Tankar i halvtid
Napoli är tvåa efter 21 matcher och har ett av de bästa försvaren i serien. Säsongen fram till nu har varit mycket positiv. Målskyttet skulle dock behöva bli lite bättre.
21 omgångar har spelats och i helgen vänder serien i och med att Napoli möter Treviso på arenan Omobono Tenni. Facit efter första halvan är en imponerande andraplats med 37 poäng. Laget har endast förlorat två matcher, Piacenza i omgång två, samt Albinoleffe i omgång nio. Överlag är det fantastiskt att laget som nykomling fungerat så bra, hoppas att det håller hela vägen. Nykomlingar i ligor över hela Europa brukar kunna inleda bra för att under andra halvan tappa luften och vi ser helst att slippa det med Napoli.
Målen och statistiken
Antalet insläppta mål är 13, vilket bara bekräftar det redan välkända starka försvaret. I säsongens två första matcher släppte Napoli in fyra mål, därefter har samma siffra varit ett mål per match vid åtta tillfällen. Mao har Iezzo hållt nollan elva omgångar och denne fantom i målet har verkligen gjort en suverän säsong. Bara senast mot Genoa räddade han laget med flera fina räddningar, men vi kan även minnas tex. straffräddningen mot Modena före jul. Han har självklart haft hjälp av sin backlinje och Rejas taktik med ett hårt arbetande mittfält defensivt har bidragit till dessa siffror.
22 mål framåt är inte lika rolig läsning, vi hade gärna sett kanske ett tiotal mål mer. Även med detta får vi lägga ansvaret på Reja, då dennes lagbyggen sällan spottar in mål. Laget har ofta haft bollen mycket under "hösten", men inte alltid skapat så många möjligheter. På pappret är det ett bra lag som ska styra spelet och vaska fram chanser. Tanken inför säsongen var att Napoli satt på en anfallstrio med hög potential som lovade många mål. En offensiv mittfältare med mål och framspelningar på kontot, bakom två duktiga anfallare. Tyvärr har inte den trion levererat som önskat, framförallt inte en viss 29-årig skyttekung. Det finns ej mycket att klaga på Emanuele Calaiò dock som spelat bra med höga betyg som följd. Hans åtta mål är absolut godkänt, inför säsongen var det sagt att Bucchi skulle vara den målfarlige av de två och Calaiò den som hjälpte till med målskörden, men inte lika många. Emanuele visar hjärta, ibland för mycket med två utvisningar under året.
Napolis svaghet ligger i målen framåt, det märks tex. på de många oavgjorda matcherna. Hemmastatistiken lyder 6-5-0, borta 3-5-2 (med endast sju mål). Tio oavgjorda är några för mycket. Spelet utanför San Paolo finns kanske inte så mycket att säga om, men hemma är det lite trist med kryssen mot Triestina, Frosinone samt Mantova. Det är de enda plumparna i protokollet egentligen och med lite bättre flyt i målskyttet är det matcher som kanske skulle ha vunnits. Laget behöver klara av att göra mer än ett mål per match.
Spelet, spelarna och laget
4-3-1-2 var spelsystemet som skulle brukas och Napoli inledde med en fyrbackslinje med Grava och Savini ansvariga för varsin kant. Efter flera experiement på mittfältet ändrade Reja om till en trebackslinje. Dels sågs Cannavaro och Domizzi så bra ut där bak och dels var det Savini som inte riktigt fungerade längs en hel kant. Han kunde istället kliva upp ett steg och fokusera mer på det offensiva, vilket passade bättre. Från Juventusmatchen i omgång tio har Napoli spelat 3-4-1-2, alt. 3-5-2, vilket varit framgångsrikt ifall vi ser till poängskörden. Laget och spelarna har haft problem av att Reja inte bestämt sig för en linje, utan förändrat och bytt en hel del mellan varje nittiominutare. Under den sista månaden innan jul blev det dock mer kontuinitet och ändringarna nu har mest varit pga avstängda spelare.
