På plats i Neapel
Det var vår i Italien och stora mäktiga Juventus hade för 29:e gången visat sig vara landets bästa fotbollsklubb. Några månader senare spelar Bianconeri seriepremiär på Stadio Romeo Neri i Rimini, men lyckas bara få med sig en poäng hem.
Hur kunde det ske? Var det en dröm? Den gamla damen som säsong efter säsong slagits om att vinna scudetton och spelat mot storlag i Championsleague möter helt plötsligt klubbar som Rimini och Albinoleffe. Serie B var helt plötsligt vardag för Italiens mesta mästare och långt ifrån glamorösa Serie A. Men den finns en match i Serie B som kan mäta sig i uppståndelse. Och det är matchen mot Napoli på Stadio Comunale San Paolo. Det är en av Europas toppmatcher säsongen 2006/2007. Få matcher skapar sådana känslor i Italien. Det är rika nord mot fattiga syd. Maskinen Juve mot ojämna Napoli.
När jag i somras förstod att de svartvita för första gången någonsin skulle spela i Serie B och möta Maradonas gamla klubb bestämde jag mig för åka ner och se matchen live. En novemberkväll var jag helt plötsligt där, tillsammans med några kompisar anlände jag till arenan tre timmar innan avspark. Matchen hade varit slutsåld i 10 dagar och det rådde fullständig kaos utanför San Paolo. Långa köer, poliser som försökte mota bort fattiga napolitanare som köpt svarta börsen biljetter och bengaler som brann överallt. Inne på arenan var stämningen helt otrolig. Flaggor, fyrverkerier, rökbomber och en ljudkuliss som inte liknar något annat prydde den slitna, men fullsatta stadion.
Väl drabbningen var igång noterade jag att Paro och Marchisio var lysande på mittfältet, de styrde och ställde lite som de ville. Allas våran Del Piero visade storform och såg ut som i fornstora dagar. Rapp i steget och underbara finter gjorde att han tidvis lekte med Napolis försvar. Därför var det inte mer än rättvist att han gjorde 0-1 i 68:e minuten på en fantastisk frispark från 25 meter. Den annars så kokande arenan tystnade. Det skulle dock inte dröja länge förens den fanatiska publiken skulle få jubla. Kvitteringen kom sex minuter senare genom mittfältaren Bogliacino. Juve lyckades inte mobilisera sina styrkor och frånvaron av Trezeguet var tämligen märkbar. Ett oavgjort resultat var rättvist i en annars ganska händelsefattig match.
Jag hade sett la vecchia signora spela en av de mest klassiska matcherna i klubbens historia. Det kändes konstigt att slåss om 3 poäng i Serie B, när man är van att strida om scudetton varje år. Det man kan trösta sig med är att Juventus kommer att vinna Serie B stort och med lite smarta värvningar i sommar kommer vi våren 2008 stå där som ligamästare för 28:e gången . Forza Bianconeri !