Redaktionens reaktioner: Deschamps avgång
Juveredaktionen ger sin syn på Didier Deschamps avgång och kommer med förslag på vem som ska efterträda honom.
Frågor:
1. Vad anser du om Deschamps avgång?
2. Vem vill du se som hans efterträdare?
Jonas Söderström:
1. Många tycker det är trist och konstigt att man inte fortsätter med den tränare som tagit upp laget från serie B. Visst är det det, men uppenbarligen har ledning och tränare inte dragit jämt. Exakt varför det blivit som det blivit kommer vi nog inte få veta på ett bra tag. Resultatet av det är hur som helst glasklart.
Ett av ryktena som går är att Juve ville se Deschamps göra ett bra år i serie A innan man förlängde hans kontrakt. Inget konstigt. Juve har varken tid eller lust att visa tålamod. Juve ska bli sig självt igen så snart som möjligt, helst i förrgår.
Ett annat rykte handlar om att klubbledningen med Secco i spetsen planerade köp och försäljningar utan Deschamps medtycke, till exempel att sälja Balzaretti och Marchionni till Fiorentina och ta Pasqual till Juve. Ett sundhetstecken av Deschamps att motsätta sig sådana affärer! Ett annat exempel är det möjliga köpet av Rio Mavuba (som lördags officiellt meddelade att han lämnar Bordeaux, men inte var han ska), en spelare Deschamps INTE gillar.
Personligen kände jag aldrig att Deschamps var rätt man för Juve. Hans meriter och erfarenhet är ju minimal när man jämför med vilka som haft jobbet före honom. Kanske kände vissa i ledningen något liknande. Faktum är ju att Deschamps var den bästa man kunde få i den prekära situation man befann sig i förra sommaren. Man hade inte så många att välja på och Deschamps var garanterat den bästa av dem.
Man kan inte förneka att han fullgjort sitt uppdrag med glans. Serieseger och uppflyttningen klar med tre matcher kvar att spela. Det är mer än man kunnat kräva. "Tack för hjälpen" är den spontana reaktionen.
2. Nu till den uppenbara frågan om vem som tar över. Min dröm är José Mourinho. Han verkar bara vara så oerhört kompetent. Det skulle ta Juve framåt. Tyvärr verkar han inte vara tillgänglig, inte heller Spalletti och Prandelli. Då finns det ju bara ett realisitiskt namn kvar - Marcello Lippi. Känslorna och åsikterna sparar jag till den dag han eventuellt presenteras. Samtidigt kan jag inte undgå att inse mitt eget hycklande då jag förespråkar nya fräscha spelare men en gammal (bokstavligen) grå tränare. I pressen verkar han i alla fall vara favorit, liksom i omröstningen bland de svenska fansen. Om uppgifterna om Iaquinta stämmer, visst känns det som en genuin "Lippi-värvning"?
Johanna Alm:
1. Rent objektivt är jag säker på att hela historien med DD:s avgång har en rimlig grund. Juventusledningen skulle knappast göra något ogenomtänkt så mitt förtroende för herrarna är i det närmaste 100-procentigt. Kanske tyckte de att han inte hade erfarenhet nog. Kanske tyckte de att han var ”för snäll”. Vem vet, de kanske till och med ville ge honom chansen, men han avböjde. Däremot är en sak säker. Personligen förstår jag med hjärtat alla som ville ha kvar DD. Han är en symbol för Juventus, och en del av den framgångssaga som laget står för på senare tid.
2. När det gäller att utse en ersättare är även här mitt förtroende för ledningen obegränsat, och jag kommer att svälja vem de än väljer. Klart är däremot att jag som alla andra har åsikter:
-Capello kan stanna i Real. Han är en isman utan hjärta. Jag citerar en klockren kommentar från ”Myrpou” på forumet: ”Capello däremot ska aldrig sätta sin fot i Turin igen (om inte han kommer dit för att få se sin klubb förlora mot Juve)”.
-Lippi skulle säkert göra ett bra jobb som vanligt. Men är han inte lite passé? Har han inte gjort vad han kan för Damen?
-Nytt tränarblod kan vara en idé. Vad tror ni om högoddsaren Zdenek Zeman? Jag vet att det var han som stod på åklagarsidan i dopinganklagelserna mot Juve, men tänk vilken trovärdighet Juventus skulle få i Italien med en gammal antagonist som bytt sida. Dessutom har han faktiskt sagt sig ha Bianconeri som favoritlag.
Mats Engman:
1. Är mycket besviken över att DD lämnar klubben efter bara ett år. Han var rätt person att ta Juve tillbaka till serie A och hade även varit rätt person att ta Juve tillbaka till Europa. Kan tyvärr inte tänka mig en bättre representant för det "nya" Juventus - en gedigen, sympatisk och kraftfull person, med en stor historia i klubben. Det lär spekuleras friskt kring varför han väljer att gå, och för egen del hoppas jag att han håller sina skäl för sig själv. Oavsett hur nyanserat han uttrycker sig kommer eventuella intervjuer att publiceras under rubriken "Deschamps sågar Juventusledningen". Så funkar media, och det lär han även känna till. Det är inte konstigt eller onaturligt att en klubbledning och en tränare har olika åsikter, och i så fall är det tränaren som ska gå. Även om det är trist.
