Resekrönika: Där il calcio spelade en biroll

En bil, innehållandes fyra celebrerande juventini, passerade oss på väg hem från stadion. Det verkade nästan som att ingen orkade bry sig. ”Just det, Juve vann ju scudetton idag.”

Ett par veckor efter jul började jag kika på spelschemat. Derbyt uteslöts relativt snabbt och likaså hemmamatchen mot Milan. Jobbet kom i vägen. Den årliga dosen av Lazio skulle istället avnjutas i sista matchen mot Parma. Det var ett perfekt tillfälle, trodde jag mig veta. Antingen en direkt avgörande match eller bara ett utmärkt tillfälle att tacka laget för en underbar säsong.
   Inte visste jag att en av de största skandalerna någonsin inom italiensk fotboll skulle störa min dittills vattentäta plan…

Redan på lördagskvällen stod det klart att Curva Nord skulle välja att gå Anti-Lotito-banan under matchen, som tyvärr överskuggade hyllningarna av laget med hästlängder. Delar av supportrarna hade träffats den kvällen och vad som gällde under morgondagen blev allmänt känt.
   Annars var skandalen förståeligt nog på allas läppar. Fotbollsmagasinen handlade inte längre om tveksamma domslut eller om dansande veline, utan nästan uteslutande om Lo Scandalo.
   Att Juventus vunnit scudetton märktes knappt. TV-programmen visade inga bilder från firandet. Tidningarna skrev nästan uteslutande om Moggi. En bil, med firande juventini som innehåll, passerade oss på väg hem från stadion. Det verkade nästan som att ingen orkade bry sig. 
   Just det, Juve vann ju scudetton idag.



Att Lazio skall ha någonting med skandalen att göra känns i högsta grad surrealistiskt. Att bara bli anklagad känns som ett stenhårt straff i sig. Ett tappert försök till att redogöra för situationen blir emellertid enligt följande:
    Claudio Lotitos alla telefoner har varit avlyssnad under en period. Vissa samtal skall ha varit så pass suspekta att en närmare inspektion inletts.
   Matcherna som utreds är från förra säsongen (Bologna – Lazio, Chievo – Lazio och Lazio – Fiorentina) och misstankarna mot Lotito skall förenklat gälla försök till påverkningar av domarnas bedömning. Säsongen 1999/00, då Lazio senast vann lo scudetto, och domsluten i de två avslutande matcherna undersöks även tillsammans med (enligt sunt förnuft) det skamliga 0-0-derbyt från förra säsongen, som naturligtvis belyses på nytt i och med skandalens uppkomst.
    Åklagarmyndigheterna (tre till antalet: Rom, Neapel och Turin) är alla aktiva och har under de senaste dagarna gått på högvarv. Den i Neapel, som utreder vad man kallar ”campionato 2004/05 falsato”, är den som föga överraskande hamnat i händelsernas centrum. 41 kända och högt uppsatta italienska fotbollspersonligheter är för närvarande under utredning. Från listan märks ur Lazio-aspekt:

--- Domare Massimo de Santis, som i matchen mellan Juventus och Parma våren 2000 dömde bort ett regelrätt Parma-mål och därmed trodde sig rädda scudetton åt Juventus.

--- Domare Gianluca Rocchi, den ”baby” (benämning av ung domare) som dömde matchen mellan Chievo och Lazio, och gjorde det på ett mycket märkligt sätt.

---Alessandro Moggi, GEA-profilen som innan Lotitos inträde i Lazio hade Giuseppe de Mita utsänd i klubben.

--- Assisterande domare Claudio Puglisi, som vinkade av ett av den säsongens mest solklara mål i mötet med Milan på San Siro.

---Lazio-president Claudio Lotito, som i dagsläget är av de mest hatade personerna i Rom.

--- Fotbollslaget SS Lazio, som tvingas stå till svars för Lotitos handlingar. De andra italienska lag med inbladning i skandalen är Milan, Arezzo, Fiorentina och Juventus. Även Roma är med på ett hörn där relationen mellan Sensi och Moggi tittas extra på.
   Italienska medier skriver emellertid spaltmeter efter spaltmeter om Luciano Moggi och Juventus, vilket naturligtvis medför att de andra lagen – Lazio inkluderat – hamnar i någon sorts skugga. Det som dock verkar vara en genomgående premiss är att om Juventus döms, så kommer de andra inblandade klubbarna också att göra det. Straffet kommer, även om det naturligtvis är omöjligt att säga med säkerhet, dessutom att vara av liknande kaliber som det Juventus tilldelas.
   Lo Scandalo är större än vad vi kan föreställa oss. Den berör allt och alla med någorlunda insyn i fotbollen. På väg tillbaka från stadion blev jag, tillsammans med mitt sällskap från Laziofever, stoppad av TV-kanalen CNN. De gjorde ett reportage om den pågående härvan och ville – engelsktalande som kanalen är – få fram åsikter från personer som behärskade just det språket. En av mina ”sällskapare” svarade på frågor om allt från hans syn på italiensk fotboll till Lazios inbladning i det hela, medan vi fick kameran riktade mot oss under en konversation.
   Som sagt, skandalen är stor. Riktigt stor.

