Klubbkänsla
Nuförtiden är det inte ovanligt att spelare går till en rivaliserande klubb. Så ser dagens fotboll ut, och det har jag inga större problem med. Det jag har problem med, är hur vissa spelare väljer att byta klubb, och vilka signaler dessa spelare sänt ut tidigare.
Den passion och klubbkänsla fansen känner är ganska ovanlig bland spelarna. Att spela 10 år i samma klubb sker mer och mer sällan, i Inter är det bara Zanetti och Recoba av spelarna som funnits i klubben sedan 1997 (Recoba var visserligen utlånad till Venezia ett år, men tillhörde ändå Inter). Fotboll styrs till stor del av pengar, och det är bara att acceptera.
De jag verkligen inte tål är dessa hycklare, som inte kan stå för sina val. Spelare som säger sig älska klubben och dess supportrar, för att nästa sekund vända dem ryggen. Spelare som värdesätter pengar högra än att spela för klubben i sitt hjärta. För mig är det oförståeligt hur du kan byta från att vara en hyllad och älskad hjälte, till att vara sedd som en girig svikare för en något högre lön. Visst är det mycket pengar det handlar om, men det är sällan stjärnorna tjänar speciellt dåligt ändå. Om en person med ett ”vanligt” arbete byter jobb kan en högre lön förändra livet. För en fotbollsstjärna som redan tjänar flera miljoner per år gör det mindre skillnad. Alla vill ha mer, men jag tycker att det är girigt.
Ett annat argument för klubbyte är att man vill villa titlar och nå framgångar. Byter man från till exempel Allsvenskan till en större liga är det ganska naturligt. Det blir en stor förändring i sitt liv, och jag klandrar ingen som vill ta chansen. Jag ställer mig dock frågande varför det är så eftersträvansvärt att vinna titlar. Är det verkligen så fantastiskt att vinna att du är beredd att gå från klubben i ditt hjärta till en rivaliserande klubb? Är det inte mer värt att kämpa för de fans som älskar dig, och försöka nå framgångar med dem? Vinner du hellre med en klubb som du tidigare kämpat för att slå än att förlora tillsammans med klubben du älskar?
Ronaldo fick stöd av Inter och dess fans när han var skadad. När han kom tillbaka tackade han dem/oss genom att sticka till Madrid, utan att säga ”tack för allt stöd ni visat under min svåra tid”. Istället skyllde han på att det var Cúper som fick honom att lämna, för att han inte behandlade honom som den stora stjärnan. Sedan nästan krävde han att det var honom själv vi skulle förstå och tycka synd om. Vissa tycker att det faktiskt var Ronaldo som hade rätt, att det var Cúper som skrämde iväg honom. Alla har rätt till sin åsikt. Min är att en spelare som fått så mycket stöd och kärlek ska visa respekt mot dem som gett honom allt detta.
Vissa anser att det är löjligt att kalla spelare för svikare. De anser att alla har rätt att göra vad de vill, att alla har rätt att byta jobb. Jag vill dock mena att fotbollsstjärnor (det gäller naturligtvis andra idrotter också) har ett speciellt ansvar. De får sjukt mycket pengar för att spela fotboll, något som många i världen gör helt gratis. Dessutom är det vi fans som betalar stora delar av deras löner, genom matchbiljetter, medlemskostnader, matchtröjor mm. Har de verkligen rätt att göra vad de vill, utan att tänka på vad deras fans har lagt ut, både i tid och pengar? Jag vet vad jag tycker i alla fall…
Jag vill poängtera att det är spelarna som med ord och handling visat att de älskar klubben, för att sedan svika den, jag syftar på. Men jag kanske är naiv? Det kanske är så att vi ska anta att när spelare visar sin kärlek för klubben, så är den mest troligt falsk? Kanske ska vi inte bli förvånade när Javier Zanetti skriver på för Milan nästa år, eftersom han vill vinna Champions League och tjäna mer pengar? Har fotbollen utvecklats så? Hemsk tanke…
