Rubrik saknas
”Det enda rena som finns kvar är supportrarna, de blinda människor som helhjärtat hänger åt sig en värld som inte längre är deras.”
Inför förra årets ligastart kom en ny lag, signerad dåvarande inrikesministern Pisanu, som betydde hårdare kontroller för att stoppa det vissa ansåg vara det stora hotet mot den italienska fotbollen – supportrarna. Att det blev krångligare med biljettköp, att folk istället köpte ett abonnemang av herr Berlusconi (vars regering Pisanu deltog i) och arenorna snabbt tömdes på besökarna spelade inte så stor roll. Våldet skulle ju försvinna, den enda anledningen till att italiensk fotboll blödde, i och med de nya reglernas verkan. Allt kändes som en parodi redan då – oroligheterna på arenorna kunde ju absolut inte ha något att göra med orättvisorna inom fotbollen – och efter gårdagens ”dom” är parodin ännu mer tydlig.
Chansen fanns att på allvar röja upp i det träsk som har förstört en passion för miljontals människor. Supportrar skulle få upprättelse mot de, oavsett vad Pisanu (som förövrigt bad Moggi om hjälp för att rädda sitt kära Torres) tyckte tidigare, som verkligen hade förstört fotbollen och fått den att blöda – höjdarna. Skrupelfria affärsmän, utan moral och tanke på sportslighet, som bara ville öka sin prestige och fylla sina fickor med pengar, utan en tanke på att man samtidigt förstörde det många människor trodde på – sporten.
Jag hoppades på att man efter den här rättegången kunde återgå till att prata om fotbollen som den bör pratas om, om spelet på planen, laguppställningar och taktik. Att de som tidigare hade vänt fotbollen ryggen på grund av de inte orkade blunda längre kunde bli uppjagade av en fotbollsmatch igen, att de kunde fascineras av en cucchiaio från Totti eller en vacker frispark i slutminuterna. Det går nog inte, är jag rädd för.
Om syftet med rättegången var att få folk i Italien att återvända till fotbollen har man misslyckats totalt. Juventus får i sammanhanget en symbolisk knäpp på fingrarna. Serie B med 17 minuspoäng är alldeles för lite. Inte nog med att man räddar många av de sponsorkontrakt man har bara på grund av det faktum att man slipper Serie C, nu har man också ett klart bättre utgångsläge att gå upp till Serie A redan efter en säsong. Vad för straff är det? Vad tjänar det till?
Och Milan, med Galliani i spetsen som säkert inte visste någonting om det som pågick år efter år trots sin ställning inom Lega Calcio. Där domardelegaten Meani gjorde bort sig totalt och gick emot etik och moral. Vad för straff får Milan? Åtta minuspoäng att börja säsongen med och missad direktkvalificering till Champions League. Skojar man, eller? Finner man Milan som skyldiga till något ska de straffas så att det känns. Vad är det annars för mening med det? Man hade lika gärna kunnat frikänna klubben helt.
Och vad fan hände med Carraro?
VERGOGNA!
Domar likt dessa sätter vissa händelser i sitt sammanhang. Som när vi blev bestulna på en straff mot Milan våren –04, och Roma-supportrar slängde in bengaler och bomber på planen på grund av sin frustration. Jag säger inte att det var rätt, men det går att förstå. Då hade man förlorat mot etablissemanget, kände man, då Franco Sensi hade lite av hälsan kvar och fortfarande förde sitt krig mot makthavarna inom italiensk fotboll. Vad händer om Roma möter Milan nästa år, och domaren blåser en tveksam straff för de rödsvarta? Kommer samma sak upprepas och vi återigen får höra om ”djuren i Curva Sud”, utan att en koppling görs till de män som förstört den här sporten, utan att man tänker två gånger och försöker se en helhetsbild?
Fotbollen är inte ren, och har aldrig varit det till fullo heller, men man hoppades ändå att den kunde få tillbaka ett uns av trovärdighet efter den här soppan. Att fotboll återigen kunde bli fotboll, att publiken skulle återvända till arenorna och att fotbollens fiender skulle hålla sig på behörigt avstånd. Allt det var bara en illusion. Människor har inte fått någon upprättelse, snarare tvärtom, och de som har kapaciteten att tänka med hjärnan istället för enbart med hjärtat kommer förmodligen att lämna fotbollen för gott. Eller åtminstone för en lång tid framöver, till dess att en riktig upprensning sker.
Det finns inga helgon på ledningsnivå i den här sporten, oavsett vilken klubb vi talar om. Det finns förvisso nyanser även där, men idealismen är för länge sedan bortblåst. Det enda rena som finns kvar är supportrarna, de blinda människor som helhjärtat hänger åt sig en värld som inte längre är deras.
