Juventus - Lost in Transition
Det “Nya Juventus” är på uppbyggnad. Men den senaste tidens utveckling, transferfönstret för januari är en bidragande faktor, tyder dock på att det ”Nya Juventus” ska återbyggas ännu en gång. Men är det sportsligt och ekonomiskt hållbart med så många renoveringar av klubben under så kort tid?
Det är 2007 och Juventus inleder snart andra halvan av säsongen i Serie B. När säsongen började i höstas var det mycket som sades, men Juventus visade vilket starkt lag man är och har sedan dess kämpat hårt och har trots minus-poäng befäst en plats som leder till Serie A. Supportrarna och spelarna har fått Serie A-vittring; en längtan efter spel i den högsta divisionen.
En halv säsong återstår i Serie B, och fansen vill ha en ny startelva inför kommande Serie A säsong. Okej, man kan förvänta sig detta från supportrar men klubben får press på sig även från spelare att man måste värva bättre spelare. Del Piero var senast i raden av spelare som gör ett offentligt uttalande att klubben måste ordna en konkurrenskraftig trupp ifall han ska stanna kvar.
Mål och ambitioner i all ära, men jag är rädd att vi håller på att göra självmål just nu. Först och främst skapar det en dålig stämning. Det måste kännas ganska otacksamt för dagen Juventus trupp som kämpar och sliter för att få Juventus tillbaka till toppfotbollen och redan halvvägs framme letar man efter ersättare.
Den dåliga stämningen kommer troligtvis ha negativa konsekvenser för prestationen på plan med. Tror ni Paro och Marchisio är lika motiverade under våren, medvetna om att Mascherano, Mavuba eller någon annan kommer att ta deras platser? Gud förbjude, men går det riktigt illa kanske vi missar Serie A.
Dessutom så låter man denna gyllene chans att få fram egna produkter gå till spillo. Hade Paro eller Marchisio fått chansen om laget varit kvar i Serie A? Man lämnar konceptet av det ”Nya Juventus” alldeles för snabbt. Det verkar som det ”Nya Juventus” bara varar i en säsong.
Juventus är en historisk storklubb, och man borde ha rutin och tålamod nog att inse att man inte kan värva till sig en scudetto på en säsong. Man tar sig vatten över huvudet när man kräver omedelbar framgång i Serie A. Klubbens ekonomi ska inte riskeras för kortsiktiga ambitioner, och den för tillfället extra fragila ekonomin behöver vårdas extra varsamt de kommande säsongerna.
Lägg dessutom till att Trezeguet antagligen lämnar laget, och möjligen även Buffon. Om dessa spelare, de två mest värdefulla spelare i Juventus ägo, lämnar klubben så behövs ersättare för dessa spelare med. Dessa ersättare plus alla försvarare och mittfältare som laget sägs behöva, skapar alldeles för stora förändringar i truppen. Ska det sluta upp med en startelva i mått med de som föreslås på denna sidas forum, där Bojinov och Chiellini är de enda att stanna kvar?
Nej, vi behöver vara försiktigare än så. Det kvittar om vi har en Skoda eller Ferrari, det är inte sunt att växla direkt från ettan till femman/sexan. Vi ska accelerera på ett varsamt sätt som är bättre för både resultat och klubb. Vi köper in ett par nya spelare i truppen och ger spelare som Paro förtroende att få fortsätta i svartvit tröja. Sedan ett par nya namn varje säsong, som Juventus alltid har gjort, och inom ett par år är Juventus en Europeisk storklubb igen.
Del Pieros krav om bättre spelare till klubben är aningen konstig egentligen. Förutom faktumet att vår lagkapten Del Piero borde tänka på vilka signaler han sänder till klubb och medspelare, så innebär kvalitetsvärvningar försämrade odds för Del Piero i startelvan (och Del Piero verkade inte trivas på bänken under Capello). Och vi alla Del Piero-fans vill nog gärna se vår klubbikon leverera minst en säsong till för Juventus i Serie A; vare sig det blir en scudetto eller inte.
Framgång kan (och ska) inte köpas såvida man inte har Abramovichs miljarder. Vi får hoppas klubben med dess styrelse kan motstå påtryckningarna från spelare och supportrar, och agerar för klubbens långsiktiga välmående.
FORZA JUVE!
