Och så var den nya säsongen i gång...
Det hann ta en (EN!) match innan gamarna kröp fram ur sina hålor, och började högljutt konstatera att Inter i år på nytt kommer att vara en besvikelse. Spekulationerna är i full gång, och alla går ut på samma sak – ”Inter i kris”. Det ryktas om osämja bland spelarna (Vieira/Materazzi), det handlar om Adrianos eviga (som det känns) svacka. Och det handlar, naturligtvis, om ifall Mancini ska få sparken.
Glömda är alla rekord från förra säsongen, glömd är ligatiteln, höstmatchen mot Milan, att vi slog alla lag (utom Udinese, förstås). Om man ser till amatörtyckare (på diverse supporterforum) och betalda tyckare (journalister) så har Inter redan tappat ligaguldet, och det vet-i-fan om vi kommer att ta oss från gruppspelet i Champions League. Bara för att vi tappade poäng mot Udinese, som vi inte slog på hela förra säsongen – då vi vann ligan…
Sedan den första ligamatchen har vi även spelat en match mot en av våra huvudmotståndare i Champions League: Barcelona. Hur det gick i den matchen vet vi alla. Rösterna om kickningar och nya inköp höjdes ännu mer, och domedagen var ytterligare ett steg närmare. Eller? Å ena sidan klagas det på att vi har så många spelare skadade och ur form när ligan nu väl har kommit igång. Å andra sidan klagas det på att Mancini valde att ställa upp med bara juniorer och avbytare mot Barca. Logiken i det? Finns inte. Hade vi startat med mestadels ordinarie spelare så hade naturligtvis inte spanjorerna vunnit med samma siffror, men vad hade hänt om Suazu eller Zlatan hade åkt på en muskelbristning? Eller om vår formstarkaste mittback för tillfället, Samuel, skulle ha råkat ut för något?
Många Intersupportrar är bra på att plocka fram yxan vid första, bästa tillfälle. Att andra lags anhängare blir glada åt förra söndagens resultat, det kan jag förstå. Av de tippade topplagen var Inter det enda som inte vann sin match. Jag kan också förstå en viss kritik mot Julio Cesar (för utvisningen), Mancinis val av spelare, och mot de flesta Interspelarena som lunkade runt på planen (i bästa fall). Men att så pass många, bland annat på vårt forum, redan efter första matchen skriker efter Mancinis avgång, multipla försäljningar och fem nya spelare – det är att överdriva.
Min enda förklaring är att Pazza Inter har lika Pazzi Tifosi (galna supportrar). I Italien sägs vi vara masochistiska – varför börjar man annars att heja på ett lag som under så många år inte vann annat än några UEFA-cuper? På ett lag som under de senaste 20-25 åren har köpt fler spelare än invånarna i ett normalstort latinamerikanskt land?
Kommentarerna på vårt forum efter den oavgjorda matchen mot Udinese får mig att tro, att det där med masochism faktiskt kan stämma. Åtminstone på några, de som verkar få ut mer av att skälla efter en dålig match, än att hylla efter en vinst.
Dåliga matcher har alla lag då och då (å jo, ni Juventini som läser detta, snart kommer även ni ner på jorden igen), och jag ser hellre att vi spelar under förmågan mot Udinese i augusti 2007 än mot Milan i maj 2008. Att Inters formkurva ibland kan se ut som en labbråttas hormonkurva, det är vi vana med. I slutändan är följande fakta – för bara 2 veckor sedan ansågs Inter ha den bästa truppen i Europa (kanske i världen) tillsammans med Barcelona. Inget har förändrats – vi har fortfarande samma spelare, spelare som kommer att ta sig i kragen och visa vart skåpet ska stå.
När det går trögt, kom med konstruktiv kritik – men stå alltid bakom ditt lag.
