Månadens laziale: Alessandro Nesta
När Lazio år 2000, lagom till 100-årsjubileumet av klubben, bärgar sin andra ligatitel någonsin hyllas laget som levande gudar. Men mest älskad av dem alla, det är Nesta. För bland inköpta fotbollsspelare som kostat Sergio Cragnotti hundratals miljoner sticker han ut.
Vi befinner oss fem kilometer sydost om Rom, i förorten Cinecittá. Den italienska filmindustrins centrum som anlades av fascistledaren Benito Mussolini på 1930-talet.
På gatan utanför den lokala fotbollsklubbens kontor står en pojke. Han heter Alessandro. Bredvid honom står hans far och hans äldre bror, Fernando. De har just anmält Fernando till fotbollsskolan då läkare uppmanat honom att börja idrotta för att lindra ryggbesvären han lider av. Alessandro har fått följa med, men nu när de ska gå hem är han ledsen. Han förstår inte varför inte han får spela fotboll när Fernando får det. Det är orättvist, tycker han. Han vill också spela.
Alessandros far, Giuseppe Nesta, har egentligen inte råd. Han är järnvägsarbetare vid Nuovo Salarios tågstation och jobbar extra med att köra ut mineralvatten. Men han är svag för sonens tårar och beslutar sig till sist för att gå in på kontoret igen för att skriva in sin andra son. Ett beslut han senare inte behöver ångra.
Berättelsen om Sandro tar in faktiska början den 19 mars 1976. På sjukhuset Policlino Umberto I föder Maria Laura Nesta sitt tredje barn och Alessandro ser dagens ljus för första gången.
Han är således yngst i familjen och växer under sin barndom upp tillsammans med syskonen Fernando och Katia i Cinecittá. På en äng intill hyreshusen spelar de fotboll de varma sommarkvällarna i ända. På söndagarna följer han med sin far Giuseppe, som sedan barndomen är orubblig laziale, till Stadio Olimpico för att följa världens allra vackraste fotbollslag. Ljusblått blod flyter i hans ådror.
Vid blott åtta års ålder har Alessandro inlett fotbollskarriären i Cinecittá Calcio och dröjer det inte länge förrän Roma får nys om den talangfulle ynglingen. Redan i januari 1985 erbjuds familjen Nesta 10 miljoner lire, motsvarande 50 000 svenska kronor, för att han ska gå till klubben.
Förstå dilemmat för Giuseppe. 10 miljoner lire var naturligtvis väldigt mycket pengar för en arbetarfamilj från en av Roms förorter.
Men hur skulle han, med ett sådant hjärta för Lazio, kunna släppa iväg sin son till laget han föraktade allra mest?
Hur skulle han kunna se sin egen son spela i Romas brunröda matchtröja?
Hur skulle han kunna överlämna sin son, laziale sedan födseln, i vargarnas käftar?
Det var helt enkelt en omöjlighet.
Några veckor senare beslutar sig Giuseppe Nesta för att grabba telefonluren för att ringa Lazio och tipsa om sin son. Han får beskedet att Lazio några månader senare ska arrangera en uttagning för pojkar födda 1976, och att Alessandro är välkommen då.
300 pojkar kommer till träningsanläggningen i San Basilio, men det är bara en som fångar, den tidigare scudettomålvakten, Felice Pulicis och, talangscouten, Volfango Patarcas speciella uppmärksamhet - Alessandro Nesta. Samma dag skriver Lazio kontrakt med honom.
Nio år senare, den 13 mars 1994, debuterar Nesta mot Udinese. Han ersätter Casiraghi med tolv minuter kvar att spela, och han hinner imponera.
Han imponerar så mycket att Paul Gascoigne någon vecka senare på träningen vill satsa lite extra i en glidtackling mot ynglingen. Det kostar honom ett brutet skenben. Sandro ser förtvivlat på hur Gazza bärs ut på bår samtidigt som engelsmannen försöker förklara för den bedrövade 18-åringen att det inte var hans fel.
Han plockas ut till ungdomslandslagen och 1996 vinner han EM-guld med det italienska u21-landslaget. Som en bekräftelse på goda insatser blir han uttagen till a-landslagets trupp till EM i England samma år. Han befäster sin plats i Lazio och allt fler Lazio-supportrar tar den unge mittbacken till sina hjärtan.
När Sven-Göran Eriksson tar över rodret som tränare 1997 inleds klubbens genom tiderna mest framgångsrika era. En era med Alessandro Nesta i en av huvudrollerna.
