StartitalienSerie AInterSecondo me: Strike... ja, nu är det nära, Mancini

Secondo me: Strike... ja, nu är det nära, Mancini

Återigen var Inters spel otroligt blekt och oroväckande idéfattigt. Återigen fick vi noll poäng i Champions Leage. Återigen fick Mancini se spelare ur sitt lag mottaga det röda kortet. Empati räddar honom från att få sparken

Gårdagens förlust gjorde mig mållös och samtidigt rosenrasande. En, minst sagt, lite speciell känsla. Spontant ville jag ta mig till Arlanda och sätta mig på första bästa flyget till Milano. Jag ville sätta mig utanför Via Durini och spotta, fräsa och gråta ur min frustration över FC Internazionale anno 2006. 0-2 mot Bayern Munchen och en tiofaldig abborrebacke framför oss.

Vi fick återigen se ett totalt fantasilöst Inter, med ett spel som lämnade mycket att önska. Föremålet för min ilska borde rimligtvis vara Roberto Mancini och gårdagens förlust borde ha varit droppen som fick bägaren att rinna över. Men det var inte droppen. Jag kan nämligen inte låta bli att tycka lite som om Mancini.

Mot Sporting Lissabon fick vi Patrick Vieira felaktigt utvisad. Med Esteban Cambiasso skadad innebar det att Inters ryggrad var krossad inför mötet med Magaths gubbar. Olivier Dacourt fick skadekänningar mot Chievo, men blev tvungen att starta igår i och med Cambiassos och Vieiras frånvaro. Som om inte det vore nog fick Walter Samuel en släng av influensa under gårdagen. Detta gjorde att Marco Materazzi, även han småsliten, fick spela från start.

Förutsättningarna var med andra ord inte perfekta. När sedan Zlatan Ibrahimovic blir utvisad av domare Stephen Bennett var det lätt att förstå Mancinis reaktion. Pekfingret mot tinningen var en tydlig signal till svensken. Sedan åker Fabio Grosso ut för att han screenar Willy Sagnol med handleden. I samma veva blir Sinisa Mihajlovic uppskickad på läktaren för protest.

Det känns så fruktansvärt tradigt att gnälla på domaren, men Bennetts nivå var katastrofal och gjorde det inte lätt för spelarna på planen. Många hårda tacklingar släpptes, medan Zlatan får två gula som med övriga bedömningsnivån kunde släppts helt och hållet. Javier Zanetti får en spark rakt i ansiktet, som resulterar i gult kort. Grosso screenar en kille med handleden högt uppe och får rött direkt. Vad säger det om domarnivån?

Gårdagens debacle har satt Inter i en ytterst prekär situation. Nu måste vi vinna borta mot Spartak Moskva och kanske till och med slå Bayern Munchen på bortaplan. Jag har svårt att se det här laget klara av den uppgiften. Som salt i gårdagens öppna sår åkte även Dejan Stankovic på en skada.

Förra säsongen stod Juan Sebastian Veron för kreativiteten, med uppbackning av Stankovic och ibland David Pizarro. Även Cambiasso visade vägen mellan varven. Samme Cambiasso stod för en ramstark defensiv, med uppbackning av Christiano Zanetti, som i år ersatts med Vieira.

Roberto Mancini är ytterst ansvarig för hur laget presterar på fotbollsplanen. Men med två bortskeppade kreativa spelare, en avstängd, en skadad och en halvskadad defensiv mittfältare är det fasen inte lätt att bygga ett fotbollslag. Hernan Crespo och Zlatan kunde och borde satt varsitt mål igår. Då hade det blåst helt andra vindar kring Via Durini. Och jag hade inte behövt fantisera om att sitta där och gråta ut min frustration.