Redaktionens reaktioner - Ranieri
Claudio Ranieri efterträder Didier Deschamps på tränarposten. Juveredaktionen säger sitt om utnämningen.
Johanna Alm:
Claudio Ranieri har fått både ris och ros under sin karriär som tränare. Oförtjänt eller ej, han har en hel del meriter från olika klubbar, Fiorentina, Valencia, Parma m fl. Under sin tid som tränare i Chelsea både hämtade och utvecklade han en rad spelare, vad sägs om William Gallas, Frank Lampard, Claude Makelele, John Terry och Joe Cole? Dessa har som bekant framgångsrikt fortsatt sin karriär i Chelsea eller i andra lag.
Han verkar dessutom vara en stark och sympatisk person som faktiskt orkade fortsätta coacha Chelsea trots mycket spekulationer, särskilt efter Abramovich ankomst. Tydligen har han Juve-hjärtat på rätt ställe (fritt översatt):
-Du kan bara inte säga nej till en klubb som Juventus. Jag tackar dem för att de valt mig. Det fyller mig med stolthet.
Jag har sagt det förr och säger det gärna igen - mitt förtroende för Juventus-ledningen är obrutet tills motsatsen är bevisad. Kom igen, vi måste ge honom en chans!
Jonas Söderström:
Jag kan inte påstå att jag tappar andan av förtjusning över utnämningen. Det beror enbart på att de enda som skulle kunna framkalla en sådan reaktion är sådana som inte går att få. Även om parterna känns för mig inte helt kompatibla är jag övertygad om att de kommer göra det. Den spontana responsen blir därför lamt positiv, med höga förhoppningar.
Av de namn som dykt upp i pressen sedan Lippi-spåret verkade kunna avskrivas känns Ranieri som det bästa. Han har rutin i massor, erfarenhet från de stora turneringarna och dessutom har han testat fotbollen i både Spanien och England. Något säger mig att det är en fördel.
Sett till hans historia har han varit i ett liknande läge förut. Han tog Fiorentina till serie A 1993 och lyckades etablera klubben i serie A igen. Det måste vara till gagn för dagens Juve. Hans lycka med Valencia och Chelsea trots hårda omständigheter bevisar att vi fått en hård man. Han har därtill förädlat massor av talanger till storspelare i sina dagar. Känns rätt.
Eftersom han varit borta från Italien så länge har jag svårt att bilda en duglig uppfattning om honom. Jag minns honom bara som en populär figur med fötterna på jorden i Chelsea, och framförallt för hans mirakel med Parma. Ingen kan ifrågasätta vem som räddade kvar Parma i serie A. Han kramade ut mer ur laget än någon kunna drömma om. Med tanke skillnaden i spelarmaterial och budget mellan Parma och Juve talar det för några lyckliga år framöver. Att man dessutom skrivit ett treårskontrakt visar att Ranieri inte är någon tillfällig lösning.
Ranieris pondus, karisma och rykte betyder naturligtvis att han inte kommer bli ifrågasatt särskilt snart. Annat hade det varit med en rookie som Conte eller Vialli. Där hade det blivit många frågetecken istället för i fallet Ranieri där alla vet att han vet vad han gör. För att fortsätta på egentligen lösa grunder verkar han vara en kul typ som passar in i dagens Juve.
I pressen vill man gärna lyfta fram att Frank Lampard skulle vara sugen på att hänga med sin gamle tränare till Juve. Det kan man tro vad man vill om, men det vore ju en trevlig bieffekt.
Kim Evertsson:
Jag anser att det är ett bra val för Juventus. En Rom-född tränare som har en bred erfarenhet. Förutom att han varit i flera klubbar i Italien så har Ranieri har varit i Chelsea och Valencia, vilket gett honom viktiga erfarenheter och kunskaper för att sätta en konkurrenskraftig prägel på Juventus, dels för att lyckas i Serie A och dels för att skapa ett slagkraftigt lag i Europa. Vi såg Ranieri komma till Parma och rädda kvar dem i högsta ligan, väldigt imponerande. Faktum är att jag hellre ser Ranieri framför Lippi som tränare, så Lippi kan fortsätta med sin semester.
Hur ska han formera laget? Detta är en evig fråga som alltid diskuteras och analyseras i alla sammanhang. Med de nya spelarna som redan är klara, plus två-tre toppnamn kan nästa säsong helt klart bli intressant. Balansen i försvaret och på mittfältet är den kanske viktigaste aspekten att sätta klorna i - vi kan nästan utan tvivel poängtera att det är nyckeln till framgångar. När det är avklarat kommer de offensiva bitarna att falla på plats. Så, som sig bör, välkommen Claudio.
