I huvudet på en Laziosupporter – Vinden har vänt, igen
I november månad skedde äntligen förändringen. Lazio har gått från att vara ett förlorande bottenlag till att bli en vinnande klubb med känn på Europacupspel.
Efter bortamatchen mot Empoli den femte november var jag inte direkt lyrisk. Lazio hade spelat så sjukt dåligt, så tråkigt, ja använd vilka ord ni vill. Vändningen kom, vinden blåste plötsligt i ryggen och Lazio började vinna.
Det här var inte första gången vi byter skepnad. Jag tycker mig se att det här är andra gången det svänger och jag ser ett otäckt synligt mönster. Det återstår att se om jag lyckas övertyga er läsare om min teori.
Ljuva september. Säsongsupptakt. Milan väntar på San Siro, det är svårast tänkbara start. Lazio spelar bra, men förlorar med uddamålet. Jag är hoppfull. Sedan blir det hemmapremiär och vi ställs mot topptippade Palermo, vi spelar återigen bra, men förlorar med uddamålet än en gång. De tre återstående matcherna av månaden vinns och vi minns alla genomklappningen i Turin den trettionde september.
Vändning 1: Oktober månad började med ett landslagsuppehåll och de flesta som läser detta vet mycket väl vad som hände därefter. Cagliari, Catania, Sampdoria och Reggina. Fyra matcher på två veckor och Lazio fick kramp. Trots dessa rätt mediokra lag så lyckades vi inte slå något utav dem och spelet som uppvisades vara allt annat än vackert. Jag följde tre av dessa fyra matcher på TV och det var nästan så att man skämdes över att vara Laziosupporter. Romarna får under den här månaden tillbaka åtta av sina elva minuspoäng och många hoppades på en scenförändring.
Vändning 2: Bortamatch mot Empoli låter inte speciellt skräckinjagande. För mig så förknippas den klubben med nedflyttningsstreck, tråkig fotboll och tom arena. Jag är, som ni kanske märker, inte speciellt förtjust i dem. I min drömvärld finns Empoli beläget i Serie B, men på något märkligt sätt så lyckas dem alltid komma tillbaka eller hålla sig kvar. Det är starkt gjort, det ska dem ha all heder för.
Lazio leder med 1-0 tills tre minuter före full tid, då Vannucchi får drömträff och sänker vår skuta än djupare ned i havet. Besvikelsen var självklart stor efter nederlaget, men om man tänker tillbaka på det så vette katten om resultatet var så dåligt. Som matchen artade sig så borde vi ha vunnit, men en sådan träff som Empolispelaren får inträffar inte varje helg. Det är sådant som händer, och det kunde lika gärna ha hänt Inter, Palermo, ja till och med Roma. Sanningen är den att Empoli faktiskt ligger femma i Serie A idag. Det känns lite konstigt att säga det, men dem gör faktiskt det. Ett lag med ett publiksnitt på under 6 000 åskådare och en bottennotering på 3 500 mot Chievo, det är rent ut sagt skamligt. Men Empoli verkar inte vara så tokiga i år. Visserligen har det bara spelats tretton matcher och jag tror nog att dem kommer att få kapitulera från Uefacupplatsen inom kort.
Efter matchen mot Empoli kom det ut tre frustrationsartiklar på tre dagar från tre olika skribenter på Laziosidan och det speglar ganska bra känslorna som cirkulerade i romarnas supportrar.
Inför matchen mot Udinese den tolfte november var mina förväntningar blygsamma och förhoppningarna likaså. Men så kom återigen en demolering likt den i Turin en och en halv månad tidigare och man trodde knappt sina ögon. Från ingenstans så kommer ”Lazioeffekten” tillbaka, det sprutar och sprätter kring spelarna och Udinese körs över fullständigt. Det är nästan så att man blir lite irriterad, varför kunde grabbarna inte gjort så här förut?
Omedelbart efter att Bergonzi blåste av matchen var jag ruskigt sugen på att skriva en hyllningskrönika, likt den jag publicerade veckan efter, men det kändes för tidigt att tala pånyttfödelse och trendbrott. Det här var kanske bara ett tillfälligt lyckorus mitt i den annars så dystra vardagen för Lazio.
November skulle ändå, allt till trots, avslutas på bästa tänkbara sätt med två klara segrar och Lazios facit under denna månad blev imponerande med tre vinster, en oavgjord och 13-3 i målskillnad.
Jag skrev en krönika i början av oktober där jag beklagade mig över hur både Cristian Ledesma och Goran Pandev underpresterade i match efter match och att dessa spelare måste börja prestera för att Lazios spel ska börja fungera igen. Och vilket tacksamt svar på tal jag har fått. Våra framtidsmän har visat vilken hög kapacitet dem har och spelet har börjat stämma för de bägge. Passningarna från Ledesma upp till Pandev sitter numera precis på foten och nu kan makedoniern dessutom förvalta dem. Låt oss hoppas att deras fina prestationer håller i sig. Amen.
Vändning 3? December månad är kommen, vad ska det bli utav den?
September: Bra
Oktober: Dålig
November: Bra
December: Dålig?
På förhand kan man se att det inte är någon enkel resa som väntar oss. Fiorentina, Roma, Livorno, Inter och Parma väntar bakom hörnet. Kommer vinden att vända ännu en gång? Osannolikt är det inte. Fiorentina är galet sugna på poäng, ett Romderby är ett Romderby, Livorno borta är ingen höjdare, Inter är suveräna serieledare och Parma möter vi dagen innan julafton. Det är inga klara vinstmatcher man ser framför sig direkt, snarare blod, svett och tårar.
Drömscenariot för december är att Fiorentina får över-strecket-vittring och tappar koncentrationen, medan Lazio ångar på och vinner likt förra säsongen. Luca Toni är fullkomligt bortmarkerad av Cribari och Liverani blir överkörd av stentuffe Mudingayi på innermittfältet.
Derbyt mot Roma blir en nagelbitare, men Romas små stjärngossar viker ned sig och Lazio vinner tills slut med 1-0. Olimpico kokar. Totti gråter.
Lucarelli får den italienska versionen av vinterkräksjukan och kan ”tyvärr” inte hjälpa sitt kära Livorno, när romarna åsamkar hemmalagets första förlust på Armando Picchi i år. Lucarelli spyr galla.
En viss Zlatan Ibrahimovic blir matchhjälte för Lazio, eftersom han skallar en retfull Siviglia och på sedvanligt manér blir utvisad, vilket leder till att de ljusblå kan spela ut och avgöra matchen i slutskedet. Inters före detta Laziospelare Mancini, Crespo och Stankovic säger i efterföljande intervjuer att dem ångrar att de lämnat en sådan underbar klubb och att dem vill tillbaka omgående, oavsett lön och oavsett tillvägagångssätt. När transferfönstret öppnas i januari droppar Deki och Hernan in, men mister Mancini nekas på grund av bristande tränarkvalitéer.
Julmaten smakar alldeles förträffligt dagen efter utklassningen borta mot Parma. Lazio är nya serieledare på samma poäng som Inter, men med en avsevärt bättre målskillnad.
Då återstår frågan; Hur troligt är detta? Och man kan ju konstatera att det inte är speciellt mycket som talar för mitt drömscenario. Inter måste förlora fem raka och vi måste vinna lika många, men det finns en liten, liten chans.
Eller kommer vi få se vinden vända ännu en gång?
