Augustsson: Fast i de Kinesiska tumbojjorna
En Kinesisk tumbojja är enkel, ju mer man drar och försöker komma loss, desto hårdare sitter man fast. Känslosvallet från igår är över medans bitterheten kommer ta lång tid att komma över. Men hur det än går, så sitter man fast hårdare än någonsin.
Jag undrar vad Mancini tänkte igår. Runt den 94:e minuten då han insåg att han kanske aldrig kommer närmare än så här i Champions League som tränare, han såg bedrövad ut, med all rätt. Ingen, och då säger jag ingen hade bytt in 37-årige Mihajlovic igår när vi ska gå på offensiv. Det är bara ett av alla de fel som begicks igår, både innan och under matchen.
Jag tror att hans inre nästan sjöng på Simple Plan bistra låt Untitled som går något så här:
How could this happen to me
I've made my mistakes
got nowhere to run
the night goes on
As I'm fading away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me
Det finns en tränarsjuka i Inter. Sjukan som gör att man tar fel beslut vid fel tillfälle. Cuper hade sina, Zacc sina, Simone sina och Lippi, ja han riktigt gödde i förlorarstämpeln.
Inters trend går i cykler. Och den innebär att alla delar drar sitt strå till stacken, till förlorarstacken. Jodå, det är bara att kolla. Det finns en regel om tre.
1. Moratti och administrationen klantar till det med felköp och med tålamod mindre än en pissnödig giraff.
2. Tränarsjukan. Att ta fel beslut vid fel tillfälle. Läs igår.
3. Fansen. Se förra året.
Så det är bara att vänta ut Moratti nu. Han kommer överila och göra rent hus som vanligt. Kanske går det bra, men mer är chansen att vi inte kommer vara nära nästa år igen och då kan man fråga sig om man inte ska hålla tungan rätt i mun. Morattis favoritord är ju Revolution.
Sedan, spelarna kan inte frånsäga sig sitt ansvar. Det är en grej att åka ut, och en annan att åka ut utan att gett järnet. Figo borde inte ställts på plan, han var ju inte fit for fight. Recoba var inte fit for fight. Veron, såg seg ut. Adriano, tog väl knappt ett löpsteg i onödan, något som han fick rejält med skit för i halvtid enligt rapporterna.
Man kan se den här säsongen på olika sätt. Antingen låter man se den som att det var i år som vi skulle blomma ut och ta hem allt. Eller så var det här en säsong på vägen. Den ena kallar för lugn och någon sorts stabilitet. Den andra kallar för Morattis favoritord. Bryt regeln om tre.
Så, valet är enkelt inför nästa säsong, som mycket dikteras om vi kommer tvåa eller inte. Det är viktigare än vad många tror. Att åka på någon jobbig match redan i Augusti ett VM-år kan vara förödande med en klubb som Inter.
Jag kallar för lugn. Inga överilande beslut. Ta in Svennis som sportchef. Han kommer stödja Mancini och få bort han från Intersjukan. Satsa på 15 spelare i truppen, lyxlirare såsom Recoba, Pizarro, Solari, Kily, Favalli osv ska rensas bort för att köpa en back, en ytterspringare av klass och en anfallstjärna som kan spela tillsammans med Adriano. Fyll sedan på med duktigt folk från Prima Vera. De vinner ju något och har en klubbkänsla att komma med.
Det är det enda jag tror behövs för att komma ännu närmare målet. Börjar man om från start igen så behövs det ett mirakel av sällan skådat slag för att lyckas.
Men som supporter är man fast i de Kinesiska bojjorna. Ju mer bitter och utsiktslöst det blir, desto hårdare blir passionen och intresset. Kärlek kostar på, men ett liv utan den här ingrediensen är ett fattigare liv. Vi är så nära men ändå så långt ifrån.
