Matchrapport: Lazio-Reggina
Framför ett väldigt glesbefolkat Olimpico skulle Lazio visa att CONI:s dom inte bara lyft laget i tabellen, utan även spel- och motivationsmässigt. Efter sex gula kort, och ett rött, kan vi bara konstatera att Lazio är ur balans.
Vi borde ha vunnit matchen. Trots att vi spelade första halvlek på vad som såg ut att vara halvfart, var vi det bättre laget. Det märktes att Oddos existens på planen gör laget mer strukturerat, och med Tare som Rocchis anfallspartner hade vi helt plötsligt allt det som saknas hos Pandev; tyngd, kämpaglöd och en duktig nickskarvare. Tyvärr lyckades Tare lika dåligt som sin föregångare när det gäller att göra mål, och på de fyra senaste matcherna har vi bara lyckats göra ett mål totalt, vilket givetvis är alldeles för dåligt.
Rossi hade valt att stuva om mittfältet rejält, vilket var nödvändigt med tanke på skadeläget i laget. Mutarelli, Mudingayi, Ledesma och Mauri var de fyra spelare som bildade mittfält, och så här i efterhand var inte heller detta en konstellation som födde förhoppningar om en ljus framtid. Samtliga såg relativt ointresserade ut till en början och någon fart in i sista tredjedelen av planen var det inte frågan om. Lazio höll i bollen men utan den rätta gnistan såg det relativt segt och tråkigt ut, och man kan inte sluta undra hur detta ska sluta. Med första halvlekens spel kommer vi fortsatt att få rikta in oss på överlevnad – trots att vi nu alltså ”bara” startat årets säsong med tre minuspoäng.
I andra halvlek skruvade Lazio upp tempot en del. De möjligheter som aldrig riktigt utmynnat i någon farlig målchans under de första 45 letade sig sakta men säkert allt närmare mål. Redan efter fem minuter skapar Lazio en dubbelchans där både Tare och Mauri hinner misslyckas efter ett mycket vackert spel fram till de avgörande skottlägena. Rocchi sköt ett farligt skott ur en svår vinkel, Mauri skruvade en vacker frispark och Tare slängde sig efter returer, men Pelizzoli (ja, den gamle romakeepern) i Regginakassen hade bestämt sig för att inte släppa in något mål denna söndag. Rossi satsade offensivt och bytte ut Mudingayi mot Inzaghi, som var pigg men inte riktigt lyckades vaska fram någon chans för att kunna bli säsongens hittills mest oväntade målskytt.
Samtidigt som Lazio missade chans efter chans växte sig frustrationen hos spelarna större. De gula korten duggade allt tätare och efter en timmes spel hade hela mittfältet dragit på sig gula kort. Den bristande inställningen inför själva fotbollen var uppenbar i första halvlek, och i andra halvlek syntes den mest bara då den ojämne domaren blåste emot Lazio. Mutarelli klagade mest hela tiden, och Ledesma sprang runt och såg smågrinig ut hela matchen. När den sistnämnde så under matchens övertid drog på sig sitt andra gula kort (förövrigt löjligt beslut av domaren) hade Lazio för tredje matchen i rad drabbats av utvisning. Ett tydligt tecken på frustration hos en spelare som ännu inte riktigt lyckats visa upp sina bästa sidor i Laziotröjan.
Om backlinjen har det skrivits en hel del, och det mesta har med rätta varit negativt. Den här gången måste vi dock ge lite beröm till ett försvar som höll helt tätt framför Peruzzi fram till matchens tio sista minuter. Med Stendardo avstängd, och Oddo tillbaka, såg backlinjen ut precis som den oftast gjorde ifjol med Oddo och Zauri på varsin kant, medan Siviglia och Cribari bildade mittlås. De chanser som uppstod var i och för sig väldigt farliga, men i den gamle Peruzzi har vi en målvakt som oftast tar de skotten han bör ta, och med sin rutin avstyr en hel del chanser som en yngre målvakt inte klarat av. I slutändan ska vi vara glada att Reggina inte lyckades sätta en boll i nätet bakom Peruzzi under matchens slutskede, men sett över en hel match gjorde försvaret bra ifrån sig.
Oddo växer allt mer i sin roll som kapten. Med sin inställning, kämpaglöd och sina ständiga ruscher sätter han på något sätt en standard som de andra bara måste ta efter tillslut. Idag lyckades han väl inte riktigt få igång laget förrän i andra halvlek, men Oddo själv kämpade från första minuten. Han applåderade till och med värdelösa pass som levererades ut mot han högerkant, trots att den låga kvalitén i många fall betyder att han får springa många extra och tunga meter på planen, för att tillslut se bollen levereras en bra bit ovanför hans huvud. Oddo gjorde det han kunde för att få igång laget; det tycker jag är värt att uppmärksamma.
Värt att notera är också att Inzaghi hoppade in för andra matchen i rad, och att Firmani gjorde ett kortare inhopp då han ersatte varnade Mutarelli.
