VfB Stuttgart - 1860 München
2 - 1

Livorno – Inter 1-2

Så var vi alltså tillbaka på ruta ett i segermaratonet. Att inleda nästa lopp borta mot Livorno var kanske inget drömmotstånd men efter en tuff drabbning på Armando Picchi kan vi börja räkna till en seger igen efter en match där vi fick se mål från Julio Cruz och Zlatan Ibrahimovic.

Mancini valde att återigen ställa upp med en väldig massa försvarare på planen. Jag tycker det är lite ironi att sex av elva startspelare i grunden är försvarare; Burdisso, Grosso, Matrix, Samuel, Zanetti och Maxwell. Hur det kommer sig att det blivit såhär vet jag inte, men det är kanske en indikation på att vi har riktigt bra försvarare, kanske på att vi är ett riktigt tråkigt defensivt lag eller att vi har total jättebrist på mittfältare nu när Vieira och Cambiasso går skadade. Personligen tycker jag det är tråkigt att t.ex. Gonzales inte kan få chansen att kliva fram i sådana här matcher då…

Värt att notera var även att Crespo var avstängd och Adriano inte var i en ”tillräckligt bra form” för att spela fotboll. Cruz fick alltså chansen från start tillsammans med Zlatan. Cruz gör sedan precis som Cruz alltid gör när han är på planen. Han ser till att det blir mål. Måhända är det inte samma fröjd för ögat som att se Stankovic dunka 30-meters-missiler men…

Livorno ställde upp med ett relativt starkt hemmalag stärkta av lagets stjärnkapten Lucarelli som saknades senast vi hade en batalj mot Livorno. Skräckmålvakten Amelia gick att hitta i målet, gamla Interbacken Pasquale syntes till i backlinjen och hälften av bröderskaran Filippini fanns även att hitta i Livornos laguppställning.

Matchen börjar i alla fall med en Livornopress där Filippini och Pasquale trycker framåt för att dunka inlägg mot Lucarelli. Zlatan ger Inter lite andrum efter en fin prestation drar två försvarare för att ge sig lite yta att avlossa ett skott mot Amelia. Amelia, som förövrigt jämt verkar spela bra mot Inter, räddar dock skottet. Matchen pendlar sedan fram och tillbaka och man väcks ur dvalan när Stankovic avlossar den där missilkastaren, dock var siktet något felinställt och stolpen får sig en rejäl kyss.

Livorno bygger sedan upp ett anfall som avslutas med att Materazzi tacklar ner Lucarelli utanför vårt straffområde. Frispark till Livorno som vi verkligen kunde ha undvikit. Lucarelli är en av världens absolut bästa frisparksskyttar, en spelare som kan skjuta med både kraft och precision, vilket han även visar när han helt utan pardon dunkar in bollen bakom Cesar.

Inter börjar nu anfalla lite friskare och Grosso får chansen en halvtimme in i matchen, efter ett fint förarbete av Cruz. Grosso är dock lite för sympatiskt och ger högerstolpen en känga för att ge rättvisa åt skottet som Stankovic drog i den vänstra. Inget mål med andra ord, men en ordentlig suck gick säkerligen genom Interlägret då vi träffar virket för andra gången under matchen.

Grosso skulle dock revanschera sig någon minut senare när han för en gångs skull får till ett inlägg som Zlatan klackar till Cruz. Cruz är innanför straffområdet och gör därmed vad han jämt gör i de lägena, han skjuter och träffar mål. Något som oftast resulterar i mål, och så även den här gången. Amelia kan inte rädda och det rasslar till i nätmaskorna. Kvitteringen är ett faktum och Inter kan gå till halvtidsvila med lite andrum.

Andra halvlek inleds med att lagen utbyter ett par chanser utan att egentligen skapa något riktigt farligt. Mancini väljer att ta ut Dacourt för att sätta in Maicon, värt att notera är att vi nu har SJU försvare på planen. Bissart, är det inte?!

Inter lyckas trots detta skapa en press som resulterar i en frispark utanför Livornos straffområde. Zlatan får skjuta på pet och trots att frisparken är riktigt dålig så… Träffar den mål vilket faktiskt är det viktiga när allt kommer omkring. Och träffar man mål så kan man faktiskt även göra mål, vilket faktiskt är fallet i det här fallet. Amelia lyckas inte rädda och Zlatan har prickat in 2-1 till Inter.

Inter väljer nästan att ta in Figo mot Grosso för att sedan få smaka på en sjuk Livornopress. Inläggen börjar hagla mot Cesar och vi får slå ifrån oss gång på gång. Mancini väljer då att återställa balansen med försvarare på planen. Vi har ju nu bara sex stycken vilket inte är stabilt nog. In med Cordoba mot Stankovic och så ser det bra ut igen. Eller? Nej… Maicon får en varning och klappar sarkastiskt domaren på axeln vilket ger honom en enkel biljett av planen (även känt som ett rött kort) och missar därmed derbyt nästa helg. Strålande, är det inte?!

Matchen blåses av efter fem minuters övertid (nästan som i gamla goda Juventus-tider) och Inter kan se tillbaka på en match vi vann med hjärtat i halsgropen. Livorno är farliga hemma och Lucarelli är en klasspelare som kan avgöra en match ur ingenting. Mot andra raka nu?