14^ Jämnt - men trots allt ett mönster
Di Natale och hans Udinese imponerade stort i helgen.

14^ Jämnt - men trots allt ett mönster

Vi närmar oss sakta men säkert jul och nu när första advent är avklarad börjar vi också se en liga som alltmer börjar att sätta sig. Även om ett antal av topplagen åkte på poängtapp i helgen börjar man kunna urskilja ett mönster, trots att ligan är jämn och även den här säsongen verkar sakna riktiga mittenlag.

Första adventshelgen bjöd på värme, ljus och en försmak av julen tack vare såväl allmän julstämning bland folk som riktigt trevlig och intressant italiensk ligafotboll. Nu är som bekant det här en fotbollskrönika så vi håller oss till det sistnämnda och går loss på helgens Serie A-omgång.

Tidigare pratades det om ”de sju stora” i Serie A och jag vill minnas att jag har tagit upp deras öden i en tidigare omgångskrönika för någon säsong sedan. Just nu kan vi räkna in sju lag som i mina ögon på allvar kan blanda sig i toppstriden, men det är det dock inte de ”vanliga” sju som finns med där uppe. Parma har sedan flera år tillbaka lämnat den skaran och Fiorentina sladdar, liksom ifjol, på nedre halvan. I stället har Napoli och Palermo slagit sig in bland de sju som nu ser ut att vara hetast på Europaplatserna. Sampdoria och ett formstarkt Udinese skuggar bakom dem men räcker i mina ögon inte riktigt till utan kommer tillsammans med floppande Fiorentina att få nöja sig med placeringar strax bakom Milan, Inter, Lazio, Juventus, Roma, Palermo och Napoli.

Just Palermo är laget som imponerade mest på mig under helgen som gick. Hemma på La Favorita verkar de vara ostoppbara och toppaspirerande Roma fick sig en rejäl lektion under gårdagskvällen. 3-1 efter framförallt en bländande insats av hyperintressante slovenen Ilicic var ett tydligt tecken på att Siciliens regenter vill ansluta sig till toppstriden. Tredjeplatsen är bara en poäng bort nu och till Lazio på andraplats skiljer det inte mer än fyra pinnar. Jag blir inte speciellt förvånad om säsongens upplaga av Palermo kan vara med och utmana om en topp tre-placering. I spelare som Pastore, nämnde Ilicic och Miccoli har man en spännande offensiv och på hemmaplan är Palermo som sagt oerhört svåra att tas med. Det som kan fälla dem är dock defensiven: 19 mål bakåt på 14 matcher är några för många och det krävs att Balzaretti, Cassani och co stänger till bakåt och inte bara anfaller om laget ska kunna hota på allvar högst upp i tabellen.  


Många av de topp sju-placerade lagen tappade faktiskt poäng i helgen men likväl tycker jag mig se ett mönster som börjar sätta sig. Så stora placeringsomkastningar lär vi inte få se framöver och med tanke på hur jämnt det är där uppe så hade flera av de i helgen kryssande alternativt förlorande topplagen råd med att gå på en mina just nu. Exempelvis fick Milan ”bara” 1-1 borta mot Sampdoria och det var ett poängtapp som Rossoneri kunde kosta på sig. Även om det sved då de var värda tre poäng och trots att det som vanligt efter allt annat än en vinst började skrikas efter tränarens avgång i Milanforumet. De rödsvartrandiga briljerar kanske inte men de känns klart stabilare än under Leonardos ledning och slutar om inget oförutsett händer bland de tre främsta, utan minsta tvivel.

Enda riktiga titelutmanaren som tände det första adventsljuset med hjälp av en seger i helgen var Inter. Med risk för att låta för Milanpartisk och bitter så måste jag dock säga att trots den siffermässigt klara 5-2-vinsten mot Parma så imponerade inte Nerazzuri nämnvärt. Offensivt är det självklart mycket starkt att göra fem mål, dessutom utan sin skyttekung. Men vill Benitez att hans lag ska utmana om scudetton i vår så krävs ett förbättrat försvarsspel. Parma hade flertalet jättelägen till att göra 3-3 innan matchen stängdes och avsaknaden av framförallt Walter Samuel (som saknas mer än Maicon) är tydlig.


Ett annat lag, förutom Palermo, som imponerade stort var Udinese. Udinelaget har varit en gåta hittills i höst men verkar nu, efter en bedrövlig inledning av säsongen, ha hittat rätt. 3-1 hemma mot Napoli innebär att de svartvita nu bara är fyra poäng efter en CL-plats. Det är annat det än den bottenstrid som såg realistisk ut för bara någon månad sedan. Nu tror jag inte att Udinese har chans att på allvar blanda sig in i topp fyra-kampen, men igår visade de likväl prov på den inneboende kapacitet som finns i truppen. En säker mittenplacering med häng på toppen snarare än botten blir mitt tips inför andra halvan av säsongen.

