Inter - Spartak Moskva 2-1
Inter tog tre mycket viktiga poäng i ödesmatchen mot Spartak Moskva efter en drömstart. Roberto Mancini valde att spela med en anfallsduo som inte startat en match denna säsong och det visade sig bli ett genidrag.
Inför matchen mot ryska laget Spartak Moskva fanns det bara en målsättning; att vinna. Efter två raka förluster i Europas finrum fanns det inget mer utrymme för snedsteg, och den på papperet enklaste matchen i gruppspelet skulle bara bli seger.
Och visst skulle det bli seger, men det krävdes en riktigt bra räddning av en för dagen lysande Julio Cesar att säkra tre poäng. Trots det, hade Inter efter endast nio minuter tagit ledningen med 2-0 efter två mål utav Julio Cruz- vår eget unikum.
Mancini valde att ställa upp med ett 4-3-1-2 formation då Patrik Vieira var tillbaks efter avstängning, och man hade nästan glömt bort att han fanns i truppen. Det anmärkningsvärda i startelvan var anfallsduon som Mancini valde. Att Alvaro Recoba skulle starta sin första match för säsongen var väntat enligt de flesta källor, men att han skulle kampera ihop med Julio Cruz hade nog inte många tippat. De båda anfallarna hade aldrig startat en match under säsongen, och att starta med dem i säsongens hittills viktigaste match var om inte dåraktigt, så en stor chansning. I efterhand var det ett genidrag.
Matchen fick en kanonstart, då Vieira vann en frispark på den högra kanten redan i den första minuten, och debuterande Recoba skulle stega upp direkt. Han slår in frisparken mot Vieira som på ett lite turligt sätt, styr bollen till Cruz som på ett tillslag slår till bollen med vänsterfoten och ribba in. Pang! sa det bara, och Cruz hade redan gjort ett riktigt fint mål och vi fick den drömstart vi behövde.
Det skulle se ännu bättre ut några minuter senare då vi utökade ledningen. Dejan Stankovic hittar Recoba perfekt med en passning ut mot det vänstra hörnet i straffområdet, och uruguayanen stod på rätt sida av linjen. Han går mot kortlinjen och hittar in helt perfekt med ett inlägg mot… japp- Cruz- som sätter pannan på bollen och nickar i öppet mål. Recoba är tillbaks i gammalt gott slag, och passningen var helt underbart perfekt.
2-0 efter bara nio minuter spelade, och Spartak hade knappt fått bollen. Nu skulle det väl ändå bli en promenadseger?
Dock skulle ryssarna få ett drömläge i den 21:a minuten då våra backar Maicon och Ivan Cordoba ställer till det. De går på samma boll, men missar bollen, vilket friställer Boyarintsev med Julio Cesar, men som tur var missar han hela målet med sitt skott. Vårt försvar kom undan med blotta förskräckelsen.
Ryssarna får senare en liten ströchans då Bystrov klackar en boll inne i straffområdet, men ingen ryss kunde peta in bollen mot den bortre stolpen.
Vi skulle däremot ha utökat vår ledning om det inte vore för att Vieira gjorde en ”Obafemi Martins”. Han blir friställd av Figo i en kontring med målvakten Kowalewski, men snubblar till när han ska ta emot bollen och trycka in den, och chansen är borta.
I samma veva startar ryssarna en attack, och ett mycket bra skott från Mozart (som för övrigt spelat Serie A fotboll med Reggina) är på väg att leta sig upp i Julio Cesars högra kryss, men vår målvakt får en hand på bollen och räddar den till hörna.
Första halvleken slutar 2-0 till oss med ett klart spelövertag, även om vi slappnade av alltför mycket efter vårt andra mål. Det är ganska uppenbart att vi inte hade lärt oss någonting efter Chievomatchen.
Ryssarna gör ett byte direkt i andra halvleken och in kommer Quincy som skulle visa sig vara ett mindre hot för oss i den sista delen av matchen.
Redan efter sex minuter in i andra halvlek var vi nära att göra ett 3-0 mål, då Luis Figo som återigen spelade bakom anfallarna, drog på ett skott i ribban.
Istället kom den gamla klassikern med Inter att de släpper in ett mål och gör det hela nervöst. Inters zonförsvar får en total kollaps efter fint förarbete av det ryska laget och en fristående Pavlyuchenko kunde raka in bollen.
Mancini väljer kort därefter att göra sitt första byte, då en briljant Recoba blir utbytt, trots att han inte såg alltför trött ut. In kommer Nicolas Burdisso som intog en vänsterbacksroll, och vi flyttade upp Javier Zanetti på mittfältet och körde med bara en anfallare.
Vi kontrollerar händelserna, men får svårt att skapa någonting, vilket kanske var motiv nog för Mancini att göra ett mer offensivt byte och punktera matchen. Adriano kommer in istället för en återigen svag Figo som inte trivs i sin centrala roll.
Det blir en stiltje i matchen, och alla trodde vi att vi hade gjort tredje målet. Stankovic tar emot bollen i straffområdet med bollen i luften och sätter dit skottet. Ingen hinner ens uppfatta att målet blivit bortdömt och på reprisen syns det klart att det inte var någon offside eller hands. Dock, ser man att domaren kan ha fått för sig att det var hög spark och just det var också det som han blåste för. Mycket tvivelaktigt att döma bort det målet.
Med bara en minut kvar av ordinarie tid kom till slut chansen för Spartak att kvittera och således krossa alla drömmar om en fortsättning i Champions League. Cordoba blir totalt bortgjord på vår högra kant av Quincy som passar in till Boyarintsev vars skott räddades mycket bra utav Julio Cesar. Skottet kommer visserligen rakt på brassen, men dock en mycket bra räddning.
Vi vinner till slut matchen med 2-1, men inte med något imponerande spel. Jag har flera gånger tidigare varit kritisk mot Julio Cesar (med rätt vill jag påstå), men igår kväll räddade han oss.
Så här efter matchen får man direkt tankar på Adriano som startar på bänken. Jag tror det var tåget som gick från Milano som Adriano skulle ha suttit på. Om han inte ens får spela då vi har Zlatan och Crespo (i stort sett) borta i årets viktigaste match, så är det en klar signal att Adriano numer är sistavalet som anfallare.
I den andra matchen i gruppen vann Bayern München mot Sporting Lissabon på bortaplan, vilket var mycket bra för oss. Vi får fokusera på att knipa andra platsen och att Bayern tar segrar både mot Spartak och Sporting.
Laguppställning: 12 Julio Cesar; 13 Maicon, 2 Cordoba, 23 Materazzi, 4 Zanetti; 7 Figo (10 Adriano 69), 14 Vieira, 15 Dacourt, 5 Stankovic; 9 Cruz (25 Samuel 90+1), 20 Recoba (16 Burdisso 58)
