Gli Juventini storici: Dino Zoff
Nummer ett var ingen mindre än Boniek, han fick sätta ribban. Nu fortsätter artikelserien med Dino Zoff.
Alltid otroligt fokuserad och sammanbiten, fantastisk inne i ”boxen”, briljant på linjen. Han var inte speciellt lång för att vara målvakt, sparsam med yviga rörelser men ändå lyckades han med att göra spektakulära räddningar. Dino Zoff, tidernas, enligt många, bästa målvakt är mannen för dagen.
Zoff vara bara nitton år gammal då han i september 1961 gjorde debut i Serie A för Udinese. Att målvakter får debutera i högstaligan vid en så ung ålder är inget som tillhör vanligheterna. Det blev dock bara totalt fyra matcher den gången, den säsongen för Udinese. Han flyttade vidare till Mantova där han spelade hela 93 matcher innan dess att han fick packa flyttlådorna än en gång, mot Napoli.
Väl på plats i Napoli gjorde Dino sig snabbt ett namn inom fotbollsvärlden. 1972 spelade klubben final i den Italienska Cupen, givetvis stod då Zoff i buren. Han hann även med att starta i inte mindre än 193 ligamatcher för sitt då ljusblå lag.
Det stora erkännandet skulle dock komma då han senare samma år lämnade Napoli med destination norröver, mot Turin och Juventus, den klubb där han skulle komma att vinna sina samtliga titlar. Det skulle komma att bli elva säsonger i målet för Juventus, elva säsonger, 330 ligamatcher. Sex ligatitlar, två vinster i den Italienska Cupen och en UEFA Cup-titel. Det enda han egentligen inte lyckades med att bärga hem i Juventus var Europa Cupen. Trots att laget var framme i final såväl 1973 som 1983 var det en titel som rann honom mellan fingrarna.
1968 var året då Dino Zoff debuterade i ”Gli Azzurri”, detta i kvartsfinal i EM mot Bulgarien. I de båda ländernas senaste möte förlorade Italien med 3-2, tränare Feruccio Valcareggi valde att ställa sitt förstaval åt sidan, till förmån för Dino. Det skulle visa sig vara ett lyckat drag. Italien vann matchen med 2-0. ”Gli Azzurri” fortsatte sedan på den inslagna vägen och tog hem hela turneringen, med Dino mellan stolparna.
Trots detta var hans plats i ”Gli Azzurri” inte på något vis given. I VM -70, i Mexiko, var han andramålvakt och fick från bänken se sitt Italien sluta på en andraplats. Två år senare, -72, åkte Italien ut ur EM redan i kvartsfinal. I och med det var den förre förstamålvaktens, Enrico Albertosis, tid i landslaget slut. Det var dags för Dino Zoffs elva raka år mellan stolparna.
Med början den 20:e september 1972 höll han nollan i inte mindre än tolv raka landslagsmatcher. Det året kom han tvåa i France Footballs omröstning gällande Europas bästa spelare, det pris som Fabio Cannavaro vann i år. Dino Zoff var alltså erkänd som Europas allra bästa målvakt, hade det funnits en lika seriös omröstning för världens bästa, ja, då hade han sannerligen vunnit den.
Efter två VM-turneringar, mer och mindre misslyckade, var det VM -82 som skulle komma att bli karriärens höjdpunkt. Efter att ha fått utstå en del vass kritik efter VM -78 var detta turneringen där han verkligen skulle visa att gammal är äldst, och bäst. Till åren fyllda 40, började turneringen dåligt för Italienska vidkommande. Man avancerade dock ur gruppen med nöd och näppe. Efter det blev VM:et inget annan än en framgångssaga. Tillsammans med klubbkamraterna Gentile, Cabrini och Scirea såg man till att vinna mot Västtyskland i finalen.
Zoff fortatte i både klubblaget och landslaget under ytterligare ett år. I maj 1983, efter att ha förlorat mot Sverige på Ullevi valde han dock att lämna landslaget, för gott. 112 matcher hann det bli, 93 under hans tid i Juventus och den 59:e som kapten.
När en italiensk journalist frågade Zoff, efter det att han hade lagt handskarna på hyllan, om vem som var värst att möta kunde man nog vänta sig någon av de många världsstjärnor han fick tampas med i ligan och ute i de stora matcherna runtom i världen. Det var dock ingen av dessa lirare, nej, den värsta att möta var Torinos Paulino Pulici. Toro-spelaren måste sannerligen ha gjort någonting rätt då det är honom Dino Zoff kommer ihåg som den värsta motståndaren under hans samtliga 570 matcher och 20 säsonger i högstaligan.
