Inter - Lazio 3-1
Vi är med och slåss om andraplatsen i ligan och vi är fortfarande kvar i både italienska cupen och Champions League. Då kan det inte skada att gå på sparlåga ibland – så länge vi vinner!
Inter kom taggade till San Siro, efter en säker vinst mot Samp i förra omgången, och efter att ha spelat ut Ajax i stora delar av CL-matchen i tisdags. I Lazio-lägret så har den senaste tiden varit lite turbulent, med kraftiga protester mot presidenten Lotito. Skulle det påverka dem?
Mancini hade inte gjort mer än två ändringar från Ajax-matchen – Cesar på vänsterkanten i stället för den avstängde Stankovic, och Materazzi i mittförsvaret istället för Samuel. Det senare förvånade åtminstone mig, då jag trodde att Matrix snarare skulle ta Cordobas plats.
Iklädda sina blåsvarta dresser med Pirelli för dagen på kinesiska, startade Inter matchen bra med ideliga rushar på främst på vänsterkanten (framför allt av Cesar). Efter tio minuter var dock matchen rejält ljummen, och det beror delvis på att dagens domare Tiziano Pieri blåste den sönder och samman. Lazio spelade defensivt, som väntat, och kom sällan i närheten av Inters målområde. Inter i sin tur rörde sig OK, men var inte överdrivet farliga i närheten av laziokeepern Angelo Peruzzi. Effektivitet i avsluten? Någon?
Att Inter skulle göra det första målet var dock logiskt, och i den 37 minuten så hängde inte Zauri med i Figos svängar. När portugisen fick bollen från Recoba så satte han den till vänster om Angelo Peruzzi. Inte det mest övertygande skottet, men tillräckligt för att den gamle Peruzzi inte ska kunna ta det.
Andra halvleken var inte den roligaste i mannaminne, med ännu fler avblåsningar, misstag och Interhörnor (sammanlagt 14 i matchen). Men den började med en rejäl Interpress, och redan i den första minuten så var Recoba framme, och satte sitt första mål för dagen, 2-0. En miss av Oddo i Lazioförsvaret, som har för avsikt att nicka den bakåt till målvakten, men inte ser Recoba som kommer springande. ”Den lille kinesen” snappar upp bollen, och är helt ensam med Peruzzi som inget kan göra. När Recoba sedan firade målet så drog han av sig tröjan, vilket inte är tillåtet – fånigt, eller inte – och blev därmed varnad.
En av orsakerna till att Lazios kontringar inte var så farliga som jag hade förväntat mig, var att Inters mittfält lyckades kontrollera Liverani bra. Det är han som är spelfördelare, och vill man ha kontroll över matchen så är det framför allt honom man ska stoppa. Det hände dock att han fick iväg en boll till Pandev eller Behrami, men dessa anfall kunde ganska lätt stoppas av Inters försvar, eller Toldone.
Ett anfall som dock inte stoppades var när Zauri vill gottgöra sin missade markering av Figo vid Inters första mål. Han kommer löpande på kanten och passar in bollen till Goran Pandev, som i 57´ sätter sitt sjunde mål för säsongen. Släkten är värst? Det var ju Inter som tog makedonen till Italien.
Recoba var ovanligt kvick i denna match, och något i mig undrar om det var spel för de agenter som kollar på honom. Han har länkats ihop med ett antal sydamerikanska klubbar, och några europeiska, och han blir inte yngre direkt. Hursomhelst så ledde hans löpningar till ytterligare ett mål, i den 71´ satte han det avgörande målet, som också kom att innebära slutresultatet, 3-1. När han några minuter senare blir utbytt mot Pizarro så får han mer applåder än på länge, och efter att ha varit inblandad i samtliga intermål idag så var han helt klart värd det!
Efter matchen så sitter jag och undrar om det inte egentligen kunde ha slutat med mycket fler mål. Kan det bero på att Lazios avslut är ännu sämre än Inters? Vissa Laziochanser, framför allt i den andra halvleken, skulle troligtvis ha gått in om det hade varit ett mer effektivt lag vi mötte. Om effektiviteten hade varit bättre i båda lagen så hade denna match kunnat sluta med åtminstone ett par mål till – inte för att anfallen var så farliga, utan för att försvaren inte alltid var så uppmärksamma.
I slutändan så är det en vinst som räknas, och gör man fler mål än motståndarna så vinner man. Vi är med och slåss om andraplatsen i ligan och vi är fortfarande kvar i både italienska cupen och Champions League. Då kan det inte skada att gå på sparlåga ibland – så länge vi vinner!
PS:
Om man ska vara positiv, och det ska man ju, så vill jag framhäva några spelare. Wome behövde tydligen ett halvår på sig, men det verkar som att han nu börjar komma i riktig form. Fortsätter han som de senaste veckorna så kommer inte en vänsterback vara det som är mest angeläget inför nästa säsong. Och Toldo… Vad ska man säga? Som född på nytt, och står nu allt som oftast på rätt plats och är med i spelet.
