Höstens lag: Försvarare #3
Philippe Mexès liv är fullt av dels kaos men även av stunder där man som Romanista inte kan låta bli att beundra och älska honom som fotbollsspelare.
Mexès kom till Roma som ersättare för Samuel som lämnade Roma under samma år som även flera andra starka spelare lämnade klubben, namn som vi, Romanisti, idag har svårt att nämna.
Övergången till Roma gick inte smärtfritt till för Mexès. Auxerre kände sig bedragna på sin mycket lovande back och att han hade missbrukat en klausul i sitt kontrakt för att komma till Roma.
Roma hamnade i problem och övergången togs under utredning av FIFA. Domen föll och den var hård. Mexès stängdes av från spel i Roma. Överklagan kom blixtsnabbt och Roma och Mexès fick avstängningen uppskjuten.
Sportdomstolen TAS tog över utredningen från FIFA som kom att bli utdragen. En mycket plågsam tid stod framför Mexès som inte underlättades av att han inte heller uppfyllde de förväntningar som lades på honom.
Avstängningarna duggade tätt och vi alla minns väl den mycket olyckliga situationen i Champions Leagues (årgång 2004) första omgång där Mexès blev utvisad av Frisk, som då blev träffad av ett mynt i pannan och började blöda kraftigt.
AS Roma var under denna tid i kaos. Rykten gick om bråk mellan Totti och Cassano, tränare efter tränare avgick eller fick sparken och Romas värvningar uppfyllde inte förhoppningarna.
Det var inte långt ifrån att Roma detta år åkte ur serie A, en bortamatch kom att avgöra om Roma skulle spela i Serie A eller Serie B till nästa säsong. En match man lyckligtvis vann.
Men då Spalletti äntligen blev tränare för Roma kom allt att förändras. Säsongen 05/06 får nästan ses som en ny era i AS Roma. Domen mot Mexès hade dock ännu inte kommit vilket störde laget en aning.
Till en början var Mexès petad i förmån för Kuffour som kom in under sommarens Mercato-fönster tillsammans med bland andra Doni och Taddei. Dock så uppstod det även bråk mellan Spalletti och Kuffour då vår ghanes inte ville spela en match i ligan för att spara sig till CAN (Cup of African Nations).
Denna dispyt rann småningom ut i att Mexès på allvar återigen fick en chans att spela i A-laget då Kuffour hamnat i onåd och sedermera åkt iväg på landslagsuppdrag med Ghana i CAN.
I samma veva kom domen mot Roma efter Mexès-affärern. TAS hade beslutat att Roma stängdes av från vinter-mercaton och att man fick betala Auxerre 7 miljoner euro för den plågsamma övergången för Mexès. Straffet kunde dock ha blivit mycket värre för Roma om FIFA fått sin vilja igenom.
Det viktiga var dock nu att Mexès såg sin chans att visa vem han verkligen var. Efter att straffet äntligen beslutats och då även Cassano fick lov att lämna efter nyår kunde hela laget koncentrera sig på fotbollen.
I sin första match tillsammans med Chivu fick han mycket fina betyg och Roma som lag verkade pånyttfött och det var nu som Romas segersvit på 11 raka matcher inleddes. Mexès var lysande i stort sett varje match och han verkade växa för var match som gick.
Alla bekymmer verkade vara över och han kom att börja stormtrivas i laget, något som fortsatt än idag, in på denna säsong. Mexès är given i Spallettis startelva tillsammans med Chivu men de båda får då och då rotera med Matteo Ferrari.
Trots att hans spelstil kan vara något klumpig som resulterar i många varningar och ibland även utvisningar så är hans brytningar och styrka i luften något som gör honom till en otroligt viktig kugge i lagmaskinen Roma.
Det är inte enkelt att beskriva de känslor man kan få av Mexès, hans personlighet gör att man blir alldeles varm i hjärtat, då hans känslor för klubben är mycket starka, vilket han ett flertal gånger öppet uttalats sig om i media.
Trots alla problem som kom med i honom så måste man beundra honom för hans mod och de starka känslor han visar på planen. Han är en spelare som man kan bli otroligt arg på men samtidigt förlåta honom i samma stund. Han en så pass känslosam spelare att han verkar kunna påverka hela laget.
Mexès är fortfarande en spelare som utvecklas i startelvan och då han nu hittat formen även på denna säsong så har han äntligen återtagit den plats i franska landslaget som han tappade under den jobbiga övergången och han är enligt mig den back som känns mest given i höstsäsongens drömlag.
Totalt sett är han en spelare man, som fotbollssupporter i Roma, bara inte kan undvika att älska. Han är komplett både som fotbollsback och medmänniska och vi har blivit tilldelade den stora äran att få följa honom i med och motgång, förhoppningsvis i många år framöver.
