Reflektioner från veckan som gick
Andreas Lindgren reflekterar över veckan som gick med sina egna analyser och funderingar.
Det har varit en relativt händelserik vecka för oss blåsvarta. Men innan jag börjar prata fotboll vill jag beklaga att Antonio Puerta så olyckligt gick bort i måndags förra veckan. Det hela är oerhört tragiskt och tankar/sympatier har under veckan snarare fokuserats till lagkamrater/vänner/familj än fotboll. Ibland spelar den bara så liten roll…
Till Inter. Vi spelade match mot Barcelona i onsdags och åkte på jättestryk med 5-0. Undertecknad såg tyvärr inte matchen men har enligt rapporter inte fått höra någonting annat än att spelet från vår sida var bedrövligt och att Chivu var bedrövligare. Att vi inte hade vårt bästa lag på planen eller att det bara var en träningsmatch tycker jag inte berättigar en såhär stor förlust, speciellt inte om rapporter om lojt spel och inställning stämmer. Man vill visa upp sig. Man vill alltid göra sitt bästa på planen om man spelar på den här nivån. I alla fall för supportrarnas skull. Åtminstone borde det vara en självklarhet, men ack så besviken man blir ibland.
Transferfönstret har under veckan stängt. Vi värvade i slutminuterna (nåja?) en portugis vid namn Pelé. Pelé som beskrivs som en stark mittfältare med framtiden framför sig (född 87) och går rakt in i A-lagstruppen och fick även spela mot Barcelona utan att göra bort sig. Annars har den stora snackisen i veckan varit Adriano. Ryktena har gått att klubben velat göra sig av med Brassen (det har ryktats om Man C, Arsenal och Milan som spekulanter men ta allt detta med en lastbil salt) men att han inte velat lämna. När Inter spelade som sämst var Adriano som bäst och han stannade, när Inter spelar som bäst är Adriano som sämst då borde klubben behålla honom som tack för senast? Resonera själva… Fakta är att han Inte är uttagen i vår Champions League-trupp och därmed får anses som utsatt i frysboxen och skickad till Nordpolen för slutförvaring i random Igloo med en eskimå som övervakare som ser till att han kommer hem säkert lagom till julbordet för att återvända tillbaka i tid sen. Personligen ger jag gärna Adriano en chans till. Men då ska han visa att han förtjänar den genom blod, svett och tårar och inte genom att vara den före detta världsstjärna som fortfarande väntas blomma ut.
Recoba hade jag glömt när jag skrev ovanstående. Allas vår älskade Recoba. Ack så frustrerad den karln har gjort mig under åren. Han var anledningen att jag började hålla på Inter i kombination att jag var tvungen att följa laget för att fatta om det fanns en eller två Zanettis (som jag då tyckte var världens coolaste efternamn) i klubben. Jag tror jag nöjer mig med att säga att jag tycker affären var bra för alla parter men att han ändå kommer att lämna ett tomrum i Inter, vi är en profil fattigare. Vill ni läsa mer rekommenderar jag varmt Jimmys krönika som äntligen fick publiceras efter ett års dammsamlande.
Match har det också spelats mot Empoli. Vi plockade hem tre säkra poäng utan att imponera nämnvärt. För att summera matchen tycker jag att det ser klart bättre ut än mot Udinese. Laget glänser fortfarande inte på något sätt och det saknas fortfarande en spelande mittback, även om Samuel var riktigt bra defensivt den här matchen. Maxwell tycker jag gör en jätteinsats med sina offensiva löpningar som tyvärr uppmärksammas alltför lite. Vet inte hur många gånger han startar löpningar på vänsterkanten och river stora hål i motståndarförsvaren trots att väldigt sällan får bollen. Värt att uppmärksammas dock…
Att Cambiasso var tillbaka syntes även det. Plötsligt hade vi någon på mittfältet som skrek, skällde, gestikulerade, kunde spela runt bollen och så vidare. En världsstjärna var tillbaka på planen och det märktes tydligt. En annan världsstjärna på topp var Zlatan som med två mål lär anses som Inters bästa spelare för dagen. Man kan inte begära så mycket mer av en forward än det som Zlatan presterar och det är bara hoppas att formen håller i sig under landslagsuppehållet. Någon som lär ta sig lite tid att hitta den är dock hans kollega Suazo. Suazo som glänste på försäsongen har inte alls sett bra ut de två matcher som jag sett honom i spel nu. Det ska göras krångligt, svårt och han verkar sakna tålamodet att spela för laget. Helst ska han göra allting själv och glänsa såhär i början. Det imponerar inte på mig. Bra spel imponerar på mig, betydligt mer än ett mål man jobbat blint för att skaffa och därmed gott miste om tre assister.
Lottats CL har det även gjorts. Inter hamnade i en grupp som vi ärligt talat bör ta oss vidare ifrån. Det hade jag sagt vilken grupp vi än hamnat i, det kravet tycker jag man får ställa på de regerande italienska mästarna. Motståndet kommer bestå av PSV, Fenerbache och CSKA Moskva. Samtliga bortamatcher lär med andra ord bli eldprov…
Vill även passa på att uppmärksamma att detta är ettårsdagen av Facchettis bortgång. För er som inte redan läst rekommenderar jag att gå in på Inters hemsida och läsa Morattis ord kring detta.
Till sist vill jag bara påminna er, glöm inte Antonio Puerta. Glöm inte Giacinto Facchetti. Så länge vi minns finns de fortfarande.
På återseende efter min Afrikavistelse som jag nu ger mig av på!
//A
