Den estetiska fotbollen del 1: Inledning
Varför minns så otroligt många ett betydelselöst mål inslaget i sista minuten?
VM-final 1970. Ett vidunderligt brasilianskt lag passar kontrollerat bollen runt sina italienska motståndare. Bollen når Pelé utanför straffområdet. Han slår en passning ut till höger. Till tomma intet ser det ut som, men till skillnad från TV-bilden har Pelé upptäckt Carlos Alberto som kommer rusande på kanten. Alberto avslutar på ett tillslag, en kliniskt ren träff, bollen går i överljudsfart just ovanför marken och borrar sig in vid bortre stolpen. Målet är ett av fotbollshistoriens mest berömda. Världen över finns miljontals människor som kan relatera till det. Allt från de som såg målet när det slogs in, till såna som jag som ännu inte var födda 1970. De flesta har sett tusentals mål, men detta är ett av något dussin som de faktiskt i detalj kommer ihåg.
Det mest intressanta med Carlos Albertos mål, det som säger så oerhört mycket om fotbollens natur, är att målet i princip var betydelselöst. Det återstod bara en minut att spela, ställningen var 3-1, matchen var redan avgjord. Det var inte en avgörande ishockeystraff, inte ett tätt upplopp mellan utmattade löpare, inte en matchboll, utan ett mål av (som det brukar heta) akademisk betydelse. Det finns en enda anledning till att så många minns det. Det var ju så vackert.
Även en person som är måttligt intresserad av fotboll kan minnas mängder av spelsekvenser som ur resultatsynpunkt varit helt oväsentliga, som dribblingar, skott, räddningar eller egendomliga situationer. Inte ens den mest inbitne fantast kan redogöra för motsvarande sekvenser i ishockey. Peter Forsbergs avgörande straff i OS-finalen 1994 var snygg, ett stort ögonblick i svensk sporthistoria. Men hade vi kommit ihåg samma straff om den betytt 3-1 i en match mellan Slovakien och Finland. Inte en chans. Däremot nådde Lionel Messis dribblingsmål i en utklassningsmatch mot ett division 2-lag i spanska cupen världsrykte på bara en dag i våras. Målet visades i sportsändningar världen över, det arrangerade omröstningar om tidernas snyggaste mål, det skrevs, diskuterades och analyserades. Det var ju så vackert.
Fotboll är världens mest estetiska sport. Det estetiska värdet av spelet värderas ofta lika högt som resultatet. Ur den aspekten har fotboll mer gemensamt med litteratur, teater och film än till exempel ishockey, basket eller tennis. Om någon går på teater, ser Romeo och Julia, och sedan går hem och berättar att ”båda dog i slutet”, så är det för all del en riktig beskrivning av slutresultatet. Men den innehåller oändligt lite av pjäsens kvalitativa värde. På samma sätt säger ”Frankrike-Tyskland 6-7 efter förlängning och straffar” egentligen ingenting om VM-semifinalen 1982. Fotboll är artisteri, taktik, kamp, känslor, underhållning och skönhet – inte två siffror på varsin sida om ett streck.
I ett antal texter kommer jag att ge min bild av ”den estetiska fotbollen”. Jag kommer skriva om matcher, lag, spelsekvenser och mål med ett gemensamt: att vi minns dem för deras estetiska värde. För mig är det, snarare än resultat och titlar, fotbollens själ.