Lazio tog sig an svårspelade Catania och fick nöja sig med en poäng efter 1-1 och två sena mål precis före paus. Att Lazio ska kunna slåss om titeln tror nog inte ens de mest inbitna supportrarna på och förmodligen kommer huvudstadslaget att sakta men säkert dala några placeringar före, eller strax efter, nyår. Inget konstigt med det och tack vare poängskörden (27) som hittills är inspelad finns en bra grund att stå på när det ska avgöras vilka lag som tar Europaplatserna framåt vårkanten. Minns att i princip samma Lazio (förvisso utan intressante Hernanes) var farligt nära nedflyttning för ett drygt halvår sedan.

I omgångens riktiga klassikermöte möttes Juventus och Fiorentina. Juve bör kunna utmana Milan och Inter under hela säsongen men i dagsläget är de svåra att få bukt med. Var står egentligen ett lag som ena veckan kan spela 3-3 mot Lech Poznan för att sedan slå Milan på San Siro? Så mycket klokare blev man inte av att se lördagskvällens match. Fiorentina försvarade ganska förtjänstfullt sin tidiga (turliga) 1-0-ledning och ett frustrerat Juventus fick inte spelet att flyta. Likväl kvitterade ”Den gamla damen” och slapp därmed att tappa mark till Milan.


Precis som under 2009/2010 finns knappt något riktigt mittenskikt i Serie A. De enda som kan räknas dit är Catania, Chievo, Genoa, Fiorentina och i viss mån (om man fortsätter på den numera positiva vägen och visar vilken kapacitet som truppen besitter) Cagliari. De här lagen är för bra för att åka ur men för dåliga (trots Genoas storsatsning) för att blanda sig i toppstriden. Det är det som är kul med ligan, att så många lag åtminstone i skrivande stund ser ut att ha så mycket att spela för när upplösningen närmar sig. Jag är övertygad om att vi i vår kommer att se minst sju, kanske rent av nio-tio, lag som slåss om platser som ger en Europabiljett samtidigt som mer eller mindre resten nervöst blickar mot nedflyttningsstrecket.

Innan vi rundar av måste vi förstås ta en titt på botten av tabellen också. Oerhört få överraskningar möter oss där: ett försvagat Bari, ett naivt Lecce, nykomlingarna Cesena och Brescia samt Bologna är lagen under och precis ovan strecket. Bari och Cesena spelade 1-1 i helgens bottenmöte, Lecce (som redan i premiären mot Milan visade prov på katastrofal defensiv och redan har 28 insläppta mål) fick stryk av ett förbättrat Cagliari med 3-2 samtidigt som Brescia tog en poäng via 0-0 mot Genoa.

Inget av de här lagen (möjligtvis då Bologna med Di Vaio i spetsen) lär spendera resterande delen av säsongen på något annat ställe än just i botten. Cesena och Lecce åker ur och ska jag göra det lätt för mig säger jag Bari som tredje avstigningskandidat. Samtidigt så kan deras rutin från fjolårets Serie A-säsong väga över framåt våren och peta ner Brescia nedanför strecket. Hursomhelst kan de här lagen rikta in sig på en lång, jobbig kamp för överlevnad.

. . . . . . . . . .

Omgångens spelare:
Dejan Stankovic, Inter

Får utmärkelsen precis före Antonio Di Natale. Tre mål vardera stod de här rutinerade herrarna för och ledde sina lag till två segrar. Att göra tre baljor som mittfältare och att inte göra något av dem från straffpunkten imponerar dock en aning mer. Därav höjer jag Stankovic lite extra. Som bubblare hittar vi nämnde Ilicic som briljerade mot Roma.


Omgångens mål:
Antonio Di Natale, Udinese

Tre mål, seger mot Napoli och en riktig drömträff. Di Natale hade en bra eftermiddag hemma på Friuli och hans skruvade skott som satt i närheterna av krysset är värt att ses några gånger. En riktigt fin träff som resulterade i omgångens vackraste mål.

http://www.youtube.com/watch?v=yZGGedJX6Z8 - 1.00 in i klippet


Omgångens berg-och-dalbana:
Marek Hamsik, Napoli

Först en bedrövlig miss vid främre stolpen av Hamsik när Di Natale tilläts skruva in en hörna direkt i mål. Sedan ett magnifikt skott utifrån som resulterade i ett av omgångens vackraste mål. Så långt plus/minus noll för slovaken. Men innan slutsignalen han Hamsik med att bränna en straff (fin räddning av Handanovic ska tilläggas) och därmed avsluta en för egen del svängig match med ett riktigt magplask.  


Omgångens räddning:
Julio Sergio, Roma

Inte den mest avancerade och egentligen helt betydelselös för matchens utgång. Men likväl kan jag inte låta bli att nämna Sergios läckra tv-räddning (som verkligen var en sådan av stora mått) på Ilicic skott i slutet av Palermo-Roma. Målvaktsspel när det är estetiskt och vackert, men inte nödvändigtvis matchavgörande. Fotboll är en underhållningsbransch och ibland får man passa på att njuta av sådana ögonblick när resultaten inte går den väg som man vill.

http://www.youtube.com/watch?v=OHArmpDvduM - 3.10 in i klippet

Fredrik Alfredsson2010-11-29 14:54:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)