Införkrönika: Konsten att undvika motorstopp på startlinjen
Non mollare mai.
Om knappt 24 timmar blåser domare Celi igång Serie A-säsongen 2007/08 på Stadio Olimpico i Rom. En liga som känns mer spännande och slagkraftig än på länge. Alla kan slå alla (förutom möjligtvis Inter...) och konkurrensen om Europaplatserna känns mördande. Jag vågar påstå att den saknar motstycke i övriga Europa. Och då är jag ändå inte självutnämnd försvarare av den italienska fotbollen.
Napolis avancemang till högsta serien kommer att innebära en ny, glödhet batalj för vår del. Vi har derbyna att se fram emot såväl som de alltid lika kontroversiella mötena med Livorno. Bataljerna mot Juventus är dessutom tillbaka. Men det är något som saknas här. Något som vi Laziali inte sett skymten av sedan Claudio Lotitos köpte vår klubb.
Champions League.
Det som såg så ljust ut för bara ett par månader sedan har förbytts i totalt mörker och ängslan. Efter 1-1 mot Dinamo Bukarest har Delio Rossi och hans mannar på typiskt Laziomanèr försatt sig i ett riktigt skitläge, för att använda ren svenska. Med halva den tilltänka startelvan skadad är det lätt att hålla sig för skratt. Jag vet inte hur Du resonerar - jag svarar inte för samtliga Laziali - men för mig känns matchen på lördag snarare som en uppvärmning inför vad som komma skall. Vår säsong, vårt öde, bestäms nästa vecka och fram tills dess blir det svårt att slappna av, oavsett utgång på lördag kväll. Den där speciella premiärkänslan kommer förmodligen inte att infinna sig.
Det har den redan gjort. För tio dagar sedan.
Ni som följt mitt skrivande på Svenskafans vet att jag har en pessimistisk inställning till i stort sett varenda säsong. Ni som inte delar den filosofin kan titta bort nu. I det här stycket har jag nämligen för avsikt att totalsåga Lazios sommarmercato 2007.
Visserligen återstår en vecka innan portarna helt slår igen, det tål att upprepas, men att gå in i ett Champions League-kval med de här förutsättningarna tyder på stor orutin och i viss mån underskattning. Marco Ballotta och hans frilla i all ära, men gubben är 43 bast och har aldrig tidigare varit utpekad förstemålvakt i något Serie A-lag. Nu skall han helt plötsligt in och leda Lazio in i Champions League. Jag menar... vafan. Jag är rädd för att Matteo Sereni - enligt undertecknad grovt underskattat - på lördag kommer att visa vilket katastrofalt misstag Lotito gjort. Sereni gick nämligen gratis. Från Lazio.
"Men Carrizo-situationen kan ju fortfarande lösa sig," menar ni obotliga optimister (jag avundas er). Visst, argentinaren kan säkert krångla sig förbi pappershögarna innan augusti månad är till ända. Men i vilken matchform är han då? Hur bra känner han sina lagkamrater? Hur mycket försäsong har han missat?
När, eller om, "JP" är i toppform har halva CL-gruppspelet redan passerat. Om vi nu tar oss dit. Angelo Peruzzi meddelade i våras att han skulle lägga handskarna på hyllan, så tid fanns det gott om. Vad jag anser om att Lotito investerat 7,5 miljoner euro i en målvakt som av BYROKRATISKA ANLEDNINGAR inte tillåts spela i Lazio låter jag vara osagt.
Man kan tycka att ett misstag borde räcka. Men nej. Lotito hade redan överträffat sig själv genom att värva Mourad Meghni. 2 miljoner euro för en spelare som redan i Bologna led av en kronisk muskelsjukdom, men som trots detta klarade läkarundersökningen. Fransmannen har spenderat hela sommaren i Nice för att kurera sin sjukdom och har därmed missat hela försäsongsträningen. Samtidigt har Lotito konstaterat att Lazio befogar över en starkare trupp i år än förra säsongen. Ja jävlar...
Det hade emellertid varit orättvist att enbart beskylla Lotito för den totalt misslyckade värvningskampanjen. Av respekt tänker jag inte djupgående analysera Delio Rossis ansvar i det hela. Jag nöjer mig med att ifrågasätta beslutet att investera i en back-up för Luciano Zauri när det första Lazio behöver är en ny mittback av kvalitèt.
Är jag klar nu? Nästan. Måste även påpeka hur oerhört tillfredsställande det känns att värva en 21-årig målvakt från Lecco men inte förlänga med Lorenzo De Silvestri. Man känner verkligen hur rätt vi prioriterar.....
