Höstens sju underverk, del 4 - En funnen själ
Ah. Derby mellan Milan och Inter. Varje fotbollsälskares våta dröm. Mer laddat kan det knappast bli, inte ens Kubakrisen var lika spänd. Ett fullsatt San Siro väntar, människor har väntat hela sommaren på just den här matchen. Att det är slutsålt är självklart. Många Milanobor skulle sälja sina designade skor för att få insuga den atmosfär som råder inne på arenan.
Hela fotbollseuropas blickar är riktade mot just den här gräsmattan. Gräset är klippt med en sån precision att man skulle kunna tro att vaktmästaren hade ett arbete som neurokirurg lite vid sidan av. Ljudnivån stiger till någonting du inte ens skulle höra om du stod med hörapparat vid lunchtid på Heathrow. Lagen kommer äntligen ut på planen. Nu gäller det.
Känner ni igen situationen? Förmodligen. Fotboll at it´s very best. Det är så här en riktig match ska se ut.
Föreställ dig nu kommande scenario. Milan spelar borta mot Torino omgången efter. Man trampar ut på Stadio Grande Torino. Begreppet svart och vitt är som klippt och skuret för den här kontrasten. San Siro kontra Stadio Grande Torino. New York kontra Svenljunga i storlek och resurser.
En vän till mig, som inte är särskilt intresserad av den vackra Italienska fotbollen utan föredrar fotbollen från de regniga öarna i västra Europa, skrattade till när han fick se Roma gästa en av Serie A:s lite mindre arenor. När bollen sköts ut till inkast sa han lite sarkastiskt att; ”fan, nu är det en bonde som inte blev glad. Hans vinrankor ligger nog illa till”. Jag skrattade lite smått, men kom senare, efter matchen, att tänka på vad han hade sagt. Då kom jag plötsligt på att just det är en av anledningarna till att jag älskar den här ligan.
Arenorna. En del av charmen med Italiensk fotboll. En av höstens stora vinnare, precis som varje år. Varje möte med en ny arena är som att träffa en ny person. Man kanske först dömer personen efter det mindre fördelaktiga utseendet, men ändrar snabbt sin förhastade uppfattning när man förstår vilken guldklimp man har att göra med. En arena lever med dess fans, och vise versa.
Absolut. Det är få saker som slår ett fullsatt San Siro eller ett överbelastat Stadio Olimpico. Som sagt, fotboll i sin högform. Men jag klagar absolut inte om jag slår på en match mellan Catania och Cagliari. Ibland kan en sådan match ge mig lika mycket nöje. Högklassig fotboll kan jag bli bjuden på fastän lagen inte är de största. Och att arenan är mindre och åskådarna färre bryr jag mig faktiskt inte heller om. Det är känslan.
Störst är inte i varje fall bäst, tro det eller ej. Att se outtröttliga fans stå upp och skrika hela matchen, mana på sitt lag i ur och skur, skrika rösten ur sig. Du behöver inte se just Inter, Milan eller dylikt för att få denna upplevelse. Det är annat än Premier League det, där det sitts ner överallt och inte en käft får stå upp. Fotbollen tappar helt plötsligt lite av sin själ.
Eller i Allsvenskan, där människor går på en match och fortsätter gå om det går bra. Storlagens fans är lika kräsna som damerna i fiskdisken på Östermalmshallarna. Om det inte går bra, då sitter man hellre hemma framför Canal Plus och svullar ostbågar samtidigt som man klagar något, ursäkta ordvalet, överjävligt på det egna laget. För det är inte lika roligt att se sitt lag i motgång.
Skulle detta ske i Italien? Nej. Vad ska vi med stora arenor till i Sverige? Med dessa ”supportrar” gör vi följande; ge dessa människor en Ryanairbiljett i present, sparka dom där bak och sätt dom på första bästa flyg. Sen ska de få sig en studieresa de sent ska glömma. Skicka dem till en lite mindre arena och visa dem att det inte behövs ett storlag för att fansen ska vara hängivna.
Visa hur en arena kokar. Låt dem även få bli muddrade av en vakt med Schäfferhund, MP5: a och en fet cigarr i mungipan för att förstå vad det här verkligen handlar om på någon lite större arena. Här tror man inte på Jesus. Här tror man på fotboll. Man blir inte muddrad av en slö gubbe i gul väst som slår en lite på benen bara för att han måste. Här handlar det om riktiga grejer. This is the real shit folks.
Så, käre fotbollssupporter, du som känner att Canal Plus eller Tv4+ inte är ”the real thing” och vill ha ut något mer av din upplevelse. Om du nu skulle känna för att resa till Italien för just fotbollen, ta följande i beaktning. Låt oss säga att du gärna skulle se Zlatan & co i Inter. Varför inte ta en fullsatt match i Catania då Inter kommer på besök, istället för en halvfull match på San Siro, när Catania gästar? För det är väl det vi alla vill. Vara där draget är.
Tänk också på följande. Skulle du klaga på hemmalaget på italienska, då skulle du förmodligen få lämna den kära arenan i en ambulans. För här är laget och arenan verkligen livet.
