Reseberättelse: På jakt efter det magiska ögonblicket
Ibland kan en återkomst betyda så mycket.
Det har blivit ett antal resor till Rom vid det här laget. Alla stadens sevärdheter börjar kännas som vilka som helst och Stadio Olimpico som ett andra hem.
Men trots alla besök så kommer Rom för alltid att vara helig mark för mig. När du tar det första steget i den eviga staden pirrar det fortfarande till i magen. Lazialitàn är närmare än någonsin och du gör allt för att hitta det magiska ögonblicket som bekräftar att du har hittat hem.
Den här resan var inget undantag.
Det hela började annars på ett olidligt sätt. Jag och Daniel Korlevski (före detta skribent på Lazioredaktionen) upptäckte till vår fasa att Arlandas O´Learys-restaurang hade problem med att få in Canal + och TV4+ just den dagen. Ett faktum som nekade oss att följa den italienska fotbollen innan ombordstigning. Genom mobilen kunde vi dock konstatera att 1-0-ledningen i paus realiserats av Goran Pandev. Att momentet efter - med halvtimmen kvar av matchen - tvingas stänga av mobiltelefonen och inte ha den blekaste aning om hur det gått i matchen, är absolut inget att rekommendera.
En fullständigt olidlig flygtur.
Att Christian Lucarelli hunnit med att både armbåga bort den respekt laziali eventuellt haft för honom och kvittera ledningen fick vi först reda på ett par timmar senare. På en sportbar i Rom såg vi Roma spela ut Palermo och på Domenica Sportiva kunde vi bevittna hela spektaklet från tidigare under dagen, hur domaren berövat oss segern.
Corriere dello Sport beskrev det bäst dagen efter med kommentaren "semplicemento un disastro" och gav domare Pantana en fyra i betyg. Även TV-programmen var väldigt kritiska till Lucarellis överfall.
Jakten på det ultimat lazialità-ögonblicket startade med andra ord inte helt perfekt.
Att vara på plats i huvudstaden redan tre dagar innan match är att rekommendera om tid och pengar räcker till. Du hinner på något sätt bygga upp förväntningarna och när det väl blir match så når du någon form av klimax. Resor som dessa är, derbyt exkluderat, de absolut bästa och är att föredra framför stressiga snabbvisiter. Speciellt med ett Rom i julstämning.
Måndagens Lazialià-skörd hämtades annars i samband med ett besök hos Enza i Original Lazio Fans-butiken samt supporterbutiken bredvid. Ex antal souvenirer införskaffades och det visade sig att herrn i supporteraffären bredvid var säsongeskortsinnehavare och naturligtvis skulle vara på plats mot Inter. Innan vi lämnat affären med ett "Ciao e Forza Lazio" hade vi dessutom mottagit varsin Laziogåva och blivit guidade till närmsta biljettköpsaffär.
Lazialitàn var upplevd och dagen således relativt lyckad.
Dagarna och timmarna flyter på ganska bra när du är i Rom. Men ganska snart vill du bara vara på stadion. Det blir snabbt outhärdligt.
Jag besökte den skola jag skall studera vid när jag flyttar ner till den eviga staden efter nyår. Presenterade mig som svensk laziale och fick reda på att en av lärarinnorna höll på Inter. Sedan tidigare hade jag hört bakvägen att huvudläraren är stenhård romanista. Lär bli en del heta diskussioner framöver...
På en irländsk pub i närheten av Piazza Venezia såg vi domaren Domenica Messina upprätthålla den italienska traditionen genom att fullständigt döma bort Bologna i toppmötet med Juventus.
Allt är sig likt. Den påstådda "utrensningen" inom il calcio höll i ungefär sex månader. Nu växer ogräset igen. Är det verkligen någon som är förvånad? Även romaren bredvid som överraskande nog höll på Juventus föredrog att inte kommentera situationen när vi förde upp den på agendan.
Det säger allt.
Ibland kan en servetthållare och en penna vara nog med material för att göra en kväll lyckad. I takt med att ölen ökade till antalet blev vi bara mer och mer intresserade av servetten där den vinnande taktiken mot Inter diskuterades och utarbetades.
De allra flesta undrade i sanningens namn nog vilka de där svenskarna egentligen var. Själva undrade vi bara var vi kunde hitta en laziale.
Efter ett antal framkallade frågetecken på folks ansikten hittade vi så vår man. Dörrvakten, som tidigare synat oss innan vår entrè, var nu en av oss och tillsammans stämde vi smått berusade upp i "Nel cielo biancazurro brilla una stella, che tutto firmamento è sempre la più bella...".
Dörrvakten - som tyvärr inte har ett namn - hängde naturligtvis på. Ett enkelt "tre a zero" räckte för att exkludera romanistan bredvid från diskussionen.
Den romerska natten kändes underbar. Att stämma upp i Laziosånger tillsammans med en romersk dörrvakt är ett ögonblick som sannerligen gör livet värt att leva.
