Moderna legendarer #3
Att plocka ut Juventus främsta spelare genom alla tider är en omöjlig uppgift. Att plocka ut dem från den senaste tioårsperioden är inte heller enkelt, men det är lättare. Juventusredaktionen listar därför klubbens största, bästa och vackraste spelare under tioårsperioden mellan 1998 och 2007. Individuell skicklighet, popularitet hos fansen och vad man gjort för klubben - allt räknas in.
Champions League, semifinal 2003. Juventus håller lektion för Real Madrid i tempofylld, attraktiv och effektiv fotboll. Hela laget spelar på toppen av sin förmåga, och bäst av dem alla är Pavel Nedved. Han har gjort mål. Han har skjutit, dribblat, slagit inlägg, passat och sprungit som en demon matchen igenom. (Det kan nämnas att UEFAs officiella matchrapport på uefa.com har rubriken "Madrid fall to brilliant Nedved".) Med tio minuter kvar, i ledning 3-0, tar han en vårdslös tackling i mittcirkeln, blir varnad och avstängd i finalen. När han efter matchen tar emot Delle Alpis ovationer flödar tårarna nerför kinderna. Nedved hade nått sin karriärs höjdpunkt, men skulle inte få vara med och spela. På Old Trafford förlorar sedan ett fantasilöst och förutsägbart Juventus mot Milan efter 0-0 och straffläggning, och det i en match som i brittisk press beskrivs som den tråkigaste som spelats under efterkrigstiden. Den som inte tidigare förstått Nedveds betydelse för Juventus kunde knappast missa tillfället nu.
Pavel Nedved var tongivande i Lazio under fem år innan han kom till Juventus 2001 som ersättare för en viss Zinedine Zidane. I Juve tog han de sista stegen mot toppen. Under 2003 var han enligt många världens bästa spelare och belönades också med France Footballs Ballon d'Or. Säsongen 2002-2003 är utan tvekan Nedveds allra bästa, men han har genomgående hållit en mycket hög nivå under åren i Juventus.
I Nedved och Zambrotta hade Juventus länge fotbollseuropas kanske mest dynamiska vänsterkant. Den offensive Zambrotta spelade oftast både försvarare och mittfältare (och ibland snudd på ytter) samtidigt, vilket gav Nedved utrymme att röra sig inåt planen från vänster, fungera som släpande forward och få utrymme för sitt vassa skott. En fri roll, där han kunnat röra sig över stora ytor, var givetvis det bästa sättet att dra nytta av tjeckens mångsidighet och löpstyrka.
Att rangordna Nedveds kvalitéer som spelare är en grannlaga uppgift, men här är ett försök:
1. Passionen. Den tillbakadragne och nästan blyge tjecken förvandlas till en utagerande bomb på fotbollsplanen. Få andra reagerar med ett så spontant raseri över uteblivna frisparkar, jagar sina motståndare så besinningslöst i defensiven eller springer så mycket på bollar som ser förlorade ut. Ingen resurssnål spelstil direkt, men mycket inspirerande för medspelare och publik.
2. Löpningarna. Fredrik Ljungberg påstås komma upp i hissnande distanser i hög fart under matcherna (de dagar han faktiskt kan spela), men jag har svårt att tro att Nedved skulle ligga särskilt långt efter. Gör ett ansenligt jobb defensivt och kan dyka upp varsomhelst på offensiv planhalva. Förmodligen en mardröm att markera.
3. Skottet. Möjligen världens bästa skytt i pågående spel. Har dragit på sig en diger samling vackra mål från långdistans under karriären, detta därtill med båda fötterna! Även en mycket bra frisparksskytt. Kan slå frisparkar direkt i mål tätt utanför straffområdet, men är allra bäst på "inläggsskott" från vänster - såna som kan styras in av en med- eller motståndare i gröten framför mål eller gå direkt in vid bortre stolpen.
Brister då...? Ja, Nedveds dramatiska ådra tenderar att resultera i mycket rullande på gräset. En spelare som tar så mycket stryk borde inte behöva dra på sig ett, till stora delar välförtjänt, rykte som gnällspik och filmare. Ibland har också hans överambitiösa spelstil också renderat en del onödiga kort, minns den ovan nämnda varningen i CL-semin 2003 eller den fullständigt idiotiska utvisningen vid offensiv hörnflagga (!) mot Arsenal i fjolårets CL-kvartsfinal.
Statusen som Juventuslegend lär knappast ha minskat när han efter fjolårets skandal valde att stanna och hjälpa klubben tillbaka till serie A. I serie B har Nedved varit en av lagets mest pålitliga spelare och producerat anmärkningsvärt många mål. Förhoppningsvis räcker motivationen ytterligare någon säsong, men skulle det bli nedtrappning i sommar är det bara att buga och tacka. Nedved har egentligen inget mer att bevisa, och har gjort mer för klubben än någon kunnat begära.
Nedveds digra meritlista till trots, när de största titlarna stått på spel har marginalerna konsekvent varit emot honom. 1996 förlorades EM-finalen på en målvaktstavla i förlängningen. 2003 satt han vid sidan av planen när Juve förlorade Champions League-finalen på straffar. 2004 tvingades han gå av planen skadad i EM-semifinalen mot Grekland. Tjeckerna hade dittills dominerat matchen totalt, men föll sedan tillbaka och förlorade efter förlängning. Dessa motgångar är dock snarare att betrakta som gropar i en annars kompakt framgångsrik karriär - en karriär vars absoluta topp nåddes på Delle Alpi den 14 maj 2003. Jag tvivlar faktiskt på att det spelats bättre fotboll i den svartvita tröjan, och från en Platiniromantiker som mig finns inte finare betyg att få.
* * * * *
Pavel Nedved
Född: 30 augusti 1971 i Cheb, Tjeckoslovakien
Kom från: Lazio 2001
Minnesvärd prestation: Tjatigt kanske, men...
Champions League, semifinal 2003: Madrid fall to brilliant Nedved
Kuriosa: Sköt Cupvinnarcupens allra sista mål, 2-1-målet för Lazio i finalen 1999, därefter lades turneringen ner. Det tjeckiska smeknamnet Meda betyder "den lilla björnen", men Pavel ser egentligen mer ut som en helt vanlig fraggel.
Klubbar:
Dukla Prag: 1991-1992
Sparta Prag: 1992-1996
Lazio: 1996-2001
Juventus: 2001-
Titlar:
Tjeckoslovakisk mästare 1993
Tjeckisk mästare 1994, 1995
Tjeckisk cupmästare 1996
Italiensk cupmästare 1998, 2000
Italiensk mästare 2000, 2002, 2003, (2005), (2006)
Italienska supercupen 1998, 2000, 2002, 2003
Cupvinnarcupen 1999
UEFAs Supercup 1999
France Footballs Guldboll som Europas bästa spelare 2003
