade. Vi kunde lika gärna haft Parmas budget.
För det belyser Morattis 22:a moment. Han har cashen. Men med cashen kommer problemen. Han har hjärtat. Men det leder endast till hjärtesorg. Han saknar slugheten. Den italienska furbon som leder till titlar.
Låt mig klargöra en sak. Den dagen Ronaldo kommer tillbaka till Milano kommer det vara början på slutet för Massimo. Curva Nord kommer protestera. Varpå någon idiot kastar en moped. Ronaldo kommer floppa. Truppen hamnar i obalans. Och de som blir mest lidande är du och jag. Såklart.
Men det kan kanske vara så att jag har fel? Att vägen till framgång endast är affärer. Inga känslor, ingen stolthet, bara strikt fokus på bucklan. Det är så man vinner titlar. Inget personligt. Stoltheten kanske tär mer än det hjälper. Eller för att citera Ving Rhames karaktär Marcellus Wallace i kultfilmen Pulp fiction; ”Fuck pride! Pride only hurts, it never helps.”
Veckans..
Kommentar: Signaturen Pommern på Milanforumet efter Juventusmatchen;
”Vi får nöja oss med att vara moraliska mästare i år efter att ha överglänst Juventus med råge i de två mötena. Champions league visar med all tydlighet hur svårt Juventus har det, när man saknar sin tolfte spelare (och då menar jag inte publiken. Den saknar Juventus alltid).”
Överraskning: Såg du det mot Sampdoria? Adriano får bollen till höger om straffområdet, nu kommer den patenterade drivet in mot mitten och vänstersläggan hann vi alla tänka, inklusive backen, istället går Adriano åt höger och skjuter ett inte helt oävet skott med högerfoten. Verkar som att Adriano läste senaste krönikan.
Vänd-kappan-efter-vinden: Ballacks agent Becker gick ut och sa att ”Ballack ville till ett lag som kunde vinna, varför skulle han gå till Inter som ligger på tredje plats i italienska ligan?” Då var Chelsea främsta tänkbara alternativ. I onsdags så uttalade sig Agenten positivt om Inter som är ”en av världens bästa klubbar”. Detta var dagen efter Chelseas sorti ur Champions League. Som om vi inte hade nog med Pizzabagaren (smeknamn för Zlatan och Maxwells agent Raiola), nu kan vi få ännu en bagare (Becker betyder bagare på tyska) på halsen. (Ber om ursäkt för Göteborgshumorn, men kunde inte låta bli. Fritt fram för Mats Olsson att citera).
Mest hatade: Har nog aldrig funnits en mer hatad tränare än Maurinho. Mitt hat har övergått till förtjusning. Vilken annan tränare skulle örfila upp motståndarnas lagkapten i spelargången? Han må vara en dålig förlorare, men den mannen är oumbärlig som färgklick i en annars grå fotbollsvärld.
Spelare-Moratti-kommer-värva-efter-att-sett-honom-spela-mot-Inter: Riquelme.
Björntjänst-som-blev-gentjänst: Italienska fotbollsförbundets avstängning av Adriano.
Resa: Flyget ner till Valencia. Bussen till Villareal. En härlig CL-match. Lockande, lockande. Fast jag tror jag väntar till matchen mot zebrorna.
Leeds: Udinese
Ps. Slutligen måste något sägas om Tv4.s förvärv av Inters hemmamatcher. Det är kul att fler får tillgång till italienska matcher. Men det kommer att vara negativt på lång sikt. För man har även Milans och Juventus hemmamatcher. Vilket betyder mindre Inter. Och när Zlatan flyttar ifrån Juventus (läs efter VM), så blir det än mindre italiensk fotboll. Att man dessutom måste stå ut med bl.a. Jesper Blomqvist som kommentator, gör ju hela grejen nästan outhärdligt. Jag föreslår att du gör som jag. Byter till kinesiska kanalerna. Inter visas alltid eftersom det tydligen är den mest populära italienska klubben i Kina. Kvalitén blir bara bättre och bättre. Och så får man några roliga kommentatorer på köpet som skrattar åt spelare som missar och kallar spelarna för Lecoba och Coldoba. Nihau.
