Rubrik saknas
En annan sak jag har hört, och läst här på Svenska Fans, är att det är helt sjukt att kunna älska ett lag som är baserat flera hundra mil bort. Ett mycket underligt resonemang, som jag tror att många med mig anser vara rent skitsnack. Vad är det som säger att jag måste hålla på ett lag härifrån?
Jag har funderat rätt mycket kring supporterskap den senaste tiden, av olika orsaker. Det är en ofta förekommande diskussion, om det finns bättre och sämre supportrar. En av orsakerna till mina funderingar är naturligtvis vårt svenska nyförvärv, men mer om det senare.
I Sverige är det inte ovanligt att man har fler än ett favoritlag. För mig personligen har dessa lag varit Inter och Chelsea, sedan mitten på 90-talet. Det började med att jag blev förtrollad av det vackra blåsvarta laget, men någonting saknades. Inga av mina vänner hade något italienska favoritlag, de var mer intresserade av den bensparkande ligan i England. Det fanns ingen att snacka fotboll med, så därför fick jag hitta mig ett till lag, och det blev Chelsea. Så följde jag dessa lag under 10 års tid, och fick många gånger diskutera om det ”går” att ha två favoritlag eller inte.
Jag tycker inte det är något fel med att ha två favoritlag, det är egentligen inget man kan ändra på. Saken är den, att för mig var Chelsea bara någon sorts ursäkt för att följa Premier League. Det handlade mer om att jag kände skadeglädje när de besegrade Arsenal och Man United än att ta så många poäng som möjligt. En förlust gick över samma dag som den kom. Det är först på senare år jag har insett att jag aldrig har känt någon egentlig kärlek för klubben, inte som för Nerazzurri. Vid seger fanns inte samma glädje, och vid förlust fanns aldrig samma sorg (jag har exempelvis aldrig fällt en tår för Chelsea…).
Detta gör inte att jag kritiserar andra som har känslor för fler än ett lag, det går säkert att älska fler än ett lag i fotboll. Det är bara det att jag har insett att jag inte gör det. Man kan se det som förhållanden; Chelsea är personen som blivit mer kompis än något annat, och vi kommer alltid att vara vänner. Jag kommer att le när de vinner, men någon kärlek finns inte. Då satsar jag hellre helhjärtat på den heta italienskan från Milano.
En annan sak jag har hört, och läst här på Svenska Fans, är att det är helt sjukt att kunna älska ett lag som är baserat flera hundra mil bort. Ett mycket underligt resonemang, som jag tror att många med mig anser vara rent skitsnack. Vad är det som säger att jag måste hålla på ett lag härifrån? Vore inte det väldigt trist, att alla lags supportrar är rotade hemma istället för utspridda över hela världen? Jag minns vilka dumma blickar vi kunde få från taxichaufförerna i Milano, när vi berättade (eller rättare sagt, när Jon med sin utsökta italienska berättade) att vi kom från Sverige för att följa vårt favoritlag. Den inställningen verkar finnas här i Sverige också. Det är i samma linje som att de som bor i Sverige måste hålla på svenska landslaget, mer än nåt annat. Jag ser hellre att Primaveralaget vinner ligan än att Sverige kvalificerar sig för EM. Jag bryr mig inte nämnvärt om landslaget. Detta verkar vara väldigt svårt att förstå, men så är det.
Till sist har vi det här med alla Zlatanistas. De som håller mer på Zlatan än på Inter. Är dessa sämre Interfans än vi som stödjer laget? Vem är jag att bedöma det? De får hålla på vem de vill och hur mycket de vill. Vill de byta lag när Zlatan byter så fine, inga problem med mig. Nu stämmer detta kanske inte överens med vad jag skrivit i forumet tidigare, då jag var orolig över alla nya Zlatanfans. Anledningen är att jag var orolig över att det ska fokuseras på fel saker. För mig är inte Zlatans insats viktigare än någon annans. Jag vill inte att allt ska koncentreras på Zlatan. Då menar jag inte kvällstidningarna, de skiter jag i. De får fokusera på Zlatan hur mycket de vill för min del. Det jag menar är här på Svenska Fans, och liknande forum på nätet. Dessa har varit utmärkta platser att diskutera om vårt kära blåsvarta lag, och det hoppas jag ska fortsätta. Samma med Nerazzurri Svedesi, jag hoppas att fokus stannar på Inter, och inte blir någon sorts beundra-Zlatan-klubb. Nu är jag, efter en tids funderingar, inte speciellt orolig. Det kommer alltid att finnas de som gillar en spelare mer än ett lag, och det är inte min sak att avgöra om det är rätt eller fel. Det stoppar inte mig från att vara Interista, i vått och torrt.
Hoppas många åker till årsmötet. Jag kommer själv inte att närvara, det är lite för långt och lite för dyrt att åka ner. Hoppas ni inte tycker att jag är en dålig supporter för det!
Tack för mig.
