I väntans tider
Världen håller på att rasa samman. Varför i h*lvete gör den det?
Hur kan folk bara fortsätta sina liv utan att bry sig om att Juventus kan falla ihop som ett korthus i kulingvindar? Är det bara jag som tar det så allvarligt? Förmodligen, och jag har ingen som helst aning om varför.
Man känner sig lurad. Alla Juvefans kan skriva under. Det känns som att man tillåtit en kidnappning av sina polare. Utredningarna kommer ta månader. Åtminstone känns det så. Fem snabba domar på måndag vore underbart, då kan vi gå vidare sen. Det kanske är fler än fem utredningar. Man kan knappast bli anklagad för att inte ha koll på det. Tio snabba domar på måndag då, så kan vi gå vidare sen. Ovissheten är tung. Man vet ju bara lite mer än ingenting.
Man blir schizofren. Ena stunden vill man tro att allt är ännu en extrem mediahype som inte har någon botten varken för tidningarna eller i verkligheten. Allt är bara snack, spekulation och rykten. Den sedvanliga skepsismen mot tidningar har helt plötsligt satts ur spel. Turin-utredningen har redan lagts ned en gång. Det hittade inget. Annars skulle det inte hoppa på Giraudos bokföring istället. Samtidigt har man en olustig känsla av att det är så mycket mer. Så. Mycket. Mer.
Det är då man är övertygad om att det blir serie B med två titlar till Milano och en trupp bestående av Nocerino, Sculli, Konko och Guzman. Kan vara en god idé att inte göra sig av med några mediokra lirare den närmaste tiden. Kanske man man övertyga "talanger" som Bonnefoi och Olivera om en fortsättning med löften om kultstatus och plats i startelvan?
Vem ska förresten "inte göra sig av med några mediokra lirare"? Det finns ju ingen styrelse. Giraudo och Sant'Albano och allt vad de heter sitter visserligen kvar till slutet på juni men varför skulle de bry sig om att behålla några spelare? Såvida inte avgångarna bara är en rökridå. Ett enkelt grepp för lite positiv publicitet. Sen när stormen rasat förbi kommer samma herrar tillbaka och sätter sig lite diskret igen.
Man letar hela tiden efter ny information, trots att man egentligen bara vill gå i ide och vakna strax före VM-premiären. (Helst 31 maj - Schweiz-Italien.) Man mår illa av att se Juventus verbalt kastas i sophögen av media och dess tyckare. Alla utgår från det värsta. Så även jag. Att alla frias på alla punkter är inte heller bra eftersom allt då kan fortsätta som vanligt. Då kommer vi aldrig bli av med misstankarna. Andrahandsmobbningen fortsätter. Det är värre än serie B.
Man vill inte se Juve smutskastas. Ändå sitter man och bidrar genom att publicera nytt material för folk att skaka på huvudet åt. Samma nyheter dyker upp på andra ställen strax efter att man själv pinat upp dem. I all egocentricitet tror man att man själv försett dem med en information som de inte skulle fått tag i ändå. Milan-redaktionen har tidigare fått artiklar näst intill kopierade. Med det i bakhuvudet är det lätt att få för sig att man är en bricka i spelet.
Härmed slutar uppdateringen av skandalläget från min del. Jag tänker inte yppa ett ord förrän allt är klart, svart på vitt. Det löftet kommer brytas. Det, däremot, är ett löfte.
Världen rasar inte samman. Så mycket calcionörd kan man inte bli. Den förändras bara. Förändring är bra. Det här kommer bli bra. Hoppas jag. Det kan åtminstone inte bli värre.
Fast jag bryr mig ju ändå inte...