* * *

Efter att på lördagen ha avnjutit en romersk lunch på en restaurang nära Piazza Porta Pia (givetvis anordnad av Paolo på Laziofever) och hunnit med en snabb tur ut till Lazio Cento, så vankades det dagen efter match.
   Förvånansvärt få ljusblått prydda romare kunde lokaliseras på väg ut till stadion. Att det skulle bli den folkfest som mister Rossi hoppats på var bara att glömma. Curva Nord anordnade, som sagt, ytterligare en protestaktion. Loggan ”Sparuta Minoranza” prydde den folktomma sektionen och mötte oss när vi gled in genom portarna och in på läktaren. Först efter 15 minuter av första halvlek fylldes curvan åter till tonerna av ”Lotito pezzo di merda.”
   Protesterna fortsatte sedan matchen igenom och åtminstone 90 % av sångerna var riktades mot Lotito, förstärka av de sedvanliga ljudbomber som kostar klubben 2500 euro i böter varje gång en enskild smäller av.
   Övriga lektarsektioner, inklusive Tribuna Tevere, yttrade inte ett ord i protest utan sjöng istället med i vissa av ramsorna riktade mot presidenten. På Monte Mario(!) rapporterades det även om hycklingar från ljusblå supportrar som fått nog av presidenten.
    Att Giorgio Chinaglia spårlöst försvunnit från rampljuset märktes – passande nog – knappt. Med hjälp av banderollen ”Tutti per Chinaglia, Chinaglia per tutti”  var det ganska lätt att tyda att han fortfarande har curvans förtroende.

Hyllningarna till laget, då? Jodå, efter matchen fick vi chansen. ”Non mollare mai” dominerade högtalarna och det vankades allsång samtidigt som spelarna gick ärevarv på Olimpicos löparbanor. Och vi hyllade dem.
   Massimo Oddo spelade fotboll med sin son och Christian Manfredini junior sprang runt på det gröna gräset. Det kändes vemodigt att spelarnas fantastiska insats överskuggades av allt detta, att de hyllningar som de förtjänade till viss del uteblev.
   Näst flest hyllningar från läktarhåll fick Tommaso Rocchi. Stående ovationer från delar av läktarna – en inte alltför vanlig gest i Italien – tillämpades när en av Italiens bästa anfallare lämnade planen. Återvändande Bernardo Corradi, och i synnerhet Fernando Couto, applåderades och belönades med cori. Parmas lagkapten svarade mitt under pågående match med att applådera och slå sig för hjärtat framför curvan. En gest som bara kan tolkas på ett sätt, oavsett lagtillhörighet.



Flest ovationer av dem alla fick naturligtvis Paolo Di Canio. Den 37-åriga Laziosupportern fick äran att spela hela matchen (ett förhållandevis tydligt tecken på vad som komma skall) och var stundtals så trött att han inte ens orkade bli arg över en missad målchans. 
   Men han hade kul också, den gode Paolo. Efter att ha missat en djupledspassning i den andra halvleken lyfte han – mitt under pågående spel – upp foten i händerna och skällde ut den. En gest som fick stadion att brista ut i ett gemensamt skratt.
   Efter matchen bar det naturligtvis av till curvan för anfallaren. Med en vit- och ljusblå flagga vajandes i luften gick han meterna fram till curvan, förmodligen för sista gången någonsin.
   Det som inträffade de följande två minuterarna var, under alla omständigheter, mäktigt. Efter att ha blivit hjälpt upp på plexiglaset stod han där, längst ner i curvan med sin ljusblå tröja, och förenade hundratals laziali i en enda stor gruppkram.
   Och trots alla skandaler – samt mina personliga värderingar i det hela – så gick det inte annat än att rysa. Det var en vacker bild som ramades in. En av de vackrare jag någonsin sett på Stadio Olimpico.



Tack Lazio för en fantastisk säsong. Serie A, B eller C - oavsett vad som händer så kommer du alltid att finnas i mitt hjärta.

Tack även till det sällskap som gjorde resan avsevärt mycket trevligare.

Johan Wennerström2006-05-16 23:55:00
Author

Fler artiklar om Lazio

SS Lazio Sweden Podcast - När Ingen Tycker Likadant, Vafan Betyder Det
SS Lazio Sweden Podcast - No Pedro No Party