Inter - Fiorentina 3-1

Fiorentina hade inte släppt in mål på 3 matcher före söndagens match, och Inter hade å sin sida gjort mål i sina senaste 19 matcher. Frågan innan matchen var – vem skulle få vika ner sig?

På söndagsförmiddagen stod det klart att Julio Cesar inte skulle kunna spela, då han imorse vaknade med ryggont. Detta gav Toldo en chans till att få spela – Toldone som har spelat hela åtta säsonger i lila tröja.

Mancini valde att ställa upp följande manskap:

                         Toldo
Maicon Materazzi Burdisso Maxwell
     Vieira   Cambiasso   Zanetti
                    Stankovic
    Ibrahimovic          Adriano

Fiorentina valde att starta med en ensam Toni på topp, och det syntes ganska bra i första halvlek att de satsade på kontringar och fasta situationer i närheten av Inters straffområde.
Inter kom dock att dominera första halvlek rejält, där Fiorentina verkade vakna först när 7-8 minuter var kvar. De chanser som laget från Florens hade, slarvade de i allmänhet bort i samband med att 21 spelare stod nere vid Inters straffområde (alla utom Frey), och sparkade vilt omkring sig. På fasta situationer var de dock inte ofarliga.

Matchens första mål gjordes av den alltid målfarliga Luca Toni. Han fick en frispark efter en duell mot Burdisso, och när frisparken slogs stod han inne i straffområdet och kunde ganska fritt få gå upp och nicka in bollen. Man kan inte säga att vare sig Maicon eller Burdisso gjorde sitt jobb i den situationen.

Som flera gånger tidigare denna säsong, när vi har hamnat i underläge, kändes det helt lugnt – ”Inter kommer igen”! Det är ganska ny känsla för oss interister – när vi ligger under eller om motståndarna kvitterar, så biter interspelarna ihop och det tar inte lång tid innan vi får se ett blåsvart mål. Så också i denna match. En kvart efter Tonis mål, fick vi för första gången i matchen se ett fruktsamt vapen – ”Adrianovic”. Zlatan tappar bollen utanför Fiorentinas straffområde, men tar snabbt tillbaka den och passar till Adriano. Brassen i sin tur ser att Stankovic kommer fri och passar in bollen till honom. 1-1, mål Stankovic, assist Adriano.

Ytterligare några minuter senare är det dags för ”Adrianovic” igen, men denna gång i ombytta roller. Vieira fälldes utanför Fiorentinas straffområde, och på den följande frisparken petar Stankovic bollen till Adriano, som klipper till. 2-1, mål Adriano, assist Stankovic.

Resten av halvleken innehöll lite ströchanser år vardera håll, även om ingen av chanserna var speciellt farlig. Toldo fick känna på bollen ett par gånger, men hade inga problem.

Inledningen av andra halvlek var ganska tråkig, och inget av lagen verkade vilja ta kommandot. Fiorentina började så småningom visa framfötterna mer och mer, men vi tappade aldrig kontroll över matchen. Efter att de lila bytte in en tredje anfallare, Reginaldo, var jag rädd att de skulle ta över matchen, men det innebar istället att de blev svagare bakåt. I den 69e minuten dras Adriano ner, och Deki tar frisparken. Bollen går in i straffområdet, och Frey får sträcka sig ordentligt för att rädda Zlatans nick. På returen är svensken på plats igen, och lyckas denna gång få in bollen. Vilken målform våra anfallare har!

Det satt snäppet fler än 60 000 personer på läktaren och kollade på dagens match, och kanske runt 6 000 av dem hade kommit från Florens. En av dessa tog ut sin ilska genom att slänga en halvfull cocacola-flaska på Stankovic i den 77e minuten. Riktig sympatiskt…

Efter denna incident hände inte mycket mer, förutom ett par Interbyten (Dacourt mot Stankovic och Crespo mot Adriano) och att Zlatan fick en smäll på vaden av Donadel. Svensken kom tillbaka in på plan efter ett par minuter, och kunde fullfölja matchen.

Efter tre minuters övertid även i andra halvlek, blåser Morganti av matchen, och vi har förbättrat rekordstatistiken med ytterligare en vinst. I och med Romas poängtapp har vi nu 11 poäng ner till tvåan.

Jag avslutar denna matchrappport med slutord från mitt val av ”man of the match” – Dejan Stankovic: ”Scudetton? Den enda motståndaren som jag är rädd för är Inter själv – vi måste fortsätta på vägen vi har tagit, och vi får aldrig sluta att kämpa, eller bli för självsäkra.” *)

*) från Inter.it

Lena Stanojevic-Eriksson 2007-01-21 18:46:00
Author

Fler artiklar om Inter