*** *** ***
Än värre är, om möjligt, skadeläget inför lördagens hemmamatch mot gästerna från Turin. Vi har haft maximal otur och premiären kunde inte ha kommit mer oläglig. Om vi börjar med Carrizo, så kan vi addera Kolarov, Siviglia, Cribari och Mauri till frånvarolistan. Dessa fem herrar kommer med 100 % säkerhet inte att medverka mot Torino. Rocchi, Meghni och Behrami kämpar med muskelproblem och är tveksamma till spel. I Rocchis fall beror det på den stundande returen i Rumänien.
Av de spelare vi har kvar som faktiskt är friska, pekar det mesta på att Delio Rossi formerar sitt lag så här (från höger till vänster):
Ballotta; De Silvestri, Diakitè, Scaloni, Zauri; Manfredini, Ledesma, Mutarelli; Del Nero; Pandev, Makinwa
Nej, jag skämtar inte. I normala fall hade det varit en uppställning mot Pizzaghettone eller AlbinoLeffe i den italienska cupens andra omgång. Nu är det på blodigt allvar, mot ett Torino som på pappret ser starkare ut än på länge.
Det känns inte helt optimalt.
*** *** ***
En införkrönika hade emellertid inte varit en införkrönika om den inte avslutats med optimism. Som supporter är man i smyg alltid optimistisk inför en ny säsong - det är en undermetveten reflex - och det spelar egentligen ingen roll hur det bedrövligt det ser ut eller hur negativt inställd man är. Hoppet finns alltid där.
Namnen som Lotito värvat ser faktiskt ganska bra ut. Det är inte där skon klämmer utan snarare hur själva övergångarna har hanterats. Kolarov har visat prov på en positiv försäsong och kan mycket väl slå igenom på allvar i Lazio.
Carrizo är en klassmålvakt, en av sydamerikas största talanger, och när han väl blir spelklar kommer han att axla Peruzzis roll på ett utmärkt sätt.
Makinwa är en anfallare som jag alltid har trott på och jag tror han visar varför i år. Om anfallaren får gå skadefri under ett långtidskontrakt (100 % ägd av Lazio) så tror jag att självförtroendet får en rejäl skjuts i rätt rikting. Vi vet att han kan, det såg vi mot Palermo förra säsongen.
Del Nero är en användbar spelare som mycket väl kan blomstra i rätt omgivning. Vi får inte glömma att spelare som Mudingayi, Pandev, Rocchi och Mauri var medelmåttor innan de kom till Lazio. Ibland kan det räcka med en bättre omgivning för att ta det där sista steget.
Lyckas Lotito dessutom värva en mittback innan transferfönstret stänger så kan jag inte klaga.
La Lazio är ett talangfullt lag och det skall bli oerhört spännande att följa vissa spelares utveckling under säsongen. Jag tänker först och främst på Lorenzo De Silvestri, vars försäsong har varit strålande. Den 19-åriga försvararen är redan nu oerhört mogen i sitt spel och tillför både styrka och snabbhet till högerkanten. Att han är född romare och Laziale gör inte saken sämre.
Vi väntar fortfarande på att Valon Behrami skall höja sig ett snäpp och efter att ha fått förra säsongen spolierad (Behrami skall inte spela högerback!) så tror jag att han kan utvecklas som central mittfältare. Det är där han hör hemma.
Mobido Diakitè, befordrad från primavera-truppen, har demonstrerat sin talang vid upprepade tillfällen och med rätt träning kan också han få sitt stora genombrott i år.
Och vad händer om Mourad Meghni blir helt kvitt sin muskelsjukdom? Zvonomir Boban, den gamle Milan-mittfältaren, hävdade i veckan att just Meghni är Lazios bästa nyförvärv. Och om det är någon som borde veta vad som krävs för att lyckas i den rollen, så är det Boban.
*** *** ***
Kvalificerar sig Lazio för Europaspel säsongen 2007/08 så bör vi se det som en framgång. Konkurrensen har hårdnat och det finns inte längre uttrymme för djupare formsvackor. Tålamod är A & O just nu.
Matchen imorgon? Med hänsyn till de bedrövliga förutsättningarna borde vi vara nöjda med kryss. Men det funkar inte riktigt så. När vi väl sitter där så kommer enbart tre poäng att räknas...
AVANTI!
*** *** ***
Matchen sänds på TV 4 Sportexpressen med start klockan 17.55 imorgon kväll.
