Gästkrönika: Rivalitet och Ultrakultur
Rivaliteten mellan storklubbarna har länge varit stor i Italien, nu på senare tid mest mellan de tre stora i Norditalien, alltså Juventus, Inter och Milan. De tre klubbarna är helt olika men samtidigt väldigt lika, alla tre är stolta svartrandiga lag som anser att de är störst i Italien.
De har förstås helt olika generella uppfattningar om vad som gör ett lag ”störst”, Juventusfans anser förstås med sin historik att det är antalet Lo Scudetti som avgör vilka som är bäst, medans man i Milan tycker att vinna Europacupen eller Champions League är det mest ärorika man kan vinna och ett bevis på att man är världens bästa klubblag.
Italienska regerande mästarna Inter vill självklart påpeka att dem vann förra året och att det är nuet som gäller, och visst gjorde dem det, ”plastscudetton” tycker jag själv är ett löjligt uttryck, visst Juve var inte med det året, men hur tar det bort äran ifrån Inter? Inter vann fler matcher i Serie A än vi gjorde i Serie B (30 mot 28).
En annan sak som Juve, Inter och Milan har gemensamt är symboler, vi är alla besatta av dem, något som är intressant är att andra supportrars öknamn för oss är vi själva stolta över.
När en Juventino blir kallad ”Zebra” så blir han/hon inte det minsta upprörd, vi är väldigt stolta över våra ränder och att vara zebror, det har tom talas om att vi ska byta ut tjuren, symbolen för Turin, i klubbmärket och ersätta den med en Zebra.
I Milano så kan man likadant där se fantastiska tifosi av Milans djävlar och Inters Orm.
Nu till något som sällan tas upp här på svenskafans, de ”trognaste” fansen, ultras, de som älskar sitt klubblag mer än något annat och tar fotbollen utanför arenan för att ha egna ”matcher”. Får man tycka om ultraskultur? Själv tycker jag absolut det, man kan ta avstånd ifrån våldet och istället uppskatta deras passion och engagemang.
Någonting som troligtvis intresserar oss svartvita mer än rossoneri är hur den välkända Milan-supportergruppen Fossa Dei Leoni upplöstes (eller Fossa Dei Coglioni som vi skämtsamt brukade kalla dem).
I Italiensk läktarkultur finns en oskriven lag om att supportergrupper som har stulit banderoller eller flaggor av andra grupper ska läggas ned.
Några FDL medlemmar hade utanför arenan hittat några flaggor tillhörande Juves mest respekterade grupp Drughi.
Efter att dem upptäckt det ska några medlemmar av Drughi ha letat upp dem, ”slagit ner” dom och tagit tillbaka flaggorna och efter detta så följde upplösningen av en av italiens äldsta supportergrupper, FDL.
Obs: det finns olika teorier om hur det här gick till, just den här teorin har jag själv fått ifrån en Italiensk Milanista som antalet gånger varit på matcher med ledningen av Brigate Rossonere.
En annan teori är att det var Juvegruppen ”Viking” som först stulit en banderoll av FDL.
* * * * *
Efter Heyselkatastrofen 1985 så började Ultras i Juventus engagera sig på riktigt, grupper splittrades, gick samman och bytte namn. Grupper som Drughi och Nucleo 1985 blev respekterade för sitt england-hat.
Frågar du någon i Drughi vad han tycker om engelsmän så svarar han troligtvis att han hatar varenda en av dem från A till Ö och från vänster till höger.
Drughi skapades några år efter Heysel som ”Arancia Meccanica”, taget helt och hållet ifrån Stanley Kubricks fantastiska film ”A Clockwork Orange”, de bytte senare till ”Drughi” som var namnet på gänget i filmen.
Juventus är en av världens mest hatade klubbar, det vet alla som håller på Juve och det syns bara av att kolla på redaktionens tippningar, hälften av alla lag säger att deras största match i år är emot ”Juve”, öknamn som ”Gobbi”, ”Rubentus” och det ganska löjliga ”Tjuve” (i Sverige), hör vi allt för ofta och jag tror många av oss länge har frågat oss själva ”har juve några vänner?”.
Svaret är ja, det finns ett ljus i Nederländerna.
ADO Den Haag av alla lag, av någon anledning så har supportrar ifrån Den Haag kommit till våra matcher och faktiskt hejat på den svartvita fula ankungen, samtidigt som Juventini (främst Noi Soli) har åkt till Haag för att göra samma sak för dem.
Helt ensamma är vi inte.
Helt irrelevant, ett citat ifrån Juventuz.com som ni får tolka hur ni vill:
”Juventus är som Jesus, odödlig och betalade för allas synder”
Till sist vill jag säga en sak om Alessandro Del Piero.
Det gör ont att se honom spela, det är otroligt känslosamt och tanken att vi inte kommer få se han spela i den där vackra svartvita tröjan så länge till kommer fram varje gång han är i bild och varje gång han rör bollen.
Del Piero är våran själ, om ”Lo Stilo Juve” var en person så skulle det vara Alex, hur ska vi klara oss utan denna hjälte och gud? …ett namn dyker upp i huvudet, ”Palladino” sedan kommer en rysning.
//Anton Magnusson (Myrpou)
