VfB Stuttgart - Wurzburg
4 - 1

Cagliari - Inter 1-1

Inter är fortfarande i gungning efter den mediokra insatsen mot Bayern i veckan. Ett tillbakadraget och kontringsstarkt Cagliari tog med sig en pinne på Sardinien.

Förutom resultatet som får uppfattas som ganska mediokert, kan vi tillägga ett fantasilöst och statiskt spel och än värre två skador på Crespo och Grosso. Truppen är ordentligt i oharmoni nu med Materazzi som tvingas spela match efter match småskadad och vår viktigaste anfallare blir nu borta ett tag också.

Som skrivet så låg Cagliari väldigt lågt i försvarsspelet. Det var uppenbart att man väntade på lägen att kontraslå, men att se ett hemmalag som vägrar ta tag i spelet kändes underligt. Inter börjar i alla fall etablera ett tydligt spelövertag med Stankovic, Dacourt och Zanetti i fortsatt samarbete på mitten. Figo börjar på bänken så Zlatan och Adriano turas om att släpa ner lite flummigt i de ytorna där Trequaristan ska finnas. Crespo öser på som vanligt med löpningar kors och tvärs fram och tillbaka. Man undrar vad en spelare som t.ex. Juan S. Veron hade kunnat göra tillsammans med Crespos löpningar idag.

Försvar och målvakt oförändrat då Samuel har fått sig ett ordenligt influensavirus.

Cagliari tar ledningen genom att Colucci lämnas omarkerad vid bortre stolpen i 17:e minuten. En kross från Esposito avslutas snyggt på volley och Inter mer eller mindre chockas av Sardinarnas effektivitet.

En halvtimme in i matchen kastar sig Crespo förgäves efter en brant slagen boll i Cagliaris straffområde. Han sträcker sig och känner direkt att han inte kan fortsätta matchen. Solari får chansen till en massa mer speltid än vad han är van vid och han tar plats ute till vänster i en offensiv mittfältsroll. Inter spelar nu 4-4-2.

Inter kvitterar i 38:e minuten. Grosso får öppet mål då Maicons inlägg har touchats bort från mål av Adriano. I situationen innan har Zlatan och Adriano spelat igenom och satt bollen i nät efter en offsidevinkning, men när Grossos bredsida rullar över mållinjen är Inter på gång ordentligt.

1-1 i halvtid och jag är ännu inte det minsta orolig för att vi ska åka hem med poängförlust.

Som många gånger förr börjar frustrationen komma in i matchen då domare Messina vägrar låta Adriano och Zlatan behandla bollen. Så fort de får bollen under kontroll så behöver bara närmsta Cagliarispelare ta sig för ansiktet eller kasta sig handlöst och slumpartat omkring för att få frispark. Minuterna rinner iväg och man märker återigen att vi inte har någon jävla anamma när vi behöver höja moralen i matchen. Frustrationen över domaren är uppenbar och Cagliari har det enkelt att försvara sig för Inter vägrar att använda sig av kantspelet.

Om man ska summera matchen med ett ord är det ”bredd”. Inter vägrar anfalla på kanterna trots att de gångerna man råkar komma ut där, blir det livsfarligt. Cagliari tar ledningen genom att man vägrar försvara sig på bredden och Inter kvitterar genom att Maicon krossar till Grosso(ganska offensiva ytterbackar) som kan bredsida in bollen i öppen kasse. Crespo går ut mot Solari (en spelare som jag personligen inte tycker håller klass nog att spela i Inter), men Solari använder aldrig bredden för att gå runt sin back. Hela tiden ska han in i straffområdet och ofta gör han det ganska bra med ett par dribblingar, men det blir inget system i spelet. Förutom Solari så är Figo i en genomusel form och står ofta och stampar på bollen tills någon tar den för honom. Trist och fantasilöst gör att vi får skylla oss själva, men Messina gör sitt för att blåsa sönder matchen. Som kronan på verket tycker vi konfunderat att han även ger Dacourt två gula kort utan att visa ut honom. Men det visar sig att det var producenten som blandat ihop Maicon och Dacourt i situationen då Dacourt tar en taktisk foul och Maicon sedan slår undan bollen.