Matchkrönika Lazio-Milan 0-0
Var det verkligen två Champions League-aspiranter som sprang ut på Olimpicos gräsmatta igår? Om matchen finns inte så mycket att säga, om Lazio finns en hel del att kommentera.
Matcher mot Milan brukar alltid vara svåra, ett bevis på det är att vi inte slagit Rossoneri i serien sedan 1998. Med det i bahuvudet skulle jag givetvis accepterat 0-0 som slutresultat om jag fått bestämma innan matchen spelades. Med andra ord, tolka inte den här texten på fel sätt; en poäng mot Milan är en poäng mer än jag vågade hoppas på innan matchen. Resultatet var acceptabelt, medan spelet var under all kritik. Kanske har de båda klubbarna fokuserat för mycket kring saker utanför planen under detta transferfönster…
Vi ställde upp med ett lag utan den absolut största stjärnan, och bästa spelaren, vi har till vårt förfogande i dagens Lazio. Oddo hade förpassats till läktaren (eller stannade han hemma? Och vilka höll han på igår egentligen?) på grund av sina ständiga uttalanden om att han gärna spelar i rödsvart så snart som möjligt, och jag stödjer Delio Rossi i detta beslut till 100%. Jag vill inte ha kvar Massimo, och om det inte löser sig med övergången så undrar jag hur han ska kunna komma tillbaka in i startelvan. Ingen laziale kan ju längre vilja ha honom i laget. På den gamla goda tiden hade Fabrizio och hans mannar begett sig till Formello där man tagit ut kaptenen från omklädningsrummet och bett om en förklaring. I dagens Lazio hör vi bara komiska uttalanden från en allt mer förvirrande president.
Allt det som kännetecknade Lazio och dess relation till sina fans faller sönder bit för bit, och numera känner alltså inte ens kaptenen att det är viktigt att visa lazialita, att visa att man älskar Lazio.
I de två matcher som spelats efter uppehållet har Lazio uppträtt väldigt oroligt och osäkert. Ingen eget spel finns att finna ute på planen, och all fantasi i anfallet har försvunnit. Igår mötte vi ett Milan som uppträdde lika oinspirerat som oss själva, och trots matchen var av lite avgörande karaktär kan man inte skylla det undermåliga spelet på detta. Lazio hade igår en gyllene chans att bryta den dystra trenden mot Milan, men INGEN såg ut att vilja ta tag i taktpinnen och under 90 minuter hade endast Rocchi en riktigt farlig målchans, vilket ytterligare understryker vilken tråkig match som spelades på Olimpico.
Varför ser du då ut som det gör i Lazio idag?
Att svara på den frågan är svårt då situationen är väldigt komplex. Många säger att Oddo är alldeles för viktig för att inte behållas till varje pris, men jag tror inte att svaret finns att finna i Oddos vara (eller icke vara). Behrami fick ta högerbacksplatsen igår, och jag tycker han skötte den utmärkt. Schweizaren ser fortfarande väldigt tunn ut, och han har absolut inte den skärpa vid inlägg som krävs för att Lazio ska fortsätta ha sitt absolut farligaste anfallsvapen i högerinlägg, men han springer minst lika mycket som vår före detta kapten och ger aldrig upp. Jag tycker Behrami är den perfekta spelaren för den positionen med tanke på vilken roll han faktiskt har som högerback i dagens Lazio, trots att Behrami själv egentligen föredrar att spela högre upp i banan. Med lite tid och träning tror jag Behrami kommer att bli en utomordentlig ersättare, men just nu är han alldeles för ovan på sin position, och lite för otränad efter sin skada. Vissa kritiker anser att vi hämmar Behramis utveckling om vi spelar med honom på en backposition, men jag tror inte det. Jag tror snarare att detta kan ge Behramis spel ytterligare en dimension, men för att detta ska ske måste han få tid till att anpassa sig till sin nya position. Fram till dess måste resten av laget inse att Oddo inte längre spelar och ta ett större ansvar i det offensiva spelet.
Den spelare som måste kliva fram nu är Ledesma. Argentinaren har haft en halv säsong på sig att sluta passa fel, men igår såg det återigen ut som om att han var alldeles ny i laget och på sin position. Mitt tålamod börjar ta slut, frågan är när Delio Rossis gör det. Ledesma får chansen gång efter gång, men har fortfarande inte presterat bra fotboll under 90 minuter denna säsong. Efter sin drömträff i derbyt trodde många att det verkligen skulle släppa, vilket det inte gjort men nu krävs att han tar ett större ansvar när han inte längre har det givna alternativet Oddo att förlita sig på. Ledesma måste växa och bli Lazios dominant på mittfältet och i speluppbyggnadsfasen. Tyvärr ser jag inga tendenser på att han är på väg dit. Hur många passningar ska han få slå bort innan det är dags att ersätta honom?
Just bortslagna passningar är orsaken till den lilla ingress till denna text. Vad var det frågan om igår egentligen? Behrami slarvade, Mauri slarvade, Mudy och Mutarelli slarvade och mest av alla slarvade Ledesma. Milans passningsspel hade också väldigt hög felprocent, och återigen: ett läge som detta att knipa tre poäng mot Milan ska man bara inte gå miste om. Precis som vi gång efter annan slängde bort bollen igår så håller vi på att slänga bort chansen till den åtråvärda fjärdeplatsen, en plats som skulle ge många sköna miljoner till Lazio. Miljoner som hade kunnat användas till att undvika de situationer som Oddo så väl symboliserar; spel i Champions League och pengar är ju huvudorsakerna till att Laziospelare ständigt lämnar oss (förutom Lotito och dennes totala brist på social förmåga). Om man dock ska se till Lazios prestationer under de två senaste matcherna är det nog lika bra att vi undviker fjärdeplatsen, jag orkar inte ens tänka på vilken förnedring vi skulle åka på mot Europas storlag.
Återigen tycker jag att Mudingayi och Mutarelli var Lazios bästa spelare på planen, och så har det varit alldeles för många gånger denna säsong. Inget ont om dessa två herrar, men att ständigt behöva hitta det positiva i hur mycket en belgare springer, eller hur uppoffrande Mutarelli spelar, visar tydligt att Lazio har stora problem med att hålla i bollen och föra matcher. Problem som dessa är något som Delio Rossi måste ta tag i och utveckla innan än färre fans tar sig till arenan och innan Lazio förlorar matcher där man egentligen ska gå in och ta tre poäng. Igår gick defensiven före allt, förståeligt med tanke på vilket motstånd som gästade, men inte på något sätt kan vi förklara det undermåliga spelet med att Milan helt enkelt var för bra. Lazio skötte det defensiva mer eller mindre perfekt igår, Milan hade väl inte en enda målchans på 90 minuter? En poäng mot Milan är acceptabelt, men det spel vi presterat de senaste två matcherna är inte acceptabelt. Det är inte heller acceptabelt att kaptenen vill lämna laget. Jag förstår att det inte råder 100%-ig harmoni i truppen efter alla turer kring Oddo, diskussionerna kring honom stör alla inblandade. Spelarna måste dock kunna koppla bort allt tjafs som råder i och kring klubben (svårt, jag vet) och fokusera på det som är viktigast. Att vinna.
Nu måste grabbarna ta sig samman och visa att även vi kan föra matcher, vara de som försöker vara kreativa – vara det lag som vill ut i Europa!
Uppställning: Peruzzi (Ballotta 46), Behrami (Belleri 80), Siviglia, Cribari, Zauri, Mudingayi, Ledesma, Mutarelli, Mauri, Pandev (Foggia 86), Rocchi
