Inter - Roma 3-1 (4-2 sammanlagt i CI-finalen)
Äntligen fick vår älskade lagkapten lyfta en buckla efter att Inter stundtals visat bländande fotbollskonst i cupfinalen.
Att Inter vann Italienska Cupen säsong 04-05 kändes som början på något stort och det enda som gav lite bitter smak på tungan var att Adriano och framförallt Javier Zanetti hade skeppats iväg till landslagsuppdrag. Denna säsongen har vi försvarat titeln och med en samlad trupp kunde nu hela laget glädjas bland konfettin på Guisseppe Meazza.
Roma visade i första mötet upp det sprudlande och rörliga anfallsspel som gjort att de trots skador och köpförbud kunnat konkurrera om 4:e-platsen i ligan. Inför denna matchen var massor av spelare borta och efter bara några minuter fick en av ligans bästa (…och mest fragila) mittbackar gå av då Chivu kände av en skada.
Medan bildproducenten satt och sneglade på kameran som filmade när en rejält hostande De Rossi och en gladlynt Totti satt och gosade och fnittrade på avbytarbänken så njöt jag av en argentinsk trio i blåsvart. Cruz och Capitano gjorde fantastiska insatser och Cambiasso… Ja, bättre mittfältare kan vi nog inte hitta på marknaden idag. Man har många gånger varit imponerad av vad denna hårfagre argentinare kan uträtta på en fotbollsplan, men detta måste vara hans allra bästa insats i Intertröjan. Han var överallt och redan i 6:e minuten var han i målprotokollet också. Ett inlägg från Capitano tryckte Cambiasso till på volley och Doni såg bollen gå in precis vid stolpen.
Att Inter nu hade marginalen att kunna släppa in ett mål och ändå få matchen till förlängning gjorde att jag aldrig riktigt blev nervös. Roma etablerade aldrig något riktigt tryck mot Cesar som man kunde göra i Rom. Den bästa perioden i matchen hade Roma i slutet av första halvlek och då visade Cruz upp en av de utväxlingar som man tyckt se de senaste matcherna. Plötsligt var han ensam med målvakten och sen försvann även Doni, så Cruz rullade in bollen i tom kasse. 2-0.
Adriano var som vanligt Nordahls konstanta hackkyckling om man satt och tittade på Viasat. Visst hade Adriano problem och visst var han inte en världsspelare som bar Inter på sina axlar genom finalen, men han hade stora intentioner som situation efter situation grusades av att medspelare tolkade situationen annorlunda eller att fotfästet svek när han skulle avsluta. Hans frispelning till Cruz i slutet av första halvlek förtjänade ett bättre öde. Vi får hoppas att lite lektid med Ronaldinho och grabbarna gör att han kommer tillbaka nästa säsong och blommar ut till den spelare vi vet han har potentialen att bli.
Andra halvlek blev ett stort bollhållande för Inter som ville få slut på matchen och öppna champagnen. Romas Totti fick visa upp sig och inledde sin match med en klackspark i djupled. Avsaknaden av en spjutspets gjorde att Roma aldrig blev riktigt farliga, tidigare har Mancini, Taddei och Perrotta kunnat turas om att vara avslutare men med två av dessa avstängda kändes anfallen hyfsat uddlösa. Samuel och Materazzi gjorde stabila insatser ända tills Materazzi (som känts som den bättre av dem) skänker en onödig frispark till Totti som prickade den andra inhopparen, Nonda i straffområdesvimlet och Romareducering.
Detta kände jag spelade kvitta för strax innan hade Martins gjort ett för honom förlösande mål och han tittade uppgivet upp mot himlen och utstrålade ”Varför kommer detta inte förrän nu?”
Apropå uteblivna mål så var det nästan lite parodiskt att se Kilys skott i slutet av matchen räddas av Doni så det studsade ner bakom målvakten och sedan över målet.
Får ge lite betyg också:
3p Cambiasso
2p Cruz
1p Zanetti