1998 besegrar Lazio Milan i den italienska cupfinalen och klubben vinner sin första titel sedan scudettosäsongen 73/74. Tjugofyra års lång, tung väntan är äntligen över för supportrarna och i centrum står – numera kapten – Nesta. Med sitt mål har han avgjort matchen.
Han är prinsen av Rom och den majestätiske försvararen ska föra Lazio mot Serie A:s toppskikt.
Alessandro Nesta är en stor symbol för Lazio. Precis som Francesco Totti är för Roma. De två Rom-sönerna är lika gamla och är båda skolade i sina klubbars ungdomsakademier. Ända sedan de tidiga pojkåren har de mött varandra i derbyn. Från pojklagsnivå till primavera och från primavera till Serie A. Representanter för varsin klubb och bittra rivaler.
Alessandros följsamma spelstil, förmåga att läsa situationer, brytsäkerhet gör att han snart hyllas som en av världens bästa mittbackar, trots att han är ung till åren. Bland i laziali är han avgudad. Lazio-supporter sedan barnsben, uppvuxen i Rom, fostrad i klubben och en spelare av ren världsklass. Han är ljusblå rakt igenom.
Vad mer går det att begära?
Inget, är svaret.
Svennis påtalar ofta hur nöjd han är med sin Nesta. Och det känns rätt naturligt. Alessandro Nesta är lugn, pålitlig och trygg – lite som Svennis. Men han utstrålar också pondus. Han är en perfekt lagkapten i den harmoniske tränarens lagbygge, och de båda bygger sina framgångar på varandra.
Pino Wilson och Alessandro Nesta – två historiska spelare och tillika de enda som har vunnit lo scudetto för Lazio med lagkaptensbindeln åtsittandes om armen. Bara det vittnar om Sandros storhet.
När Lazio år 2000, lagom till 100-årsjubileumet av klubben, bärgar sin andra ligatitel någonsin hyllas laget som levande gudar. Men mest älskad av dem alla, det är Nesta. För bland inköpta fotbollsspelare som kostat Sergio Cragnotti hundratals miljoner sticker han ut.
Han är en ren Lazio-produkt.
Han är någon som i laziali kan identifiera sig själva med.
Han är så mycket mer än en gedigen fotbollsspelare.
Den 31 augusti 2002 förändras dock allt. Alessandro Nesta lämnar Lazio för Milan.
Europas storklubbar har, efter Alessandros storartade säsonger i Rom, stått på kö för att försöka knyta till sig världens bästa mittback.
När Sergio Cragnottis Cirio drabbas av en ekonomisk kris, som till det yttersta påverkar Lazio, blir ryktena allt fler och allt intensivare. Sven-Göran Eriksson har lämnat klubben, precis som andra storheter som Juan Sebastian Veron och Pavel Nedved.
Lazio är på nedåtgång och laget är inte detsamma som för ett par år sedan. 5-1-förlusten i vårens Rom-derby bekräftar det. Nesta blir utbytt i halvtid och får klä sig i rollen som syndabock när laget efteråt ska stå till svars.
Och till sist inträffar det; Nesta lämnar Lazio.
Klubbens stora ikon är såld.
Halva Rom sörjer.
Halva Rom jublar.
Tomhet beskriver bra hur jag känner när jag på eftermiddagen möts av det meddelandet ”Nesta till Milan – definitivt” här på Svenska Fans. Lite som när man har förlorat ett derby.
Tomhet.
Och det är väl inte så konstigt? För ända sedan mina tidiga dagar som Lazio-supporter har han funnits där. Han har växt tillsammans med det Lazio som jag numera håller så kärt. Och det enda Lazio jag har upplevt, det är ett Lazio med Alessandro Nesta. Den spelare som betyder mest för mig som laziale är helt plötsligt borta, troligtvis för alltid, precis som en del av klubbens själ.
Att ersätta honom som kapten blir troligtvis det minst smärtsamma. Hans betydelse på fotbollsplanen har varit stor, väldigt stor, men Alessandros roll där är ändock enklare att ersätta än hans symboliska värde, ty det är oersättligt.
Sju titlar hinner han vinna under Lazios storhetsperiod runt millenniumskiftet innan han, efter 17 år i klubben, lämnar Lazio för Lombardiet.
Om pengarna räddade Lazio från konkurs får vi aldrig veta.
Men Alessandro Nesta kommer för evigt att minnas som en av Lazio största hjältar. Alessandro Nesta kommer för evigt att vara en vacker påminnelse om en svunnen era.
Fotnot: Delar av den historiska faktan från Alessandro Nestas uppväxt är hämtad från en artikel, skriven av Jennifer Wegerup, som publicerades i det andra numret av Offside år 2002.
