Gästkrönika: Återtåget - Juventus
Säsongen 2005/06 var en jobbig sådan för Nicolas Xantopoulos. Mörka tunnlar och hånfulla skratt har dock bytts ut mot ett moln med en gammal dam.
Vi är mittuppe i skandalen. Mörkret skrattar åt oss med en minst sagt hånfull ton. Tunneln är nu nästan täckt helt av ett stort svart täcke. Bortsett från att man kan se någon form av ljus svagt, långt borta från vår vildaste fantasi. Det måste vara minst en mil till det befriande ljuset och vi har bara några enstaka sekunder kvar att leva innan tåget exploderar. Det verkar kört, vi håller på att falla in i mörkret, bli ett med mörkret.
Ungefär så kändes det för cirka ett år sedan, nu är det nya tider. Nya härliga, lekande, roliga och förbannat sköna tider. Om man Jämför med att vara Juventino nu och vara Juventino för ett år sedan, så är det som ett krig i mörkret kontra ett beslut. Ett beslut om vilket moln man ska ligga på. Det moln som är skönast, det moln med en ung vacker kvinna på eller det moln med en gammal dam sittandes på. Jag väljer molnet innehavande den gamla damen, eftersom damen gör molnet så mycket vackrare och bekvämare att sitta på. Damen ger mig smaskiga nyheter rörande Juventus och jag får även ta en titt i damens spåkula som ger mig en inblick i Juve lägret. Det är mycket bekvämare att sitta med damen, hon tar hand om mig, puffar till molnet så att min bakdel inte börjar värka, ger mig kärlek.
Vi har lagt Serie B bakom oss nu och blickar fram mot Italiens finrum inom Calcio. Serie A behöver Juventus och Juventus behöver Serie A. Kärleken är besvarad från båda parter. Det är lite mer än två månader kvar tills ligan sätter fart, Juventus gör en efterlängtad comeback och frågan är hur starkt man kommer "tuffa på". Ranieri måste på kort tid få alla nya spelare att dra åt samma håll, funka som en enhet. Claudio måste göra det spartanerna gjorde, men med elva man i första formation. Skulle man stupa så sätts resterande trupp in för att köra över motståndet. Ranieri sitter med ett klurigt korsord i handen samtidigt som han försiktigt dricker upp sin Caffé Mauro med hjälp av den andra. Det gäller att pusslet blir färdigt innan serien startar, frågan är hur långt Claudio har kommit. Ledningen har gjort sitt jobb hittills, även om man har haft svårigheter med att slutföra övergångarna. Fönstret har ännu inte öppnat, dock är Juventus fönster det enda som står vidöppet. Saker och ting ser ljust ut just nu, väldigt ljust.
Vi är inte längre fast i tunnelns mörker. Vi åker numera längs landsvägarna och sticker ut våra flaggor och halsdukar samtidigt som vi skriker "Torna in A, Bast..A"!
Bönderna tittar argt på oss och vissa av dom försöker blockera spåren med diverse saker, men vi är för starka för att kunna stanna nu, vi är för stolta för att ens bry oss.
Tåget tillbaka till toppen kan börja, och förhoppningsvis stannar vi på ”station scudetto”.
Juventus är tillbaka!
