22 maj 1996-22 maj 2016
Just idag är det tio år sedan vi vann Champions League. Trots den gigantiska vinsten och minnena som för alltid kommer överleva betyder segern den 22 maj 1996 i ett större sammanhang ingenting för mig.
Den 22 maj 1996 är ett väldigt speciellt datum i Juventus historia. Vi vann Champions League och etablerade oss ännu en gång som ett riktigt storlag i Europa och världen.
Det är inte sällan jag tänker tillbaka på den där majkvällen på Stadio Olimpico i Rom då mina idoler, för aftonen bärandes det blågula bortastället, straffsparkade hem bucklan med de stora öronen till Turin. Då och då tar jag fram den slitna VHS-kassetten och njuter av Vladimir Jugovic idiotsäkra straffspark som pangades in tätt intill Edwin van der Sars högra stolpe.
Min kärlek till Juventus har, tro det eller ej, ingen som helst koppling till ligavinster, troféer, fulla prisskåp eller guldmedaljer runt spelarnas halsar. De gånger jag känner det svartvita blodet pumpa som hårdast är stunder som de alla vi fått uppleva på sistone.
När klubben är utsatt, nedslagen på marken och trampad på – då älskar jag som mest. Vilka är det då som slagit ner Juve och trampat på dess svartvita emblem? I mina ögon är det alla som velat klubben illa och som arbetat mot allt vad Lo Stile Juventus innebär.
Att Luciano Moggi och Antonio Giraudo inte nått upp till kriterierna för hur man agerar enligt Lo Stile Juventus är nog uppenbart för de flesta.
Men dessa två herrar är inte Juventus. Jag har några gånger fått frågan ”hur kan du fortsätta heja på Juventus efter det här?”. Ungefär som om Moggi och Giraudo grundat klubben den 1 november 1897 och sedan spelat alla matcher och tränat alla lag.
Jag tror knappast att det finns många Juvesupportrar i världen som började heja på klubben endast på grund av Moggi och Giraudo. Därför tycker jag inte heller att någon supporter ska känna sig tvingad att sluta heja på Juve på grund av dem…
Nej, istället ska vi, vi som vet vad Lo Stile Juve innebär och som älskar Juve utan ligatitlar eller Champions League-pokaler, stå längst fram i det stolta led som bär fram föreningen på sina axlar när det som mest behövs.
För mig är det av liten betydelse i vilken division Juventus spelar till hösten. Huvudsaken är att Juventus spelar. Om det är i Serie C mot Pizzighettone, i Serie B mot Brescia eller i Serie A mot Inter är inte det som betyder mest.
Fram till premiären hoppas jag innerligt att Carlo Sant’ Albano lyckas arbeta fram den etiska kod som klubben så väl är i behov av nu. Alla inom föreningen ska agera för klubbens bästa och på ett ärligt och kärleksfullt sätt värna om det förtroende som vi supportrar gett till dem.
Samtidigt ska vi utveckla unga spelare som alla ska lära sig vad Lo Stile Juventus egentligen innebär och en dag, kanske den 22 maj 2016, kan vi stå där med en Champions League-pokal i våra händer igen.
Idag, den 22 maj 2006, kan vi endast tro och hoppas att Juventus Football Club, präglat av Lo Stile Juventus, till hösten börjar kampen om en ny ligaseger. Oavsett division.
