Italien gungar
Den senaste händelsen i Italien har skapat ett massivt tvivel hos mig angående förnuftets vara eller icke-vara hos människan. Händelsen på Sicilien förra veckan var inte enbart en produkt av våld och idioti under just den kvällen, utan en konsekvens av strukturella olikheter i det samtida italienska samhället. I ett samhälle där starka politiska skillnader råder, uppstår också starka skillnader mellan tillhörighet inom den italienska klubblagsfotbollen. Tragiskt. Hur ska problemen hanteras?
Låt oss blicka bakåt i historien. Vi landar i 1500-talets Italien där en av historiens mest provokativa författare, Niccoló Machiavelli, redogjorde sin syn på furstendömet och en sann patriotism. Machiavelli var en politisk tänkare som utgjorde en stark grund för patriotism, vilket delvis kan brytas ned och appliceras på hur fansen idag är drivande och inflytelserika medlemmar i det furstendöme som de kallar ”Calcio”. Såsom Machiavelli menade att målen skulle helgas av alla medel, så finns samma betydelse hos de individer som står bakom sin klubb idag – sin furste. De vill stötta sin klubb. De vill slå ner motståndarnas fans. De vill fanimej även döda för att sitt lag ska vinna. Sjukt? Skiter älgar i skogen?
Men hur i helvete blev det som det blev? Det italienska samhället präglas av oerhört starka politiska och ekonomiska motsättningar. Den norra delen av Italien har utvecklats och blivit en del av den västerländska industrialiseringen och den rådande marknadsekonomin. I de södra delarna finns ett starkt beroende av jordbruk, vilket innebär svårigheter att uppnå ekonomisk tillväxt. I de södra regionerna råder det utan tvekan ett arbetslöshets dilemma. Våldet föds genom dessa samhälleliga fenomen som präglar individerna i deras uppväxt och nuvarande existens. Tillhörighet och passion är det som gör att en 17-årig pojke dras med i upplopp och våld. Idiotiskt beteende föder idiotiskt beteende. Historien upprepar sig alltid om inte människan kan lära sig. Det är något som inte går att lagstifta bort. Däremot går det att utveckla arbetet inom föreningarna med frågor om socialt ansvar och hur klubbarna vill att deras fans ska uppträda.
Kristina Kappelin skriver idag i Aftonbladet att Catania borde slängas ut ur ligan. Jag kan förstå hennes tankar, men jag anser att det enbart skapar små katalysatorer till mer våld. Inte heller är det spelarnas fel att de så kallade fansen beter sig som svin. Pragmatiska lösningar är att föredra, där inte kollektiv bestraffning är den övergripande värderingen på agendan.
Den patriotism som vår vän Machiavelli skrev om sitter djupt rotad in i varje fotbollssupporters själ. Vi hatar att förlora och vi älskar att vinna. Men till vilket pris ska detta få ske? Människoliv är oersättliga och borde prioriteras i första hand.
Den furste (Italienska fotbollsförbundet) som har ansvar och intresse i att befria den italienska fotbollen från hat, våld, rasism och fascism måste lita på medborgarna. Machiavelli menade att legotrupper bör undvikas eftersom de utgör en fara på friheten. Det kan han haft rätt i. Jag tror nämligen inte det är behövligt med hundratals poliser vid varje match på lång sikt för att den italienska klubbfotbollen ska kunna spelas. Det handlar om att konstruera en fungerande arenamiljö, där alla medlemmar i en familj ska kunna följa sitt lag. Män, kvinnnor, pojkar och flickor.
Det uppdagas att de Italienska klubbarna som inte få ha publik till helgens matcher inte går ut på strejk. Det är positivt. Vad tycker Christiano Lucarelli om detta?
Besvikelsen är stor i Milano för att San Siro inte får ta in publik i dagsläget. Jag förstår den besvikelsen, men är glad att inte Milan och Inter särbehandlas i denna fråga. Regler har ett syfte, annars vore det förbannat onödigt med regler.
Glädjande är att klubben i vårt hjärta får ta in publik. Juventus har varit inblandat i tragiska händelser så det räcker och blir över under senare tid. Nu hoppas jag att återtåget mot Serie A kan påbörjas igen. Utan våld och hat. Enbart med kärlek och fin fotboll.
Nästa vinst för Juventus tillägnas Filippo Raciti.
”Dom flesta går med strömmen om det går. Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro. Men om fascismen kommer smygande tillbaks så är det du och jag som måste stå emot.”
Tänk på det.