Vänsterkanten har varit den något svagare punkten. Savini spelade vänsterback de första sju omgångarna och då Reja stuvade om återkom Savini på mittfältet, där han sedan har varit i de flesta matcher. Vitale och Grava har vikarierat vid avstängningar och skada. Till skillnad från Grava har inte Savini, Vitale, Garics haft möjlighet att ansvara för en egen kant. Savini är ok, men kanske behövs en ännu duktigare spelare där i klubbens ambition att nå toppen. Möjligen är Erminio Rullo rätt kille.
Ser vi till lagdelarna är det mittfältet som varit mest upp och ner. Utan tvekan är det Bogliacino som imponerat mest. Med en hög lägstanivå gör spelaren från Uruguay sällan en dålig match. Han är en av de givna i laget, har startat 19 matcher och varit borta två (Arezzo och Modena, båda 0-0). Bogliacino har spelat centralt på mittfältet, men har även tagit ett offensivt kliv upp. Den senaste tiden har han dessutom gjort det bra.
Reja ägnade de första tio-tolv omgångarna till att testa sig fram, vilket gjort att det varierat vem som spelat tillsammans med Bogliacino. Dalla Bona och Amodio har varit mest aktiva, Montervino och Gatti något mindre. Frågan är vilken kombination som är bäst?
Undertecknad vill helst få in De Zerbi, vilket skulle placera Bogliacino på ursprungspositionen längre bak. Amodio har varit hyfsad och kan förtjäna en plats. Han är en aning vårdslös i sin städarroll, men jobbar oftast bra för laget. Montervino spelade ständigt inledningsvis, petades sedan, för att då och då agera inhoppare. Vår förre lagkapten har endast tolv matcher denna säsong och har inte heller presterat som förr.
Nyförvärven
Av de sex nya som anslöt till Napoli i somras har fem av de spelat mer eller mindre regelbundet. Bäst har försvararna Paolo Cannavaro och Maurizio Domizzi varit, först som mittbackar, sedan något utflyttade runt Maldonado. Maurizio och Paolo är definitivt en mycket stor anledning till de få inslåppta målen, de står för trygghet i form av bla. snabbhet och bra brytningar då motståndarna nalkas det ljusblå straffområdet. Roberto De Zerbi skulle med mål och fantasifullt spel ge Napoli mer spets i anfallen. Han har i år tio starter och sex inhopp. Roberto har haft det lite svårt att finna sin plats i systemet och vi kan hoppas att han lyckas. Eventuellt vill han ligga mer längs kanten och kunna skära in framför straffområdet och inte ligga rakt bakom anfallarna. Osäkert vad som passar De Zerbi allra bäst, men en plats i ett tremannanfall (3-4-3) borde vara något. Observera att detta är ingen uppmaning till vår tränare att återigen börja experiementera...
Samuele Dalla Bona har startat 14 matcher, varit ok med skottvilja och djupa löpningar in i straffområdet. Dock har han inte glänst och framförallt har hans största problem varit att han är för ojämn. Garics har vi endast sett i matchbladet vid tre tillfällen , två från start och ett inhopp. Han är en spelare för framtiden och kommer förmodligen inte att synas så mycket denna vår. Christian Bucchi? Är inte ämnet uttjatat? Det finns inte mer att säga...
Framtiden
Det är 21 matcher kvar och läget är postivt för Napoli. Dock är det en lång säsong och med endast ett nyförvärv vill det till att även befintliga spelare som ej levererat lyfter sig och gör en bra vår. Napoli behöver klara av att göra mer än ett mål per match och dessutom hålla en ledning. Med Rejas taktik skulle två mål antagligen räcka till seger. Det är även viktigt att vinna mot de svaga lagen, som alla kämpar lite extra då topplagen står för motståndet. Att vinna trots en dålig insats, det behöver Napoli klara i vår. Dessutom ska vi inte glömma att klubben har samtliga övriga konkurenter borta i vår, Rimini, Bologna, Juventus och Genoa. Tuffa matcher, men även inspirerande.