Matchdagen är alltid speciell. Det man gör fram till 20.30 räknas egentligen inte - allt är en stor väntan på det som skall komma. Längtan till stadion är oerhörd. Man vill bara få tiden att gå.
Förmiddagen ägnas åt att lapa in den romerska solen som den här dagen verkligen värmer upp huvudstaden. Vi hinner med att träffa Paolo från Laziofever (som egentligen är värd ett eget kapitel) och ladda upp med öl på det närliggande cafèet. Även Sportbladet-journalisten Simon Bank återfinner vi i stadskärnan pratendes i mobiltelefon. Förmodligen där för att följa Zlatan Ibrahimovic.
Skrockfulle Daniel är obeveklig och bara måste få trycka en Laziotröja med ett namn som han tror gör mål den här kvällen. Vid 3-1-derbyt var det Di Canio som gällde och då gjorde naturligtvis Paoletto mål. Problemet den här gången är att Lazio 106 (den nyöppnade butiken på Via Settembre) inte ordnar trycket förrän under morgondagen. Supporterbutiken Lazio Cento är således den enda lösningen på problemet.
Halvstressade som vi hunnit bli återstår bara att hoppa in i första bästa bil med orden "Alla Piazza Mancini".
Ur ekonomisk aspekt visade sig valet per omgående vara en aning bättre än vad vi först anat. Mannen i förarsätet visar sig vara laziale och under färden hinner vi med att diskutera allt från Cragnotti-eran till Lotitos vara i klubben. Av honom får vi även veta att Curva Nord återigen skall återgå till tystnad under match.
Att vi enbart betalar drygt hälften av det ordinarie priset för färden gör knappast färden sämre.
Att vifta med halsduken och att sjunga med i Non Mollare Mai tillsammans med 50.000 likasinnade vet alla laziali är en unik känsla. Kanske den starkaste av dem alla på stadion. Men mycket roligare än så blev det tyvärr inte den här kvällen. Tystnaden från curvan påverkar i högsta grad.
Visst var det skönt att se Zlatan Ibrahimovic bli utvisad och utvisslad av hela stadion. Visst var det skönt att mer eller mindre sätta stadion i gungning med "Pezzo di merda, Mancini pezzo di merda" och vissla ut Dejan Stankovic varje gång han rörde bollen. Men det var inte det man hade hoppats att glädja sig åt.
Den här kvällen fanns inte mycket att göra. Inter visade prov på ett väldigt bra försvarsspel och kunde trots en man mindre på planen relativt enkelt ro hem de tre poängen. Anmärkningsvärt från läktarhåll var annars att Christian Manfredini inte är särskilt populär bland i laziali. Vid presentationen fick ivorianen som enda spelare mottaga burop. Flest ovationer fick Christian Ledesma.
På tal om Ledesma. Under uppvärmningen rullade bilderna från derbyt och stadion roade sig med att göra det klassiska "OoooOoooOooo"-lätet i väntan på skottet som visades från alla olika vinklar. Den gode Ledesma kunde inte hålla sig utan tittade upp mot storbildskärmen som ett litet barn.
Vem hade inte gjort det?
En aning besvikna träffade vi nästa dag en stressad Paolo. Turen för dagen gick till Formello där vi, tillsammans med finska Juuso som även var med på matchen, skulle få äran att överlämna en gåva från Laziofever.com till tränare Delio Rossi.
Efter de sedvanliga italienska omständigheterna (stängda grindar, ex antal mobilsamtal och imponerande klättringskunskaper) så entrade vi slutligen grindarna och pressrummet. En stressad - men väldigt trevlig - tränare mötte oss. Efter handskakningar, fotografier och lite småprat skulle emellertid journalisterna ha sitt.
Väldigt kul att få chansen att träffa en tränare som gjort så mycket gott för klubben. Kul även att han tar sig tid för supportrar utanför Italiens gränser.
Undrar om Lotito hade varit lika entusiastisk?
Trots förlusten så kan man inte påstå att resan varit en misslyckad sådan. Tyngre förluster än den mot Inter finns.
Ni vet varför. Att sedan samma lag lyckas besegra Atalanta idag och tangera Romas vinstrekord från förra säsongen (deras egna ord: "aldrig någon som oss") är en god tröst. Att den Roma-sympatiserande taxichauffören beklagade sig över derbyt dagen efter vinsten mot Torino likaså. Och inte minst den imponerande kämpainsatsen mot Parma idag.
Ja, julen kan nog bli ganska god trots allt.
Hur det gick i jakten på det magiska ögonblicket?
Det fanns där. En händelse som inte behöver någon närmare beskrivning. Jag tror att alla förstår hur det kändes att vara på stadion i det ögonblicket, och alla som läst ingressen vet vad jag syftar på.
Välkommen tillbaka, Valon Behrami!
