Moratti versus kontinuitet
Man kan ha eller få allergi mot gräs, pälsdjur, pollen och gud vet vad. Inters mäktige ägare har haft en egen liten allergi, och nej, det handlar inte om att låta miljoner flyga, nej här är det allergin som är högst ovanlig - kontuinitet.
Det har gått många år nu under Morattis ägarskap, många tränare har passerat revy och således också många spelare. Mr Inter himself Massimo har dock bestått med den ena besvikelsen efter den andra, för det har ju inte precis gått som han hade tänkt även om det antagligen var väldigt nära den där säsongen 98/99.
I år var det nära att droppen fick bägaren att rinna över. Mancini och hans manskap lyckades inte med något av de mål som de hade skissat på under sommaren innan. När väl Inter lyckades åka ut med dunder och brak i en avskyvärd insats på spansk mark mot Villarreal så var Moratti så chockad att han faktiskt övervägde att sälja klubben och ge upp allt sitt engagemang (att ha sålt allt smör i Milano hade kanske då blivit en ny synomym). Det hela späddes på att Inter fick smörj av Milan i en match där vi spelade upp oss men var alldeles för skärrade från debaclet i Spanien. Moratti syntes knappt till under den tiden. Många och antagligen långa möten senare så kom då pressreleasen, Moratti stannar och det som är det enda som kallas riktig kontuinitet dvs han själv under åren i Inter fortsätter över minst nästa säsong.
Cuper fick efter många om och men en tredje säsong på sig under att försöka vinna, eller tredje förresten, han fick 6 matcher på sig 2003 innan det var dags att försvinna. Management by fear, eller hur ska vi tolka något som Moratti har varit allergisk mot nämligen kontuinitet.
Följande coacher har avverkats sedan Moratti tog över 1995:
Ottaviao Bianchi
Luis Suarez
Roy Hodgson (2 ggr)
Luigi Simoni
Mircea Lucescu
Luciano Castellini
Marcello Lippi
Hector Cuper
Corrado Verdelli
Alberto Zaccheroni
Roberto Mancini
Raden talar sitt tydliga språk, det har varit rörigt i klubben Inter när storkapitalet svämmade in. Antalet tränare har ett direkt samband med alla de spelare som passerat revy de senaste åren. Startelva efter startelva har värvats utan att de tunga titlarna har trillat in. Inte konstigt då att Moratti inte blev direkt gladare när ännu ett år gick i stöpet. Så vad gör han?! Jo antagligen går han runt och tänker likt Professor Baltazar på Via Durini i Milano där huvudkontoret ligger och till slut kommer han ut med – Mancini stannar nästa säsong. Istället för att hundra procent satsa på Mancini slipper det ut i pressen att den han egentligen suktar efter heter Fabio Capello.
Moratti versus kontuinitet.
Kontuinitet kostar, och det kostar framförallt tid. Tiden att bygga upp något stort i fotboll tar minst 3 år. Visst man kan kanske med rätt timing och obskyra massa slantar lyckas på två, men det är få förunnat. Vissa lag får vänta i nästan 10 år innan det blir deras tid, men när det väl händer så kan man vara inne i ett guldålder som varar såsom en bibliskt konjunktur (7 år).
En helt vanlig säsong har det sett ut som följande. Milan och Juventus har lagt mycket krut redan från säsongsavslutning att köpa upp de spelare de behöver komplettera med. Oftast har det handlat om ett fåtal men mycket bra spelare som har fått hela sommaren på att planera sin vistelse i Milano eller Turin och dessutom kan vara tillgängliga för träning när första lägret drar igång. Moratti däremot, har ägnat sommaren att gå mellan att sparka tränaren till att ha honom kvar. När han väl bestämt sig så ska spelare köpas in, och de har kommit en efter en, med helst en stor ändring någon sekund innan transfersluckan säger kaboom med ett brak någon dag innan säsongsstart.
På det sättet har vi förlorat tid med ungefär 2 till 3 månader. Det är den tiden vi ungefär varit efter den mesta av tiden under Moratti. Vissa år så har kvaliteten i Inter visat att den kan prestera från start, men för det mesta har vi varit avhängda någon gång till första höst-rusket har blåst in från alperna.
Moratti versus kontuinitet.
Så den stora frågan är om det här blir en vanlig sommar i en ovanlig tid eller om Moratti styr om skutan mot en stabil organisation där planering och verkställning går hand i hand. För så bra är inte Inter att vi kan låta konkurrenterna få den här tiden att bygga på, även om just det här virriga året kan innebära att de flesta av konkurrenterna återfinns i en annan lite lägre liga. Kanske, kanske kan vi då skörda effekter från Morattis inkonsista system, ett system som borde läras ut som skräckexempel på vilket universitet som helst som undervisar i planerad verksamhet.
Moratti versus kontuinitet.
Vi väntar och vi bävar. Det enda som är säkert är att fler pengar flyger ut ur oljebaronens ficka den sommaren, det enda som är osäkert är vid vilken tidpunkt. Oddset på fem-i-tolv är just nu nere i pengarna tillbaka…
