Gästkrönika: Vad livet går ut på
Nu är man tillbaka i alla rutiner igen. Tillbaka till Sverige och tomheten har återigen erövrat min kropp och själ. Jag har väldigt ofta frågat mig själv den klassiska frågan om vad är meningen med livet är? Men det känns som jag verkligen har hittat svar på frågan...
Meningen med livet är nämligen att gå igenom alla rutinerna man måste och överleva och sen hitta stunderna då man känner att man verkligen lever och känner en sån glädje du inte kan beskriva men samtidigt uppskatta.
I mitt fall fick jag uppleva den känslan den 4 augusti på Upton Park. Laget och spelarna mitt hjärta slår för allra mest var nu inte mil bort ifrån mig utan bara ett antal meter framför. Fansen och ultrasen som jag är allra mest stolt över hade jag bredvid mig, under mig och över mig. Jag var helt enkelt en del av dom. Det fick mig att känna mig levande. Att vara en av dom 300-500 som sjöng och följde laget var en stor känsla. Jag tidigare stått i Curva Sud och upplevt en ganska blandad volym med allt från ett tryck som kan jämföras med Örebros fans, till ett tryck som jag inte tror många andra fans i världen kan åstadkomma.
Men denna afton var oerhörd speciell för mig. Vi var runt 300-500 Roma supportrar på plats och att vi tillsammans skulle ihop en sådan volym trodde jag var omöjligt. Att jag dessutom var en av dom sjöng och kunde hel del sånger fick mig att känna mig levande. Jag fick en kick som var större en den första gången man fick uppleva kärlek. En sorts långvarande orgasm. Ett minne som jag alltid kommer ha i skallen och en känsla som nu har lämnat en tomhet inom mig. En känsla som ger mig en längtan, en längtan som jag lever för att få uppleva igen.
Jag hoppas alla ni som till höst åker till Rom och gör det framförallt för titta på Roma får uppleva samma känsla som jag. Kom ihåg barn, droger är inget bra, Roma är bättre.
Dai rioni, dai quartieri
Siam venuti fino qua
Siamo gli ultras della Roma
Onoriamo la città
Min resa började från västra London där jag bodde under min vistelse. Efter många dagars shopping och umgänge med min faster och kusiner var det dags för stunden jag hade väntat på. Dags att åka till östra London för match. Ett område som min faster varnade mig för och tala om för mig att jag skulle vara försiktigt i. Det visade sig att det var en stor skillnad mellan västra London där medelklass och överklassen och som i dagsläget blir invaderat med ryssar.
Jag fick även uppleva svårigheterna med Londons enorma metro system när tåget stannade på en station jag inte hade förväntat mig. Där frågade av en ren slump en ganska ung man och hans tjej om dom visste hur man kom till Upton Park. Dom svarade att dom inte var från London, på ganska bra engelska. Jag trodde vid den tidpunkten att det var spanjorer eller någon annan turister som befann sig i stan. Men sedan skulle dom komma tillbaka till mig och det visade sig att dom precis som jag hade svårt och hitta till Upton Park och var från Rom. Det var så vi började prata och det blev mycket överraskade att det faktiskt fanns Roma fans i Sverige.
Det vill säga vi var på väg till samma håll. Mannen jag träffade hette Alberto och studerade för tillfälligt i Oxford för att bli pilot. En mycket trevlig man, som såg jag snabbt märkte vars utseende liknade Vucinic. Något som han tydligen hade hört många gånger förr och skrattade åt.
Väl framme vid Upton Park gjorde jag honom sällskap både till arenan för att köpa biljetter och blev även bjuda mig på något att äta innan match. Istället för att bli bjuden valde jag att betala notan. Något uppskattade och samtidigt skämdes för, men de slutade med att han väl inne på stadion bjöd tillbaka på lite bärs. Innan matchens slut och när vi gick våra skiljda vägar åt bytte vi msn och han ville lära sig hur man kunde streama matcher då han skulle studera i England under fram tills nästa sommar och inte ville missa en match.
Vem blir först och översätta Albertos banderoll?
Precis innan match kunde man skåda två mycket gulliga Romanistis som inte hade några italienska drag överhuvudtaget. Dom flesta som såg dom och hade en kamera med sig tog en bild på dessa två ungar. När man såg dom var det väldigt förståligt då dom var mycket gulliga. Efter jag frågat dom och pappan att det var okej och ta kort, började vi prata lite grann det visade sig att han var från England och hade Leeds som sitt favoritlag. Men då Leeds gått så dåligt och kämpat i dom lägre divisionen hade han Roma som absoluta favorit lag ute i Europa. Han talande även om att han upplevt den värsta matchen på plats.
Anledningen till att det blev just Roma berodde på att han några gånger besökt den eviga staden och föll ganska snabbt för stadens enda lag och sett dom några gånger på plats.
När den minsta av dom hade bjudit på mig på en lite godis kunde jag inte låta bli att bjuda pappan på en stor stark och barnen på lite Cola inne på arenan. Något som han uppskattade och sa att vi svenskar var allt för vänliga.
Snart är det dags för Primavera att värva dessa talanger?
