En anti-Trez
Konflikten mellan David Trezeguet och Juves klubbledning är uppenbar. Jag ställer mig på klubbens sida.
Jag måste börja med att klargöra att jag naturligtvis inte vet mer än vad media förmedlat. Enligt de uppgifter jag tagit del av är läget följande:
David Trezeguet vill lämna Juventus. Han är inte nöjd med det bud han fått från klubben. Juventus tycker de givit honom ett bra bud och att han haft lång tid på sig att skriva på. Eftersom kontraktet går ut nästa sommar måste han förlänga eller säljas.
Att Trezeguet tycker den uppoffring han gjort för klubben ska värderas högre kan jag förstå. Jag har full förståelse för om han vill gå vidare om han är missnöjd med vad klubben erbjuder. Inga problem alls.
Däremot gillar jag inte alls hans taktik att göra klubben till boven i dramat genom att skylla konflikten på den. Han klargjorde tidigare att han skulle stanna ett år till och respektera sitt kontrakt. Det var ett tomt löfte. Han måste ha vetat lika väl som någon annan att det var ett omöjligt alternativ.
Hade han verkligen velat vara kvar hade han förlängt kontraktet. Jag vet inte hur stor skillnad det är mellan bud och önskemål men det var ju inga problem för Buffon.
Jag kan inte tänka mig att det hade skapat några kravaller om han bara sagt att han tyckte att han gjort sitt i Juventus och ville gå vidare. Snacket har varit igång i nästa ett år nu, det är ingen nyhet att han inte vet om han vill vara kvar. Att nu försöka måla upp en bild av att det är klubben som är bad guy är bara dumt. Det svärtar ner honom själv mer än klubben. Kanske är jag cynisk men det har man all anledning att vara nuförtiden.
Visst förtjänar Trezeguet lite specialbehandling med tanke på att han tvingades kvar. Det kan inte ha varit lätt. Ändå står jag bestämt på klubbledningens sida. De vill det bästa för Juventus, och så vill även jag. Om det bästa är att inte ge en miljard i veckolön till en Trezeguet som vacklat i ett år om huruvida han vill vara Juventino eller inte står jag bakom det.
Fiorentina-supportrarna känner ett enormt förtroende för ledningen som tog över efter Cecchi Gori. Jag känner något liknande för Juventus. Jean-Claude Blanc har haft hand om OS i Albertville, Tour de France, Franska Öppna och Paris-Dakar - något säger mig att han vet vad han gör.
Personligen tror jag man tar chansen att casha in på Trezeguet medan han ännu är värd något och investerar i en ung anfallare som kan göra det Trezeguet gjort tio år framöver. Jag drömmer om Gilardino men räknar med Huntelaar eller Bianchi. Samma manöver gjordes 1996 när Vialli och Ravanelli såldes. Resultat? Det bästa Juventus jag sett.
Ett Juventus som egentligen skulle behöva behålla så många spelare som möjligt i truppen ser nu ut att tappa tre av fem anfallare under sommaren. Trezeguets situation är redan klar. Bojinov kan omöjligen bli kvar. Undrar fortfarande varför han kom överhuvudtaget. Zalayeta är på väg bort, precis som alla andra somrar.
Apropå Zalayeta är det få som verkar ta honom på allvar. "Luffare" har han kallats. Han har åtminstone sparkat ut Real Madrid ut Champions League. Det är alltid nåt.
För att återknyta till 1996 igen. Tre nya anfallare kom även då - Amoruso, Boksic och Vieri. Det bästa vi haft. Inte på papperet, men i praktiken.
Om vi utgår från att Ranieri vill ha fem anfallare i truppen står vi nu med Del Piero och Palladino. Palladino ryktas lite smått vara på väg bort, vilket jag absolut inte hoppas. Trezeguet ska ersättas, så där kommer nummer tre, som väl egentligen blir nummer ett. Iaquinta blir perfekt som komplement till både Del Piero/Palladino och målskytten som värvas.
Nu uppges Ranieri vilja ha tillbaka Miccoli också. Jag jublar inombords. Italiens skönaste lirare har ödslat två år i Portugal som borde spenderats i Turin. Han borde pryda de där tre korten i kortleken man alltid lägger bort.
Problemet blir bara vem som får acceptera att spela lite mindre. Den enda jag kan tänka mig är Del Piero. Palladino kan alltid hoppa in för Nedved, trots att tjecken är den enda i världen som aldrig behöver vila eller vilas.
Platsen som femteforward behöver man ju egentligen lägga så mycket vikt vid, om det blir öppen. Gene Gnocchis kontrakt med Parma har väl gått ut nu? En "omklädningsrumspelare" är aldrig fel. Simone Barone har tydligen byggt sin karriär på det.
Tillbaka till där jag började: Jag är för en försäljning av Trezeguet. Jag har å andra sidan aldrig varit särskilt svag för honom.
