Angående Tottis val att inte spela i landslaget
Är man som professionell fotbollsspelare livegen? På klubbnivå är man det inte längre tack vare Jean-Marc Bosman.
När Bosmans kontrakt gick ut med den belgiska klubben RFC Liège gick ut 1990 ville han byta upp sig till den franska ligan och Dunkerque. Trots att han saknade kontrakt med Liège så var Dunkerque tvugna att betala dem för att släppa Bosman. Problemet var att Dunkerque inte ville betala så mycket som Liège krävde. Bosman hamnade således mellan två stolar; han fick inte spela i Dunkerque som ville ha honom men han fick spela i Liège som inte ville ha honom. Han tog sitt fall till Europadomstolen där han 1995 fick rätt. Domen innebar att spelare utan kontrakt får röra sig fritt mellan klubbar inom EU eller, med andra ord, varje spelare har rätt till sitt eget arbete.
Tyvärr är så inte fallet med landslagen. Teoretiskt sett kan en förbundskapten kalla en spelare som inte vill vara med och denne är då tvungen att infinna sig. Gör han inte det så kan han stängas av av förbundet. Det är därför som spelare och förbundskapten, likt Totti och Donadoni, kommer överens om att förbundskaptenen inte kallar spelare som inte vill vara med.
Dealen mellan Totti och Donadoni börjar dock bli alltmer ifrågasatt. Totti är Italiens klart bästa spelare och allt fler röster börjar höjas för att han återigen ska spela i landslaget. Framför allt i dessa tider av landslagsspel då Platini, UEFA:s president, uttryckligen sagt att spelare som vägrar spela i landslaget bör stängas av. Han får medhåll av ordföranden för det Italienska fotbollsförbundet, FIGC, Giancarlo Abete.
Frågan är, som bekant, särskilt aktuell i Italien där inte bara Totti utan även Nesta har tackat nej till spel i landslaget. Abete beklagade, i en intervju nyligen, Nestas beslut och tackade honom för tiden som varit. Totti däremot passade han på att sätta lite extra press på. Han sade att även om Totti aldrig har vägrat att komma till en landslagssamling när han blivit kallad, så är hans skäl för att inte spela i landslaget bara giltiga för säsongen som precis är över. Med andra ord: nästa säsong ska Totti spela i landslaget vare sig han vill det eller inte.
Totti svarade på detta med att säga att han nu kommer åka på semester med sin familj och sen bestämma sig. Men han är säker på att han kommer att vara redo för Italiens viktiga matcher i höst. Detta togs inte emot det helt väl av vissa spelare i den nuvarande landslagsgruppen som inte tyckte att man kan välja sin tillfällen på det viset. Antingen är man med i alla matcher eller ingen match, menade de på.
Även Platini hade åsikter (sic!). Han sade att beslutet var inte Tottis utan Donadonis och om han vore just Donadoni så hade han kallat Totti och sagt åt honom att hålla käften och spela. Han lade dessutom till att tacka nej till landslaget var något inte skulle ha gjort som tränare och inte ens tänkt på att göra som spelare. Det är möjligt men på din tid, herr Platini, spelade man inte heller 50 matcher på en säsong.
Men hurvida det är motiverat att tacka nej till landslagsspel eller inte hör inte till saken. Saken är nämligen denna: är det rätt att en spelare kan tvingas att delta i matcher han inte vill delta i bara för att han fotbollsspelare? Med sin klubb har han skrivit ett kontrakt om att han ska spela och som kompensation för detta får han lön. Med landslag eller förbund finns dock inget kontrakt och således ingen grund för att tvinga någon att göra något. Således är det som Platini föreslår inget annat än modern variant av livegendom.
Men hur ska man då lösa problemet? VM och EM är ju faktiskt stora höjdpunkter, inte bara för oss fotbollsfans, utan också för spelarna som deltar. Undertecknads förslag är att det det skall finnas en möjlighet att direktkvalificera sig, förslagsvis genom en bra placering i förra mästerskapet. På så vis slipper man dessa kval som ändå bara är en lång transportsträcka och som bara lägger extra ris på ryggen på spelare som kanske ändå spelar upp mot 50 matcher på en säsong. Med sådana förutsättningar är det inte konstigt att motivationen att delta tryter hos vissa. Men om man kan direktkvalificera sig så blir matcherna färre, motivationen högre och ingen behöver känna sig tvingad att tvinga någon till något.
