Värvningar vi minns, eller inte minns – Paul Gascoigne
Spelaren, vilken också blir den förste i en serie rörande ”värvningar vi minns, eller inte minns”, var en av 90-talets kanske mest talangfulla, men samtidigt också en av de mest omtalade och skandalomsusade spelare som sprungit ut på en fotbollsarena i England. Givetvis talar vi om fotbollens egna ”Bad Boy” – Paul Gascoigne.
I samband med en kollision med Alessandro Nesta på Lazios träningsanläggning i april 1994, tog en trasslig och skandalomsusad karriär slut för en av Lazios mer spektakulära värvningar i början av 90-talet.
Spelaren, vilken också blir den förste i en serie rörande ”värvningar vi minns, eller inte minns”, var en av 90-talets kanske mest talangfulla, men samtidigt också en av de mest omtalade och skandalomsusade spelare som sprungit ut på en fotbollsarena i England. Givetvis talar vi om fotbollens egna ”Bad Boy” – Paul Gascoigne.
Efter att ha gjort debut i Newcastle 1985 i en match mot Queens Park Rangers, så spåddes den talangfulle, men hetlevrade, engelsmannen en lysande framtid. I juli 1988 gick Gazza till Tottenham, och efter sitt internationella genombrott i VM 90 i Italien stod även en rad europeiska – däribland Lazio – på kö för att få engelsmannens underskrift på ett kontrakt. Men framgången hade också ett pris, kanske ett allt för högt pris, och den unge Gazzas drogs redan med långvariga och svårläkta skador, men också med skandaler på och vid sidan av plan.
Under 1991 placerade envisa rykten engelsmannen i Rom-klubben, men övergången sköts upp efter att Gazza slitit av korsbandet när han tacklade Gary Charles, och efter ett krogslagsmål, där skadan slås upp, så ser karriären ut att ha tagit slut för Gazza. Efter en rad operationer, och ett sexton månader långt uppehåll från fotbollen så köpte dock Lazio Gazza för 5,5 miljoner pund 1992.
Trots alla betänkligheter, så verkade alla parter nöjda, och Lazios dåvarande president Cragnotti såg värvningen som en ”chans att sätta Lazio på kartan”, och intresset för italiensk fotboll slog alla rekord i England. Många ansåg även att flytten kunde ha ett bra inflytande över Gazza, speciellt eftersom kraven på att spelarna i Italien skulle sköta sig var långt större än i England. Andra påpekade att Gazza fortfarande led av sviterna efter sin svårläkta skada, och att han var långt ifrån den spelare han var innan korsbandet slets av. Gazzas svar på sina belackare var fåordigt och rätt typiskt – ”Bullshit!”
Men Gazza verkade hur som helst taggad av flytten, och tränade hårt för att komma i form inför sin italienska debut. I september 1992 gjorde Gazza en efterlängtad debut i Lazios startelva mot Genoa, men redan efter 45 minuter tvingades han utgå efter en knäskada.
Tyvärr skulle debutsäsongen i Lazio bli en besvikelse, skador och skandaler avlöste varandra och Gazzas besvikelse över sin egen situation var rätt uppenbar. Redan i januari 1993 tvingas Lazio bötfälla Gazza för att ha, efter att fått frågan vad han tyckte om att stå utanför startelvan, rapat i italiensk tv.
Efter en turbulent säsong, som sagt kantats av skador och skandaler återvänder han till England under sommaruppehållet. Den som hoppades att Gazza skulle utnyttja ledigheten för att försöka komma i form tog fel, för efter sommaruppehållet anlände en fetlagd och otränad Gazza till Rom. Problemen fortsatte, och det var rätt uppenbart för de flesta att Gazza och Lazio var rätt missnöjda med varandra. I december 1993 sträckte han sitt lår när han gick upp ur sängen. Och i januari 1994, under matchen mot Sampdoria, bröt han ett revben, samma månad greps han av italiensk polis efter att ha angripit en fotograf.
Och då är vi plötsligt tillbaka där vi började, nämligen på Lazios träningsanläggning i april 1994, Gazza gjorde – återigen – en vårdslös tackling, den här gången mot Alessandro Nesta, och bröt benet. Karriären i Lazio tar slut, vilket nog båda parter var glada över, och efter ett års frånvaro skrev han på för Glasgow Rangers i Skottland.
Gazzas facit under sin tid i Lazio var inte direkt imponerande, blott 47 matcher och sex mål – varav ett mot Roma – får sägas vara rätt klent med tanke på prislappen och förväntningarna.
Hur ska man då summera hans sejour i Lazio?
Allt annat än att stämpla den som fiaskoartad vore givetvis ett tjänstefel, han var ett dyrt och namnkunnigt nyförvärv som många hade höga förväntningar på. Hans tid i Lazio var kantad av skador och skandaler, och förhoppningarna om att italienarna skulle få ordning på hans struliga privatliv kom även dessa på skam. Trots upprepade varningar och böter, så fortsatte Gazza att leva det liv han levt i Storbritannien.
Till Gazzas försvar ska dock sägas att Lazio köpte en spelare som led av en svårläkt skada, och som dessutom var känd för att vara skadedrabbad och skandalomsusad. Alla kände till Gazzas för- och nackdelar, och det kan knappast ha kommit som en överraskning för Lazio att han gick sin egen väg, och sket i konsekvenserna.
Men trots alla skador och allt bråk, är Gazza än idag älskad av Lazio-fansen. Kanske såg man Cragnottis orsak till varför han värvades, kanske insåg man att Gazza – om han varit frisk – var en lysande spelare och att han aldrig fick chansen att visa vad han gick för i Lazios tröja.
Så här i efterhand är det givetvis lätt att konstatera att värvningen av Gazza var en felaktig, och skedde på felaktiga grunder och antaganden. Hur situationen sett ut om Gazza inte gjort den där vårdslösa tacklingen mot Gary Charles är givetvis omöjlig att besvara, och blir bara lösa spekulationer.
Personligen tror jag att han – om han varit frisk – faktiskt kunde ha varit en enorm tillgång för Lazio, mycket av bråken under hans tid i Lazio var onekligen baserade runt hans frustration över sin egen situation, vilka knappast gjorde hans situation bättre. De gånger han fick vara skadefri och var motiverad, var han lysande och dominerade stort på Lazios mittfält. Tyvärr var dessa tillfällen allt för få, och istället handlade allt för mycket om hans privatliv och skador än hans prestation på planen.