Deschamps kom till Juventus med det vi just då behövde allra mest - värdighet. Samma värdighet tycks prägla hans avsked från klubben. Jag hoppas han får de hyllningar han förtjänar vid sitt sista framträdande på Olimpco. Lycka till och På återseende!
2. Lippi kommer aldrig att kännas fel, men...För egen del tror jag inte det är några glamourösa säsonger Juventus har framför sig den närmaste tiden. Har VM-guldmakaren och legenden Lippi verkligen den hunger och passion som krävs för att sköta ett lag under uppbyggnad, som knappast lär slåss om några titlar? Jag tror att det blir Lippi och kommer verkligen inte att bli besviken. Men innerst inne känner jag mig lite osäker.
Övriga:
ROLIGAST: Conte, men roligast och bäst är ofta inte samma sak...
NJA: Vialli, som jag har lite svårt för utan att exakt kunna förklara varför.
NEJ: Capello. Kanske världens bästa tränare, men hans stickiga personlighet, kontrollmani och vinna-till-varje-pris-mentalitet är inte vad Juventus behöver för tillfället.
Faktum är att jag inte har något hundraprocentigt förslag. Favoriter som Spalletti, Hiddink och Benitez är upptagna och orealistiska. Får nog hålla på Lippi ändå.
Mikael Pettersson:
1. Artighetsfraserna först. Deschamps förde oss tillbaka till Serie A. En spelarlegend och en av oss lyckades med uppdraget. För det ska vi Juventini vara evigt tacksamma honom. Nu är Juve tillbaka där man hör hemma.
Nästa tanke som slår en är hur mycket som är nytt i Juve - hur illa den här affären skötts. Som supporter känner jag inte igen mig. Det är som att återse en gammal vän vilken genomgått en personlighetsförändring. Till utseendet samma människa, ändå så annorlunda. Säga vad man vill om den gamla ledningen, men de hade aldrig låtit det här utvecklats till något för media att vältra sig i.
Vissa grupperingar i curvan är i vanlig ordning snabba med att lägga hela skulden för uppbrottet på ledningen. Det är lätt att göra det. Men mönstret känns tyvärr igen. När Deschamps avgick som tränare för Monaco var en av huvudanledningarna till avhoppet den kyliga relationen till presidenten.
Den här gången var det fnurra på tråden med, nej inte Moggi, men väl Juves nuvarande sportdirektör, Alessio Secco, och dennes agerande på spelarmarknaden. Inte heller verkar kommunikationen med ledare på de tyngre posterna löpt friktionsfritt. Vad händer? Tränaren får givetvis gå. Båda parter har rätten att tro sig veta vad som är bäst för klubben men bara en av dem får slutordet.
I den bästa av världar hade det inte varit mer än rätt om Deschamps fått fullfölja sitt jobb. Trots en bristande erfarenhet som tränare passerade han det första testet galant. Med bakgrund av den uppkomna situationen var emellertid utgången oundviklig. När inte längre arbetsgivaren, i alla led, är övertygad om sin kandidats förträfflighet kan det bara sluta i skilsmässa.
2. Efter att ha bevittnat tråkfotboll under Capello i två år är man svältfödd efter något mer estetiskt tilltalande. Runt millennieskiftet presterade Arsenal världens mest iögonfallande fotboll. Därtill var den effektiv eftersom man också vann gott om titlar. (CL var däremot länge ett pinsamt kapitel för att sedan bli bättre, något Juve bittert fick erfara.) Sen försvann en del av ryggraden i laget och då Arsène Wenger aldrig haft det lika fett förspänt som sina kollegor har det varit svårt att hålla jämna steg. Fotbollspropagandan har fortsatt men den cyniska Chelsea-dimensionen i spelet har saknats. Vissa likheter hittas i Italien och hos AS Roma.
Wenger är en enormt skicklig talangutvecklare utrustad med ett öga för att hitta samma kategori spelare som i princip saknar motstycke. Att fått se fransosen sätta tänderna i vår armada av talanger hade varit en våt dröm. Med Arsenal i minnet borde dock ett krav från styrelsens sida vara att Juve strävar efter att behålla en italiensk prägel. Klubben har visserligen ända sedan sin födelse haft täta kontakter internationellt, men lagets stomme har ändå för det mesta utgjorts av italienska landslagsmän. Wenger är min man, men dessvärre inte särskilt trolig.
Vägrar Lippi lämna sin pensionärstillvaro i Viareggio är intressanta namn som är tillgängliga en bristvara. Italiens stora tränarämne efter Lippi- och Capello-generationen; Luciano Spalletti kan t.ex. uteslutas. Prandelli har förlängt sitt kontrakt med Fiorentina. Claudio Ranieri kan vara en outsider. Vialli? Nej, håller man inte för Serie B-gallringen duger man knappast nu. Conte? Bara i sällskap med en betydligt mer erfaren herre vid sin sida. Guidolin? Väldigt tveksam. Novellino och D. Rossi? Inte alls tokiga alternativ, men har de tillräcklig status för att övertyga våra campioni om att stanna? Sett ur den aspekten hade det inte varit fel med José "the special one" Mourinho - världens skickligaste matchcoach. Andra storheter som Benitez och Hiddink hade förmodligen båda lyckats förträffligt i Italien. Men som sagt, många av dem går inte att få.
