Lazioredaktionen summerar säsongen
La Lazio har avslutat en fenomenal säsong. Laget, som i augusti förra året tippades gå en tuff serie till mötes, slutade på en överraskande sjätteplats. Lazioredaktionens sex medlemmar sammanfattar här säsongen 2005/2006 genom att besvara tre frågor.
Vad är ditt bästa minne från den gångna säsongen?
David (Rostedt): Jag har inget specifikt bästa minne, jag har snarare flera stycken. Men alla dessa minnen berör samma sak, nämligen målfirande. I dessa tider när presidenten står väldigt långt ifrån supportrarna har i stället laget klivit fram och givit oss den dialog med klubben som vi behöver.
Jag minns hur alla spelare bildade hög på tränare Delio Rossi efter den fantastiska vändningen mot Palermo hemma.
Jag minns hur spelarna har firat sina mål med kurvan.
Jag minns hur även Delio Rossi gjorde spelarna sällskap vid kurvan efter Paolo Di Canios ledningsmål i matchen mot Empoli. Hur ofta händer det, liksom.
Och så har vi Guglielmo Stendardo borta mot Ascoli. Hur han vände sig om och sprang tvärs över hela planen med sikte på bortaklacken av ljusblå supportrar.
Lagets målfiranden har varit mer fascinerande än på mycket länge, och det gör mig glad att man så många gånger har valt att fira målen med supportrarna, dessutom på ett så genuint och ömsesidigt sätt.
Ola (Forsman): Svår fråga! Jag har många fina minnen från den här säsongen. Men om jag måste välja säger jag Stendardo som efter sitt 1-0-mål mot Ascoli, då sprang en sträcka på minst 100 meter för att fira med Lazio-fansen. Det är hjärta det!
Alexander (Stake Lindström): Egentligen tycker jag att hela säsongen är ett enda fantastiskt minne. Ur en sportslig synvinkel, vill säga. Delio Rossi har verkligen fått ordning på truppen och han tycks ha skapat en nödvändig harmoni i truppen. Det var något som saknades under Mimmo Casos och Giuseppe Papadopolos ledning. Att Rossi trivs i Lazio, och att spelarna trivs med honom, är uppenbart.
Bortavinsten i Florens är nog annars den jag helst ser tillbaka på. Att vinna borta mot Fiorentina är inte enkelt, men Lazio stod upp och lyckades.
Då blir man stolt.
Daniel (Korlevski): Vinsten borta mot Fiorentina helt klart. Förmodligen lagets bästa prestation över säsongen. Och sen var det riktigt kul att få se den ihop med Johan på redaktionen också.
Johan (Wennerström): Trots fina minnen framför TV-apparaten (Rocchis 1-1 i derbyt och mötena med Fiorentina i synnerhet) så måste jag säga sista matchen mot Parma. Minnen direkt från Olimpico är alltid de bästa. När spelarna gick där och applåderade mot vår läktarsektion – och jag applåderade tillbaka – så infann sig en speciell känsla.
Är första gången jag fått chansen att bevittna en avslutningsmatch på hemmaplan, så upplevelsen var ny. Och det är väldigt få upplevelser som kan möta sig med att få tacka laget i sitt hjärta. Det är stort i vanliga seriematcher – ännu större när det gäller en hel säsong.
Det går inte riktigt att förklara, det måste helt enkelt upplevas. I just det momentet existerar bara du och ditt Lazio.
Patrick (Edlund): Det är faktiskt svårt att riktigt peka ut en, speciellt när vi gör en sån kanonsäsong som vi trots allt ändå har gjort. Men som vanligt är det väl trevligt att vi jämt brukar ställa till det lite för Juventus, och sen är vinsterna över poplaget Fiorentina sköna att titta tillbaka på.
Tyvärr så överskuggas ju alla positiva minnen av det tjafs som varit runt Lazio under slutet av säsongen, och att Moggiskandalen skulle spilla över på Lazio kändes väl inte alltför oväntad.
Är det någon spelare som har gjort extra stort intryck på dig?
David (Rostedt): Tommaso Rocchi gillar jag skarpt. Han är en spelare som verkligen personifierar det nya Lazio. Han kanske inte är en superanfallare, men han är bra, han är giftig, han spelar intelligent, han kämpar; han har karaktär.
Lazio älskar Tommy, och Tommy älskar Lazio.
Den här säsongen har vår spjutspets fortsatt att visa framfötterna. Han befäster sin plats i laget, och respekt hos supportrarna, för varje match som avverkas. Och det bästa av allt är att han inte låter det gå honom över huvudet.
Sådant gör intryck på mig.
Ola (Forsman): Valon Behrami, definitivt. Kämpade kopiöst i varje match och gav aldrig upp. Riktigt kul att se!
Alexander (Stake Lindström): Spelare som Rocchi och Liverani får ursäkta, jag måste nämligen svara Valon Behrami. Jag förstod att han gjort bra ifrån sig i Serie B när han kom, men han har varit över min förväntan. Trots att han bara är 21 år gammal så är han redan en viktig komponent i laget. Och så han kämpar! Kan bli en ny Lazio-hjälte om han stannar ytterliggare ett par säsonger.
Vill också passa på hylla Ballotta som storspelat när han fått chansen i Peruzzis frånvaro. Jag kan inte sluta förundras – och beundras – över att gubben är 42 år men ändå presterar på den här nivån. Grymt, helt enkelt.
Daniel (Korlevski): Valon Behrami utan tvekan. Visste innan säsongen knappt vem han var. Men nu när man vet så kan man inte klaga. Tycker att han är som Gattuso i spelstilen fast med bättre teknik. Ska bli spännande att se vad han kan åstadkomma i VM.
