C'è solo un capitano...
Jag tror inte att Zlatan är Juventus största problem.
Friidrotts-VM i Tokyo 1991. Stavhoppsdemonen Sergej Bubka har två rivningar och bara ett försök kvar på 5,95. Han känner av en skada och ansatslöpningen fungerar inte. En miss till och han är utanför medalj - i så fall ett monumentalt fiasko. Tar han är det tredje raka guldet och idrottshistoria. Ett lämpligt tillfälle att samla ihop sig och prestera, med andra ord.
En stavhoppares och ett fotbollslags psyke skiljer sig åt på många sätt, där det mest avgörande är att fotbollslaget består av elva individer (samt en tränarstab och ett antal avbytare), stavhopparen bara av en. Juventus har på en dryg månad förvandlats från en harmonisk vinstmaskin till en kollektivt underpresterande kris. Fem raka ligamatcher utan vinst har krympt en betryggande ligaledning till tre poäng. Uppträdandet mot Arsenal i Champions League var i alla bemärkelser bedrövligt. Spelarna gnäller, gör uppgivna gester och tycks formlösa, ofokuserade och ur balans. Capello verkar irriterad och skärrad, och klubben har silencio stampa. Nu är det dags att samla ihop sig och prestera, men vem har kraft, mod och status att förändra Juventus psyke i dagsläget?
I framgång, solsken och medvind kan de flesta lag tillämpa ett kollektivt ledarskap där alla stöttar varandra. I motgång gäller något annat. Då behövs pådrivare och ledargestalter som kan peppa, muntra upp, ställa krav och domdera. Juventus har en sådan spelare, men han sitter oftast vid sidan av planen när domaren blåser igång matchen. "C'è solo un capitano" sjungs det ibland på Delle Alpi, och det tycks tyvärr stämma. Pessotto, Thuram och Zambrotta är vice kaptener, men Pessotto spelar aldrig och vare sig Thuram eller Zambrotta har Del Pieros status. Så länge han är kvar lär det dessutom bli svårt för någon annan att ta den rollen. Det må finnas lämpliga kandidater, men c'è solo un capitano. För egen del tror jag att Ale har minst två-tre år kvar som spelare och kapten i Juventus, och hans roll lär inte förändras. Den lojale kaptenen, med hjärta för klubben, som alltid gör sitt yttersta... men som oftast sitter på bänken. Det är ett mycket större problem för dagens och morgondagens Juventus än att Zlatan och Vieira muckar gräl under träning.
Bubka samlade ihop sig, klarade sitt sista försök och blev världsmästare. I resultatböckerna står det 5,95, men en vetenskaplig analys visade att den verkliga hopphöjden var 6,30, två decimeter över det dåvarande världsrekordet!
På söndag spelar Juventus förmodligen med Del Piero i startelvan. Jag hoppas på en Bubka.
***
För övrigt: I VM 1994 såg jag vid ett tillfälle Dunga stå lutad över den lille Bebeto och vråla honom i ansiktet i säkert en halv minut under pågående spel (tror att hans poäng var att Bebeto uppträtt sorglöst i det defensiva arbetet). Bebeto lämnade uppsträckningen tilltufsad och täckt av saliv, och jagade därefter som ett skållat troll resten av matchen. Om detta är ett klokt sätt att tillämpa ledarskap låter jag vara osagt. Men Bebeto var ruggigt bra turneringen igenom och Brasilien blev världsmästare.
