Augustsson: Dags att såga av julgransfoten för gott

Milanoderby och en aning deja vu hänger i luften. Crespo är tillbaka på rätt sida staden, som den där gången för några år sedan jag var nere och såg Argentinaren göra ett av sina derbyn. Då som nu var det han som blev intervjuvad mest. Då som nu, känns Inter före match starkare men svagare när väl första avspark är gjord. Det blir en rysare ikväll. Välkommen till världens största klubbderby. Välkommen till Armani staden - Milano.

Enligt initierade källor skall Ancelotti ta fram julgransmodellen igen, han är inte dum, Milan tränaren när han resonerar. För skall sanningen fram så finns det tre saker som skrämmer en Interista riktigt mycket numera, dels är det just julgranen, dels Kaka och dels är det tryggheten som finns där inpräntad i ryggmärgen hos de rödsvarta. Allt annat känns fräschare och på något sätt mer spännande hos oss den här gången.

Den gången på ett fullsatt San Siro satt man högst upp på tredje etage och fick se Inzaghi sprinta igenom och sätta matchens enda mål för att senare också uppleva en brutal tackling av Cordoba på den specielle Inter dödaren Serginho som brukar ställa upp med världsklassmatcher just mot oss. Året var 2003, och som skrevs i ingressen att deja vu känslan finns där. Det kan bli en lika rutten match igen, och så springer Inzaghi igenom. Men, och det är ett stort men. Anceloti ser tröttare ut än på länge, även förra säsongen såg laget tidvist sönderkört ut. Materialet har med få undantag blivit yngre och medelåldern är hög, men den här gången behöver man ju inte vara rädd för en sprintande prins från Afrika, utan mer tyngden hos Crespo och Zlatan.

Bättre läge än så här kommer nog aldrig Inter att få. Man har chans att redan i oktober såga av julgransfoten och skicka ned Milan till Marianergraven. Tar man chansen så är chansen stor att Inter kommer få den tillskotsenergi som laget behöver. Misslyckas vi, så kommer den vanliga valsen upp och då ligger även CL matchen på tisdag pyrt till. Derbyt kostar alltid kraft, men vinnande part får alltid den kraft som ligger i prestigen. Det här vet Milan. Och det här vet Mancini som också vet att hans mittfält kommer få bekänna färg idag, då de möter i mitt sätt att se fotboll den bästa offensiva mittfältaren som går att beskåda idag, Kaka.

Det finns en tyngd i Inter idag som inte fanns förut. Med Vieira, Materazzi, Grosso, Crespo och Zlatan på plan är det inte lätt att vinna nickdueller för vilket lag som helst, och Milan saknar det elementet, inte för att de inte är duktiga på huvudet, utan mer i centimeter. Det kan mycket väl avgöras pga några få futtiga centimeter.

Jag hoppas och även tror den här gången att Mancini har tagit fram den sjutton-tandade sågen för att såga julgranen i två delar för gott. Lyckas han, så kan han se upp mot en leende Moratti på hedersläktaren medans Berlusconi gräver efter pengar till en Ronaldinho i plånkan. Misslyckas han, ja, då kan den sista matchen faktiskt, hastigt och lustigt vara den som går på en blöt och kall plan i Moskva någon dag senare. Så är fotbollen när den är som hårdast, så är den när den är i Milano.

Ett sista tips till våran fagre coach. Dubbelfattning är ett bra grepp för just sådan sågning. Dubbelfattning.

Önskebild: Inzaghi som gråtande slinker ut bakvägen.
Mardrömsbild: Samme Inzaghi som mer glad än ett jublande småbarn på julafton fått klämma dit bollen med en tåfjutt.

Bengt Augustsson2006-10-28 12:41:00
Author

Fler artiklar om Inter