Johan (Wennerström): Valon Behrami har visat prov på en fantastisk lazialitá, starkare än vad jag först trodde. Sebastiano Siviglia har växt med sin roll som ordinarie mittback trots att man mer eller mindre trodde har var slut. Veteranen är faktiskt ganska underskattad. Goran Pandev och Ousmane Dabo har ju dessutom presterat över förväntan.
Men måste jag välja så får det bli Peruzzi. Jag var inför säsongen övertygad om att Sereni skulle vara det bättre alternativet, men nu i efterhand kan man väl konstatera att jag var ganska rejält ute och cyklade. Angelo har stundtals varit fantastiskt. Med den här formen borde han vara given etta för Lippi i Tyskland!
Patrick (Edlund): Beharmi och Di Canio.
Beharmi har tagit ett rejält steg – eller kanske flera – framåt och utvecklats till en spelare jag hoppas Lazio bygger sitt lag runt. Även om han är ojämn och fortfarande överarbetar vissa sekvenser, så är det onekligen en talang som blommat ut.
Fotbollsdivan Di Canio har visat stort hjärta, och trots att han blivit utbytt gång efter annan – eller fått startat på bänken – har han aldrig klagat eller visat missnöje med Rossis val. Även om han i vissa andra sammanhang visat på bristande moral, så har han onekligen tagit rollen som lagets fadersgestalt. Synd bara att vi inte får behålla honom… Han skulle onekligen ha behövts till nästa säsong…
Efter de senaste veckornas avslöjanden, hur ser framtiden ut för Lazio?
David (Rostedt): Oj, den var svår. Med Lazio har man aldrig vetat, och kommer aldrig att veta. Av de intrycken som jag har fått av de publicerade samtalen över telefon med Lotito, har jag inte kunnat se tillräckligt med belägg för att nåt fuffens har begåtts.
Dock – därmed inte sagt att presidenten är helt ren.
Men jag har ingen aning. Lazio har alltid varit en utsatt klubb som många vill sätta dit. Än så länge har man bara hört en massa vilda spekulationer åt alla håll från de italienska journalisterna som slåss om att ha de hetaste nyheterna kring skandalen i sin tidning.
Så – jag har inget att säga förrän åklagaren i Neapel öppnar munnen.
Ola (Forsman): Oavsett om Lazio spelar i Serie B eller C nästa säsong, består min kärlek till klubben. Men jag tror Lazio ”klarar” sig. Vi har väl varit i värre blåsväder?
Alexander (Stake Lindström): Det beror helt på vad som händer under sommaren. Det vi sett och hört är kanske – förmodligen(?) – bara toppen av ett isberg, som senare kommer att blotta sig till fullo. Eller så rinner det ut i sanden som så mycket annat i Italien. Dock verkar det som att man har för avsikt att gå till botten med det här.
Lazios inbladning är ju ännu oklar, så vi får vänta och se. Men jag har ändå svårt att se att ett lag som Juventus ska bli tvångsnedflyttat. Får vi stanna kvar i Serie A ser dock framtiden betydligt ljusare ut än för ett par år sedan, det måste jag säga.
Daniel (Korlevski): Omöjligt att säga såhär tidigt. Men optimist som jag alltid är så hoppas jag bara på det bästa. Får Lazio vara kvar i Serie A tror jag att man har något riktigt intressant på gång.
Johan (Wennerström): Den som kan svara på den frågan är säkert en hyfsat eftertraktad person för tillfället. Hade gärna velat diskutera över en kopp kaffe med honom…
Mina teorier kring hela den här soppan är alldeles för långa – och generaliserande – för att inkluderas i en artikel som denna. Jag tror däremot, i korthet, att just Lotitos inbladning i det hela är så pass diffus att vi aldrig riktig kommer att få veta vad som egentligen föregick på kontoret i Villa San Sebastiano. Om han är helt oskyldig, eller om han mycket väl visste vad han gjorde.
I värsta fall blir det Serie B, vilket jag finner väldigt osannolikt med tanke på vilka lag som är inblandade i det här. Kan tänka mig att om det bevisas att Lotito är skyldig, så kommer vi tillsammans med ett par andra lag att få starta säsongen på minuspoäng.
Patrick (Edlund): Tyvärr så har ju laget drabbats av två bomber, först avslöjandet om att Chinaglias påståenden saknade grund, och sen att vi dragits in i skiten runt Juventus.
Inget av detta är givetvis optimalt, och det kommer dessutom rätt olägligt. Dels därför att många – däribland undertecknad – hoppades att Chingalias intresse var genuint, men också därför att Lazio står inför en rätt turbulent silly season. Lotito ska ha cred för att han fick rätning på skeppet, men nu är det dags för en ny ledare med större visioner och som är beredd att offra något för Lazio. Vi ska nu ut i Europa, och det kommer givetvis att ställa större krav på både spelare och spelarmaterial, och Lazio har nu en chans att haka på topplagen. Jag hoppas att vi kan ta den chansen.
När det gäller Moggiskandalen så hoppas jag innerligen att Lazio INTE dras in den här härvan, och även om ropen på uteslutning nog är lika ihåliga som Chingalias påståenden, så är det givetvis inte bra att vi återigen dras in i en massa skit.
Så jag är rätt kluven, samtidigt som jag ser fram emot spel i UEFA-cupen, så finns det så många frågetecken som måste rätas ut fram till dess.
Men man blev ju inte laziale för att laget var framgångsrikt direkt…