Mikael Pettersson:
Jobbet gick alltså till min tippade outsider. Tja, vad säger man... Claudio Ranieri - vinnare, inte vinnare? Det är frågan. Svaret är väl ibland. Precis som för dem flesta av oss här i livet. Att göra motgångarna till en vana när man är verksam inom tränarskrået är naturligtvis inget att rekommendera. Det är svårt att hitta ett mer reslutatfixerat yrke. I Italien är pressen på tränaren kanske som allra störst. Inte ens när resultaten går deras väg kan de känna sig trygga. Ranieris karriär har inneburit en blandad skörd resultatmässigt. Med drygt 20 år i branschen är det också oundvikligt. Besvikelserna kommer förr eller senare obönhörligen och knackar på.
Av Ranieris CV kan man utläsa att han har haft en minst sagt intressant tränarbana, med erfarenheter från såväl Spanien som England. En bakgrundshistoria som givetvis bör komma till nytta när han nu landar det tyngsta tränarjobbet i karriären. Ranieri uttryckte för några dagar sedan att det är först nu, i och med Juveuppdraget, som han känner sig som en tränare på riktigt. Allt innan har bara varit en läroperiod. Säga vad man vill om det uttalandet men det är i alla fall en tydlig vink om att vi kan förvänta oss ett engagemang utöver det vanliga. Något som utan tvekan kommer att behövas. Jag skulle vilja påstå att förväntningarna aldrig har varit större.
Mina krav på Ranieri är att han som ett minimum leder Juve till en slutplacering mellan 4-6. En prestation därutöver skulle vara storartat. (Bara att ta fjärdeplatsen är en fantastisk framgång. Att bli av med Cannavaro, Thuram, Zambrotta, Vieira, Emerson och Ibrahimovic är ingenting som går obemärkt förbi. Alla var gjutna i startelvan.) Om Ranieri lyckas med det låter jag vara osagt. Men han har i alla fall störst chans av de tränare som stod till buds. Jag tror t.ex. att det är en enorm tillgång att Ranieris styrka som tränare ligger i att han är skicklig på att skapa en harmonisk grupp som trivs tillsammans. Just den biten kommer kanske vara av större vikt än på mycket länge den kommande säsongen. Och en förutsättning för att spelarna ska kunna arbeta vidare utan att känna hur pressen kryper in under skinnet på dem.
Heller icke att förringa är det mer ytliga attribut som Ranieri för med sig. I valtider snackas det alltid om vilken kandidat som är mest "statsmannalik". Det faktum att han begåvats med stil och klass ligger honom definitivt inte i fatet som Juvetränare. Enbart ett schysst CV räcker nämligen inte, man måste SE UT som en Juvetränare också. Det vill säga inneha den rätta tyngden och utstrålningen. Vad gäller hans personlighet går den också helt i linje med det "nya projektet". En mer sympatisk herre är svår att hitta, en stand-up guy helt enkelt. Men det får man som bekant inga extrapoäng för, mer än i folks medvetande.
Sammanfattningsvis är jag nöjd med tränarvalet. Skulle det inte fungera är det ingen större fara på taket, Ranieri lyfter en förhållandevis låg lön och att kicka honom innebär ingen ekonomisk smäll modell Sven-Goran "möcke bra" Eriksson. I Arsenal sitter dessutom en fransos med ett utgående kontrakt om i fall att...
Wassif Shabbir:
Trots att jag hade hoppats på Lippi, som tackade nej, är jag väldigt nöjd med Ranieri vid rodret nästa säsong. Ranieri är en mycket kompetent tränare, som har lyckats i de italienska ligorna såväl som La Liga och Premier League. Men sen den misslyckade sejouren i Valencia, varifrån han blev avskedad i februari 2005, hade det inte varit så mycket väsen kring honom, men nu är han tillbaks. Sedan några månader tillbaka har han tagit över Parma och smått mirakulöst räddat dem från degradering. Efter dessa år i skuggan och med skammen från Valencia är nu Ranieri nog väldigt sugen på att visa vad han kan. Precis som Juventus.
Med det rätta suget, och de rätta kontakterna (Lampard, Sissoko etc.) är Mister Ranieri rätt man för jobbet.
