Ett lag som har ömsat skinn.
Det flärdfulla spelet har försvunnit, istället har Mancini ställt ut en bataljon tanks för att göra jobbet. Med transformeringen i minne så var det nästan som om tv:n visade svartvit igår, det blåa blev vit och en helt annans lag dräkt syntes. Det här var ett avancemang i Juventus stil.
Med den talang som finns i Inter i år så ska vi vara vidare till slutspelet i Champions League, vi ska vara med bland de 16 bästa lagen och nu är ordningen återställd efter ett minst sagt “Pazza Inter” beteenden i de två första matcherna med två stycken utvisningar. Utvisningar som man absolut inte har råd med på den här nivån för ute i Europa så finns inte samma respekt från motståndarlagen som återfinns i någon håla i Serie A.
När Mancini eller vem det nu var bestämde sig för att inte ersätta Veron, så tog man också beslutet att mittfältet är till för att stänga till på mitten, Dacourt (som har varit formidabel) och Vieira har klarat det med bravur efter en liten trevande start. Nu när den store är tillbaka igen, Cambiasso så är inte scenariot helt otänkbart att Mancini kommer ställa ut alla tre på plan samtidigt och krydda mittfältet med Stankovic i första hand och Figo i andra hand. Det är, världens tyngsta mittfält om du frågar mig, kanske inte det bästa, men väl det tyngsta.
Att Inter numer kan sälla sig till en av de som inte kommer få den största pressen av lagen i Champions League är bara en fördel för våran klubb, pressen den kommer benhårt hamna på Chelsea och Barcelona (om de nu går vidare), och vinner vi nu mot Bayern Munchen borta så finns chansen att hämta hem en lite svagare motståndare förutom om just då Barcelona skulle komma tvåa i sin grupp. Att sedan Inter är det formstarkaste laget i Europa, det behöver bara vi veta, i en tid då många ser ned på den Italienska ligan förutom att se att den är mer attraktiv än på flera år, låt de andra se lag som Arsenal och Lyon som mästerverk som inte går att besegra.
Blir det dessutom vinst på söndag mot Palermo så har Mancini ordnat till sig ett härligt läge till efter Jul. Matchschemat talar också Inters väg då man har nästan avklarat alla de tunga bortamatcherna redan på höstsäsongen, Fiorentina, Roma, Parma, Cagliari, Palermo och Lazio. Läs bland de namnen och det brukar vara en slutsats till inte så många tre poängare, något som vi redan sett mot Fiorentina, Roma och Parma.
Så, som det nästan känns så stog laget upp för en gång skull när det blåste snålt, kanske kanske är det här bara början på ett nytt “Grande Inter” och isåfall så har trendbrottet skett, med en Moratti som hållt triggerfingret borta från luckan i golvet under Mancini, isåfall kan vi se framemot en gyllene tid.
Men med galna Inter vet man inte. Inte någonstans, inte någon tid. Njut medans det varar...
